ANNONSER: TILL SALU FINNES : Af trycket har utkommit och säljes i W. Aundequists Bokhandel vid Myntgatan, samt hos de flesta Bokhandlare i Riket å 28 sk. bko: Pennritningar ur Stockholmsverlden af J..RITSING och P. PFEFFERKORN, innehåller Berättelser och Satirer, såsom: Enkefrun vid Götgatsbacken, Afventyret i flickpensionen m. m. Ur en af dem, med titel Herrarne för Dagen, lemnas följande utdrag: Scenen är hos Behrendts, der några herrar sitta omkring runda bordet, hållande hvar sin tidning i handen. Hr Vesper med Aftonbladet uppläser ur sin tidning ett poem: innehållande Farbror Mårtens afsked till de öfriga tidningarna. Derefter förefalla lifliga debatter bland de politicerande herrarne, af hvilka en, som förut suttit tyst, slutligen öfverröstar de andra på följande sätt: En vällig hand slog i bordet, en grof röst talade: Mine Herrar! vi undersvätta er, att vi, som hafva vår konsoliderade existens på eh solidare grund, än den eventuella folkgunsten, hvarken förändra ton eller tänkesätt i afseende på eder och samtlige edert skrå, ehuru vi för öfrigt icke anse för nödigt att vara konseqventa i afseende på principen. Allvarsamt mine herrar, hvad var Sverige när jag tog emot det? o. s. v. Härpå svarar den muntre herrn, att han hört det den stortalige mycket deltagit i Norrlänningarnes brist m. m.; hvarefter, och sedan väckta fredsförslag mellan herrarne genom denna nu började strid anses icke mera kunna realiseras, herrn i .slängkappan, som antagit en mine, liknande vishetsgudinnans, reser sig och talar om omöjligheten af fred, om Svenska folkets fattighet, om att Regeringen låter mästra sig, om ait Polackarne fått en herrskare som förstår att sköta dem, om den ädle Miguel m. m., hvaröfver de öfriga blifva så -förbittrade, att de rusa på honom och rycka kappan af honom, då de få se ett fruntimmer. Förvåning! men de slita kostymen af henne. Då är hon förvandlad till en bonde, som på tillfrågan kallar sig Jan Janson. Liflig strid, hvarunder den stortalige reser sig till bondens försvar, och då den frimodige (som hållit Allehanda i handen) slår den förre för inunnen, fastnar hans hand i den väldiges gap, liksom Tyrs i Fenrisulfvens. Den stortalige, som sålunda fått en hård nöt att tugga på, blir derefter stilla. Men mellan de öfrisa fortfar striden, då bonden slutligen förvandlas till ett vidunder, med ett enda gnistrande öga i pannan, och frustande eid ur den vildt hånskrattande munnen. Då inkomma tvenne vålnader, den ena ridande på pegasen Blanka, den andra bärande en lur, liknande gjallarhornet. Under det striden fortfar, hvari den förre deltar, närmar sig den senare herrn i professorsuniformen, (med Litteraturtidningen i handen) hvilken hittills suttit stilla, men au med