rikt. Knappt fallen till marken, springer han åter hastigt upp sför att i nödfall till fots försvara sig med värjan. Då den sjunde tjuren, ett väldigt djur från Mancha, insläppes på platsen, spränger han emot hönom, lemnande matadererne bakom sig. Plötsligt tvärstanna de håda fienderne midt emot hvarandra. Man ser att de dröja med afsigt, för att vara desto säkrare att träffa. Den djerfve riddaren beslutar dock snartatt anfalla. Vändande sig till en Torero befaller han denne att kasta sin kappa öfver tjurens hufvud. Vid denna skymf, ruser djur ret fram, och i samma ögonblick stöter Artazi, som redan har armen upplyftad, med så mycken kraft och skicklighet sin rejoncillo emellan tjurens ögon in uti hjernan, att denne genast nedfaller död framför hans fötter. Vid denna glänsande seger skalla handklappningar och vivatrop,så högt, att de höras till de mest aflägsna delar af staden. På alla balkonger svaja fladdrande dukar. Detta enhälliga bifallstecken af mer än 60,000 personer var väl också i sanning en herrlig triumf, en rik belöning. Sedan denne sjunde tjur blifvit af mulåsnorne släpad från platsen, förkunnade Alguazil Manorn på Konungens befallning, att de tvenne Caballererne, som hade: behållit fältet, ägdelatt draga sig tillbaka och ledsagade dem ut. Derpå vände han tillbaka och införde de pansarklädde Picadorerne. Striden blef nu ånyo begynd af de vanliga kämparne, och blod började åter att flyta. Af de tjurar, som nu utsläpptes på banan, var en vildare och förfärligare äa de andra. Kämparne täflade med hvarandra i mod och oförvägenhet. Picadorerne gingo dristigt helt allena fram på platsen. Slagtningen blef allmän, Huru många hästar och tjurar blefvo ej dö dade? Hvem hade förmått räkna offren? Men det mörknar och ännu försvarar sig en enda tjur emot en hel arm Toreros. Då mörkret hindrar? hans motståndare att anfalla honom med värja, användes all möjlig list för att uttrötta och bringa honom på fall. Men ännu äro ej hans krafter uttömda. Omringad af sina talrika fiender drar han sig tillbaka i ett: hörn oeh försvarar sig der tappert. Ett sådant mod hade varit värdt Svärdsordens stora kors — men ingen pardon, han måste falla och det på ctt förnedrande satt. En med Media Luna beväpnad Chulo nalkas för att genomskära hans knäleder. O! att dock mörkret förmått dölja detta bofstycke med sin slöja; men — det skedde ej. Plötsligt, liksom med ett trollslag, tändas tusendetalsi beredskap hållne ljus. Mellan de flammande facklornes blodröda sken blixtra ännu de kongl. diamanterne, och på skådebanan ser man den arma. tjuren med stympade bakben släpa sig omkring ,ännu i dödens stund injagande fruktan hos sina lömska fiender. Äntligen störtar han till marken. Den :stora kongl. tjurfäktningen var slut. I trenne timmar hade blod flutit. Deras Majestäter återvände till palatset, och — demerne hade denna afton den nåden att kyssa Deras Majestäters. händer. u—L