Herr Hoffman Bang har till redaktionen inlemnat nedanstående uppsats: (Insändt.) OM FÅRKONJUNKTUREN I SACHSEN. Ännu för en tio år tillbaka var det uppseende, som Sachsens, genom dess finare fårafvel, förvärfvade rikedomar väckte hos främmande nationer, så stort, att från alla håll spekulanter strömmade till Sachsen för att köpa får. Utan att nämna de flockar deraf, som gingo till åtskilliga delar af Tyskland, köpte Ryssland och Polen för sig sjelfva en stor mängd, England för främmande verldsdelar på spekulation. Man köpte mest genom kommissionärer, som ansågo eller åtminstone betalte hvart får som fullgodt, endast det kom från Sachsen och således kunde bära namnet elektoralfår. Derigenom höjde sig fårpriserna enormt; det var aldrig värdt att fråga: huru många thaler kosta fåren, utan huru många louisdorer? Dessa bland Sachsens arrendatorer så kallade gyllne tider försvunno snart nog; dels blef det första behofvet af får fyldt, dels lärde man äfven utom Sachsen känna skilnaden på godt och mindre godt; deraf följde 1:0 att årligen ett mindre antal får uppköptes i Sachsen, och 2:0 att man sökte städse de bästa Schäferier. Således hafva Schäferierna numera delat sig i tvenne klasser: a) de som lemna ägaren den vigtigaste afkastning genom ull, och 6) de så kallade påläggs-schäferier, hvarest försäljningen af djur ingår som en vigtig och