ofta den väsendtligaste intägtskällan — (denna för-
säljning går till öfver 20,000 Rdr Sv. Bko om arvet
vid de första schäferierna).
Sachsen har sjelf kommit till det högsta antal
får, som det möjligen kan hålla, eller rättare ett
större antal än framtiden tillåter, ty de större egen-
domarnes betesrättigheter äre numera inskränkta inom
eget område, då de deremot förut äfven omfattade
böndernas marker.
Hvart tager då de mindre utmärkte Schäferiers
årliga tillökning af får vägen? Jo, den utgallras, syn-
nerligen, efter åldren, de öfvertalige fåren; dessa
gödas och säljas till slagtaren. Det vill säga, pri-
set på får, som ej finna köpare till pålägg, sjunker
ner till köttvärdet, som varierar mellan 4 och 7
Rdr Banko för ogödda tackor öfverhufvud. Det
kan ibland dessa stundom finnas sådane tackor,
som, tagna till pålägg, verkligen hafva högre, äfven-
som sådane, som hafva lägre värde. Om man alltså
tänkte sig, att på flera år alls inga köpare komme
till Sachsen för att hämta påläggsdjur, så skulle nä-
ra nog alla fåren sjunka ned till det naturliga kött-
värdet (naturligt när fåren äro klippta). Det be-
ror då helt och hållet på den större eller mindre
konkurrens af köpare, huru mycket fårpriserna i
Sachsen höja sig öfver 7 fdr Bko stycket. För de
schäferier, som hittills haft något slags namn som
påläggsschäferier, är det en afskräckande tanka, att
de skulle komma i nödvändighet att sälja åt slagta-
ren, ty sådant blir genom grannarnes afundsjuka
genast bekant; borta är revenyen, och med denna
den ökade intägten. Sådana schäferier lemna hell-
re godt köp åt utländske köpare, och detta är ett
vigtigt skäl, hvarföre konjunkturen just nu är så
förmånlig för inköp af får från Sachsen. Man räk-
nar nu, att 16 procent af schäferiernas storlek kom-
mer att afyttras till följd af enskiftning och den
förr omtalta utbrytningen af böndernes och de stör-
re egendomarnes marker. Denna ökade försäljning
erbjuder nu ett större antal får till salu, än både
förut varit och sedermera kan komma till försälj-
ning.
Detta i allmänhet.
Nyss ankomne bref från Sachsen meddela för ö-
onblicket följande underrättelser: Ryssarne, som
1833 kommo för sent för att från flera af de yp-
persta schäferier erhålla får, hvilka förut upphand-
lats för Sverge, hafva redan nu tingat får vid två
schäferier, för öfrigt höres ännu ej till flera utländ-
ske köpare; priserna förväntas blifva något, dock ej
betyaligt, högre än förra året: det vill säga 1 till
2 louisdorer öfverhufvud för goda påläggstackor. En-
dast ett par schaferier hålla ännu deras pris uppe
vid 3 louisdorer. Om man alltså räknar priset till
1 louisdor eller 12 Rdr B:ko, och tillägger för
transporten till Ystad på sin högsta höjd 6 Rdr
(kan oekså under gynnande förhållanden sjunka till
4 Rdr) så är 20 Rdr B:ko det pris, hvarföre full-
goda tackor i år förmodas kunna lemnas på Svensk
botten.
Angående ullpriserna — heter det — kan väl ännu ej
sägas mycket, men det tyckes vara goda omina, att
England genom kommis redan nu tingar ullen på
fåren i Saehsen, till och med i Böhmen, efter förra
årets pris. Huruvida detta blifver en god eller
falsk spekulation, kommer tiden att visa.
N. E. J. Hofman Bang.
Svenska Minerva yttrade för några dagar sedan
Äm farnmnmundinan dantföonr at Aftanhlaäadat sala hagar