IVL ILUTL BISSE S9 IVA MAR MDTIP P5 00 man får rätt på bhonemw, Bättre att lura på en menniska; hon kommer af sig sjelf, och är hon en gång dödad, så behöfver man blott snoka igenom dess kappsäck. En annan händelse bidrog ännu mer att öka misstankarne. Han hade vid ett tillfälle för en bagatellsak kommit i häftig träta med en man, vid namn Antonio Paquita Dirba. Tre dagar derefter hade man funnit den senare mördad i passet vid: Balaguer, och man trodde allmänt att han fallit ett offer för Uriartes hämdgiriga karakter, Under fastlagen 1832 hade en teatertrupp, som i Tarragona uppförde en 1 Spanien omtyckt teaterpjes? Johannis Döparens balshuggning, stort tillopp af åskådare. hopp om samma framgång i Tortosa, begaf truppen sig på väg dit. Garderob och dekorationer drogos af tvenne mulåsnor; meo Fernando Garcia, en aktör, som spelte Johannes roll, hade icke åt mulåsnorna velat anförtro det dyrbara hufvudet, hvilket wid helgonets halshuggving) spelte hufvudrollen och var försedt med rörliga emaljögon, utan hade, till förekommande af alla olycksbändelser, satt det ofvanpå sitt eget hufvud. Det var redan sent, och som ett starkt töcken uppsteg från bafvet, så hade Garcia, som litade på sin hästs säkra steg, inhöljt ögon och ansigte i manteln. Han red helt allena, ett godt stycke bakom sina kamrater, då vid krökningen kring en klippa ett skott lossades och hans häst stegrade sig. Garcia tumlade af och höll just på att draga ned manteln från ansigtet, då han fick se en man med en karbin i hand komma gående; hastigt reste han sig upp och drog sin dolk. Uriarte, ty det var han som kom, blef icke litet förvånad, då han såg sig nu för första gången hafva skjutit bom, och ville redan taga till flykten. Men då han blef varse de begge på hvarandra satta hufvudena, då han såg den helige Johannis ögon på ett fruktansvärdt sätt rulla i sina ögongropar, och Garcias blixtrande ögon häftade på sig, trodde han att det var sjelfva djefvulen, och blef betagen af en panisk förskräckelse. Han flydde och försökte klätra uppför en klippa, i det han fattade i en liten buske; men denne drogs upp med rötterne, och Uriarte störtade till den sörföljande Garcias fötter. — Stammande skrek bofven: vik hädan satan! under det Garcia ropade åt sina kamrater att komma sig till bjelp. De funno Ururte liggande på marken, ty förskräckelsen hade beröfvat honom sansningen. Man förde honom till Alcade inayor i Belaguer, der man visiterade hans kläder; han bar en hårskjorta närmast intill kroppen, och hade hos sig en rosenkrans, en bönbok och den helige Dominici hår. Men man fann äfven en dolk, fyra kulor och i en dosa några skott Engelskt krut; hans bössa var ännu svart efter röken. Gripen på bar gerning, nödgades han bekänna sina brott. Huru kunde ni, frågade domaren, våga att lägga det heliga tecknet för vår förlossning bredvid olfren för er ondska? — Att döda kroppen, var svaret, betyder ingenting; men att döda själen, det är en afskyvärd synd! Jag bad vid deras grafvar och beströdde dem med blommor, för att några dagar förr rödda dem ur skärselden. Jag satte ett kors, som jag låtit inviga, på deras grafvar, för att förjaga den onda anden, i fall de icke ännu voro ienade att ingå i bimmelen; men — men — jag har sett honom — der är han! der är han! skrek Uriarte vansinnig, då Garcia trädde fram med sina begge hufvuden, för att förklara domaren, på hvad sätt hao undsluppit döden, Der är han! der är han! skrek förbrytaren ännu en gång, och föll, angripen åf en bäftig nervkramp, sanslös till marken. Uriarte dömdes tlll galgen ocn all hans egendom konfiskerades. Konung Ferdinand VII mildrade straffet till lifstids fängelse, i anseende till den uppriktiga ånger biottslingen visade. Detta var den sista benådvivgsakt denne kung utfärdade. ) I Spanien brukas ofta att på scenen föreställa helgonens lefnad och martyrdöd. För representationen af här omtalta pjes väljes en skådespelare af låg växt att spela Johannis Döparens roll; på hans hufvud sättes en mössa, hvarvid, medelst en fjeder, ett pappeller vaxhufvud fä -etec Den enkam färferdioade llädninoen räcker