Herr Hoffman Bang har till redaktionen inlem-
nat nedanstående uppsats:
(Insändt.)
OM FÅRKONJUNKTUREN I SACHSEN.
Ännu för en tio år tillbaka var det uppseende,
som Sachsens, genom dess finare fårafvel, förvärfvade
rikedomar väckte hos främmande nationer, så stort,
att från alla håll spekulanter strömmade till Sach-
sen för att köpa får. Utan att nämna de flockar
deraf, som gingo till åtskilliga delar af Tyskland,
köpte Ryssland och Polen för sig sjelfva en stor
mängd, England för främmande verldsdelar på spe-
kulation. Man köpte mest genom kommissionärer,
som ansågo eller åtminstone betalte hvart får som
fullgodt, endast det kom från Sachsen och således
kunde bära namnet elektoralfår. Derigenom höjde
sig fårpriserna enormt; det var aldrig värdt att
fråga: huru många thaler kosta fåren, utan huru
många louisdorer? Dessa bland Sachsens arrendatorer
så kallade gyllne tider försvunno snart nog; dels
blef det första behofvet af får fyldt, dels lärde man
äfven utom Sachsen känna skilnaden på godt och
mindre godt; deraf följde 1:0 att årligen ett min-
dre antal får uppköptes i Sachsen, och 2:0 att man
sökte städse de bästa Schäferier. Således hafva
Schäferierna numera delat sig i tvenne klasser:
a) de som lemna ägaren den vigtigaste afkastning
genom ull, och 6) de så kallade påläggs-schäferier,
hvarest försäljningen af djur ingår som en vigtig och