vanligtvis äro något mystiska; också väntade vi icke att deri finna några upplysningar af vigt. Likväl böra vi erkänna, det vi voro långt ifrån att förmoda, det Ludvig Filips ministrar skulle lagga 1 hans mun en dylik mystifikation; det är till och med mera än blott en sådan: det är en följd af osanningar, som man icke en gång gjort sig dep mödan alt söka bemantla genom vanliga konstgrepp. Talet börjar sålunda med att förklara, att Frankrike är i besittning af fredens och ordningens våalgerning gar, hvarpå likväl följer den försäkran, att en oaflåtlig vaksamhet ännu behöfves, samt att vansinniga passiorer och brottsliga stämplingar bemöda sig att störa samfundsordningen. Hvilketdera af dessa stridiga påståenden bör man tra? Om fred och ordning herrska inom hela Franska området, hvad förmå då passionerna och stämplingarne? Men äfven om man vill medgifva, att denna anomali verkligen existerar, och att första punkten i talet skildrar ställningen sådan den verkligen är, hvad bör man då tanka om Franska regeringens envishet att förfölja 27 personer, såsom skyldige till en anläggning att öfverändakasta denna ordning, som Ludvig Filip förklarat så säkert grundlagd öfver hela andet? Om der finnes ursinniga personer och brottsliga stämplingar, hvarföre låta dem sprida sig, när de kunna bli smittsamma? Hvarföre envisas med detta förföljelsesystem, hvars omedelbara verkan är, att ådraga dess offer det allmänna deltagandet, och att göra förföljarnes ställnirg lika vådlig som förhatlig? Vi åtaga oss att i Ludvig Filips ställe svara på alla dessa frågor: emedan han, liksom de fleste maktägande, rodnar för de hedrande anledningar, som bidragit till hans upphöjelse, och under det han förnekar sitt ursprung och sina fordna grundsatser, bemödar han sig att öfvertyga den krönta aristokratien, att han, ehuru han har folket att tacka för sin krona, likväl beslutat att anse henne som en egendom, tillhörig honom. Sedan några ord yttrats om Frankrikes industrieSE Vi veta, heter det i Sun, att dessa slags tal I la välstånd — ett förhållande, som man måste undra på, att Fransmännens Konung denna gång glömt att tillräkna sitt enskilta inflytande — och den triviala frasen blifvit upprepad om de främmande makternas vänskapliga försäkringar, hugnar Ludvig FiXp oss med följande mystiska fras: Ottomaniska riket har varit hotadt af stora faror; jag harskyndat att föranleda en pacifikation, som Frankrikes interessen och den Europeiska ordningens bestånd påkallade. Jag skall använda alla mina bemödanden, för att betrygga dess bibehållande. 3? Om hvilka faror talar Fransmänpnens Konung här? Menar han den rebelliske Paschans krigsföretag eller Rysslands intriger? Vi nedlägga vår beundran inför djupheten af ett dylikt system. Vi väntade oss visserligen icke tillkännagifvandet af en beväpning mot Ryssland, ty ett sådant beslut skulle varit förhastadt och föga klokt; men vi tillstå, att vi blifvit förvånade öfver att i ett Kungligt tal träffa ett så tvetydigt och obestämdt ställe, ehuru vi länge vetat, att i dylika dokamenter består konsten just i att säga ingenting, under det man ger sig utseende af att säga något. Konungen talar i korta, men lämpliga ordalag om det goda förstånd, som råder emellan Frankrike och England. Vi hoppas, att denna enighet skall bibehålla sig; men på det att sådant må kunna ske till båda nationernas fördel, måste Ludvig Filip afstå från sin systematiska fiendtlighet mot pressen och sina försök, att kufva den allmänna meningen. Engelska folket skall aldrig bli vän af Fransyska regeringen, huru stor dess sympati med Fransyska nationen föröfrigt må vara, så länge denna regering bekänner absolutistiska grundsatser. På det samdrägten må bli fullkomlig mellan de båda styrelserna, måste således, antingen vår minister -antaga den Fransk as förföljelse-system, hvilket man ej gerna kan vänta af så upplysta män som Grefve Grey och han kollezer, eller måste de Franska ministrarne styra efter principer, som mera harmoniera med vårt kabinetts. I en annan del af talet finna vi följande förklaring: Jag har skäl att hoppas, det alla kartans löften skola kunna uppfyllas i denna session. Avad vwill detta säga? Konungen , som vid sitt uppsigarde på tronen svor att troget verkställa och låta verkställa kartan, säger oss nu, efter tre års 10187 8800