ANNONSER:
TILL SALU FINNES :
Af trycket har utkommit och säljes i W. Aundequists
Bokhandel vid Myntgatan, samt hos de flesta Bokhandlare i
Riket å 28 sk. bko:
Pennritningar ur Stockholmsverlden
af J..RITSING och P. PFEFFERKORN,
innehåller Berättelser och Satirer, såsom: Enkefrun vid
Götgatsbacken, Afventyret i flickpensionen m. m. Ur en af
dem, med titel Herrarne för Dagen, lemnas följande
utdrag: Scenen är hos Behrendts, der några herrar sitta
omkring runda bordet, hållande hvar sin tidning i handen.
Hr Vesper med Aftonbladet uppläser ur sin tidning ett po-
em: innehållande Farbror Mårtens afsked till de öfriga tid-
ningarna. Derefter förefalla lifliga debatter bland de poli-
ticerande herrarne, af hvilka en, som förut suttit tyst, slut-
ligen öfverröstar de andra på följande sätt: En vällig hand
slog i bordet, en grof röst talade: Mine Herrar! vi under-
svätta er, att vi, som hafva vår konsoliderade existens på eh
solidare grund, än den eventuella folkgunsten, hvarken för-
ändra ton eller tänkesätt i afseende på eder och samtlige e-
dert skrå, ehuru vi för öfrigt icke anse för nödigt att vara
konseqventa i afseende på principen. Allvarsamt mine her-
rar, hvad var Sverige när jag tog emot det? o. s. v. Härpå
svarar den muntre herrn, att han hört det den stortalige
mycket deltagit i Norrlänningarnes brist m. m.; hvarefter,
och sedan väckta fredsförslag mellan herrarne genom denna
nu började strid anses icke mera kunna realiseras, herrn i
.slängkappan, som antagit en mine, liknande vishetsgudin-
nans, reser sig och talar om omöjligheten af fred, om Sven-
ska folkets fattighet, om att Regeringen låter mästra sig, om
ait Polackarne fått en herrskare som förstår att sköta dem,
om den ädle Miguel m. m., hvaröfver de öfriga blifva så
-förbittrade, att de rusa på honom och rycka kappan af ho-
nom, då de få se ett fruntimmer. Förvåning! men de slita
kostymen af henne. Då är hon förvandlad till en bonde,
som på tillfrågan kallar sig Jan Janson. Liflig strid, hvar-
under den stortalige reser sig till bondens försvar, och då
den frimodige (som hållit Allehanda i handen) slår den
förre för inunnen, fastnar hans hand i den väldiges gap,
liksom Tyrs i Fenrisulfvens. Den stortalige, som sålunda
fått en hård nöt att tugga på, blir derefter stilla. Men mel-
lan de öfrisa fortfar striden, då bonden slutligen förvandlas
till ett vidunder, med ett enda gnistrande öga i pannan,
och frustande eid ur den vildt hånskrattande munnen. Då
inkomma tvenne vålnader, den ena ridande på pegasen Blan-
ka, den andra bärande en lur, liknande gjallarhornet. Un-
der det striden fortfar, hvari den förre deltar, närmar sig
den senare herrn i professorsuniformen, (med Litteraturtid-
ningen i handen) hvilken hittills suttit stilla, men au med