ofta den väsendtligaste intägtskällan — (denna försäljning går till öfver 20,000 Rdr Sv. Bko om arvet vid de första schäferierna). Sachsen har sjelf kommit till det högsta antal får, som det möjligen kan hålla, eller rättare ett större antal än framtiden tillåter, ty de större egendomarnes betesrättigheter äre numera inskränkta inom eget område, då de deremot förut äfven omfattade böndernas marker. Hvart tager då de mindre utmärkte Schäferiers årliga tillökning af får vägen? Jo, den utgallras, synnerligen, efter åldren, de öfvertalige fåren; dessa gödas och säljas till slagtaren. Det vill säga, priset på får, som ej finna köpare till pålägg, sjunker ner till köttvärdet, som varierar mellan 4 och 7 Rdr Banko för ogödda tackor öfverhufvud. Det kan ibland dessa stundom finnas sådane tackor, som, tagna till pålägg, verkligen hafva högre, äfvensom sådane, som hafva lägre värde. Om man alltså tänkte sig, att på flera år alls inga köpare komme till Sachsen för att hämta påläggsdjur, så skulle nära nog alla fåren sjunka ned till det naturliga köttvärdet (naturligt när fåren äro klippta). Det beror då helt och hållet på den större eller mindre konkurrens af köpare, huru mycket fårpriserna i Sachsen höja sig öfver 7 fdr Bko stycket. För de schäferier, som hittills haft något slags namn som påläggsschäferier, är det en afskräckande tanka, att de skulle komma i nödvändighet att sälja åt slagtaren, ty sådant blir genom grannarnes afundsjuka genast bekant; borta är revenyen, och med denna den ökade intägten. Sådana schäferier lemna hellre godt köp åt utländske köpare, och detta är ett vigtigt skäl, hvarföre konjunkturen just nu är så förmånlig för inköp af får från Sachsen. Man räknar nu, att 16 procent af schäferiernas storlek kommer att afyttras till följd af enskiftning och den förr omtalta utbrytningen af böndernes och de större egendomarnes marker. Denna ökade försäljning erbjuder nu ett större antal får till salu, än både förut varit och sedermera kan komma till försäljning. Detta i allmänhet. Nyss ankomne bref från Sachsen meddela för öonblicket följande underrättelser: Ryssarne, som 1833 kommo för sent för att från flera af de yppersta schäferier erhålla får, hvilka förut upphandlats för Sverge, hafva redan nu tingat får vid två schäferier, för öfrigt höres ännu ej till flera utländske köpare; priserna förväntas blifva något, dock ej betyaligt, högre än förra året: det vill säga 1 till 2 louisdorer öfverhufvud för goda påläggstackor. Endast ett par schaferier hålla ännu deras pris uppe vid 3 louisdorer. Om man alltså räknar priset till 1 louisdor eller 12 Rdr B:ko, och tillägger för transporten till Ystad på sin högsta höjd 6 Rdr (kan oekså under gynnande förhållanden sjunka till 4 Rdr) så är 20 Rdr B:ko det pris, hvarföre fullgoda tackor i år förmodas kunna lemnas på Svensk botten. Angående ullpriserna — heter det — kan väl ännu ej sägas mycket, men det tyckes vara goda omina, att England genom kommis redan nu tingar ullen på fåren i Saehsen, till och med i Böhmen, efter förra årets pris. Huruvida detta blifver en god eller falsk spekulation, kommer tiden att visa. N. E. J. Hofman Bang. Svenska Minerva yttrade för några dagar sedan Äm farnmnmundinan dantföonr at Aftanhlaäadat sala hagar