vanligtvis äro något mystiska; också väntade vi icke
att deri finna några upplysningar af vigt. Likväl
böra vi erkänna, det vi voro långt ifrån att förmo-
da, det Ludvig Filips ministrar skulle lagga 1 hans
mun en dylik mystifikation; det är till och med me-
ra än blott en sådan: det är en följd af osanningar,
som man icke en gång gjort sig dep mödan alt sö-
ka bemantla genom vanliga konstgrepp. Talet bör-
jar sålunda med att förklara, att Frankrike är i
besittning af fredens och ordningens våalgerning gar,
hvarpå likväl följer den försäkran, att en oaflåtlig
vaksamhet ännu behöfves, samt att vansinniga pas-
siorer och brottsliga stämplingar bemöda sig att stö-
ra samfundsordningen. Hvilketdera af dessa stri-
diga påståenden bör man tra? Om fred och ordning
herrska inom hela Franska området, hvad förmå då
passionerna och stämplingarne? Men äfven om man
vill medgifva, att denna anomali verkligen existerar,
och att första punkten i talet skildrar ställningen
sådan den verkligen är, hvad bör man då tanka om
Franska regeringens envishet att förfölja 27 perso-
ner, såsom skyldige till en anläggning att öfverända-
kasta denna ordning, som Ludvig Filip förklarat så
säkert grundlagd öfver hela andet? Om der finnes
ursinniga personer och brottsliga stämplingar, hvar-
före låta dem sprida sig, när de kunna bli smittsam-
ma? Hvarföre envisas med detta förföljelsesystem,
hvars omedelbara verkan är, att ådraga dess offer
det allmänna deltagandet, och att göra förföljarnes
ställnirg lika vådlig som förhatlig? Vi åtaga oss att
i Ludvig Filips ställe svara på alla dessa frågor: e-
medan han, liksom de fleste maktägande, rodnar
för de hedrande anledningar, som bidragit till hans
upphöjelse, och under det han förnekar sitt ursprung
och sina fordna grundsatser, bemödar han sig att
öfvertyga den krönta aristokratien, att han, ehuru
han har folket att tacka för sin krona, likväl be-
slutat att anse henne som en egendom, tillhörig ho-
nom.
Sedan några ord yttrats om Frankrikes industrie-
SE Vi veta, heter det i Sun, att dessa slags tal
I
la välstånd — ett förhållande, som man måste un-
dra på, att Fransmännens Konung denna gång glömt
att tillräkna sitt enskilta inflytande — och den tri-
viala frasen blifvit upprepad om de främmande mak-
ternas vänskapliga försäkringar, hugnar Ludvig Fi-
Xp oss med följande mystiska fras: Ottomaniska ri-
ket har varit hotadt af stora faror; jag harskyndat
att föranleda en pacifikation, som Frankrikes in-
teressen och den Europeiska ordningens bestånd på-
kallade. Jag skall använda alla mina bemödanden,
för att betrygga dess bibehållande.
3? Om hvilka faror talar Fransmänpnens Konung här?
Menar han den rebelliske Paschans krigsföretag el-
ler Rysslands intriger? Vi nedlägga vår beundran
inför djupheten af ett dylikt system. Vi väntade
oss visserligen icke tillkännagifvandet af en beväp-
ning mot Ryssland, ty ett sådant beslut skulle va-
rit förhastadt och föga klokt; men vi tillstå, att vi
blifvit förvånade öfver att i ett Kungligt tal träffa
ett så tvetydigt och obestämdt ställe, ehuru vi länge
vetat, att i dylika dokamenter består konsten just
i att säga ingenting, under det man ger sig utseen-
de af att säga något.
Konungen talar i korta, men lämpliga ordalag om
det goda förstånd, som råder emellan Frankrike och
England. Vi hoppas, att denna enighet skall bibe-
hålla sig; men på det att sådant må kunna ske till
båda nationernas fördel, måste Ludvig Filip afstå
från sin systematiska fiendtlighet mot pressen och si-
na försök, att kufva den allmänna meningen. En-
gelska folket skall aldrig bli vän af Fransyska re-
geringen, huru stor dess sympati med Fransyska na-
tionen föröfrigt må vara, så länge denna regering
bekänner absolutistiska grundsatser. På det sam-
drägten må bli fullkomlig mellan de båda styrelser-
na, måste således, antingen vår minister -antaga den
Fransk as förföljelse-system, hvilket man ej gerna kan
vänta af så upplysta män som Grefve Grey och han
kollezer, eller måste de Franska ministrarne styra
efter principer, som mera harmoniera med vårt
kabinetts.
I en annan del af talet finna vi följande förkla-
ring: Jag har skäl att hoppas, det alla kartans
löften skola kunna uppfyllas i denna session.
Avad vwill detta säga? Konungen , som vid sitt
uppsigarde på tronen svor att troget verkställa och
låta verkställa kartan, säger oss nu, efter tre års
10187 8800