denna gång, vid detta tillfälle, alla de propositioner
öfverlemnades, som Konungen under denna riksdag
ämnar framställa till Rikets Ständer, för att rege-
ringen i sjelfva verket skall hafva tillvägabragt en
väsendtlig förbättring 1 våra tröga och esamman-
hängande parlamentariska former. Nationen sak-
nar ej billiga anledningar till hopp om en sådan
ytterligare förbättring. Riksdagen kallas väl urti-
ma, det är sant; men regeringen har tillgodonjutit
fullt ut så lång beredelsetid till denna, som till nå-
got lagtima riksmöte. Redan i sitt afskedstal på
rikssalen 1930, gaf K. M. en nådig vink om sanno-
likheten af en förestående urtima riksdag för finan-
sernas skull. Det dröjde ej längre än till början af
December månad 1832, då Konungen officielt, i
skrifvelse till Bankofullmäktige, införd under rubri-
ken: officicl artikel, i Post- och Inrikes-Tidningen,
täcktes tillkännagifva, att högstdensamme ämnade
sammankalla Riksens Ständer under loppet af det
följande året 1833. Efter den tydning, som denna
böga försäkran sedermera erhållit, hafva nu Riksens
tänder verkligen sammanträdt i början af inseva-
rande år 1834. Ministeren har således ägt mer än
år och dag att bereda sig på de förslag, som nu
skola framläggas för representationen. FErr Stats-
Sekreterare för Finans- och Krigsärenderne, till hvil-
kas handläggning de mål höra, som hufvudsakligen
inverka på propositionen om statsverkets tillstånd
och behof, hafva under senare hälften af sistför-
flutna året blifvit hugnade med hvar sitt vedermä-
le af Konungens dyrbara nåd, utan tvifvel för nit
och drift uti deras embetsutöfning: den förre genom
en Presidentsplats, såsom appendix till sin portfölj;
den senare genom ett sköldebref. Allt tyder såle-
des, att regeringen vid detta tillfälle lika litet kan
behöfva, som säkerligen ej vilja, retrogradera i sitt
parlamentariska system, och begagna den anstånds-
tid, grundlagen visserligen förunnat, med afgifvan-
det af omförmälde proposition; men tvifvelsutan
under förutsättning, att oförutsedda , öfverraskande
händelser föranledt det urtima riksmötet. Det till-
hör emellertid riksdagsmannen, så väl som stats-
mannen, att vara beredd icke blott på troliga, utan
äfven på möjliga fall. Antaget således, avt icke alla
de kongl. propositionerna varda aflemnade på riks-
salen vid riksdagens öppnande, att icke ens, såsom
sist skedde, den om Statsverkets tillstånd och be-
hof då blefve aflemnad, utan att K. M. funne godt
begagna sin höga rätt, att låta omedelbarligen till-
ställa det blifvande StatsUtskottet denna proposition;
så måste Riksstånden (ett eller flera) låta sig an-
geläget vara, att i samma ögonblick StatsUtskottet
blifvit organiseradt, låta dit afgå befallning, att ge-
nast låta trycka och till alla riksdagsmännen utdela
den nådiga propositionen om Statsverket, och det
så tidigt, att Stånds-ledamöterne må äga tillfälle
öppet, att med anmärkningar beledsaga densamma,
och i anledning deraf göra motioner, innan motions-
tiden går till ända. Visserligen skulle häraf den
olägenhet kunna inträffa, att StatsRådets bland Riks-
stånden närvarande personal nödgades inlåta sig uti
diskurs om en eller annan punkt af propositionen,
hvilket naturligtvis aflöper lindrigare, och dessutom
blott kräfver en debatt och en votering, då propo-
sitionen ej förekommer till öfverläggning annorlun-
da, än uti ett sammanhang och liksom införlifvad
med StatsUtskottets betänkanden om statsreglerin-
gen. Men det är ej för att hålla ministeren varm
om öronen, som en tidig kännedom om oftanämde
proposition är af nöden, utan det är fastmera och
hufvudsakligen, för att vederbörande motionärer må
veta, hvad de böra eller icke böra föreslå, helst
mången onyttig och öfverflödig motion, som for-
drar handläggning, våller tidsutdrägt och följaktli-
gen kostnader, genom riksdagens förlängande torde
uteblifva, om förut varder tillförlitligen kändt, att
och huru regeringen gifvit utveckling åt samma el-
ler dermed befryndade ämnen.
— — — e.
Herr Hoffman Bangs har till redaktionen inlem-
