Linköping d. 31. Dec. Man har kommit i erfarenbet af, att Lotteri-spel nu äfven sträckt sig till allmogen å landsbygden och öfvas mnitiskt på vissa ställen, vanligen på Söndagseftermiddagar. Ibland exempel må ett nämnas. På ett ställe i en viss Socken inom Länet samlade sig en sådan e. m. ett stort antal personer, för att öfvervara och deltaga i bortspelning af ett silfverur. Lotter, 90 till antalet, försåldes åt de kringstående; men innan dragningen började, öfverenskom man, att den som vann uret skulle till förtäring bestå vissa kannor bränvin. Sagdt och gjordt — dragningen för sig gick och Fortunas gunstling anskaffade det utsatta kantalet bränvin. Ett allmänt supande inom laget, till sista droppan, blef den naturliga följden och derpå ett stormande och oskickligt lefverne till sedlighetens blygd. Vederbörandes uppmärksamhet har likväl nu kommit emellan, och genom ett Sockenstämmo-beslut, som utsätter ett lämpligt vite för hvar och en, som tillställer eller bevistar dylika olofliga och sedeförderfvande sammanträden, hoppas man att en gräns för de samma skall vara satt. En olyckshändelse timade d. g i denna månad inom Skärkinds Socken. Tojenstgossen Lars Johan Andersson hade, med sin husbondes tillstånd, på aftonen samma dag bregifvit sig å väg till sina föräldrar; men då han ej återkom inom bestämd tid, befarades att någon olycka händt honom, Detta besannades äfven, då man d. 20 fann hans iliflösa kropp i en uppgräfd dam, i hvilken han, utan tvifvel af misstag i mörkret om rätta gångstigen, fallit och ljutit döden. Den 24 dennes kl. omkring 2 om natten kändesi Kisa gästgifveri-byggniug en stark rök-lukt, som föranledde till en lika så hastig som bekymmersam undersökning. Snart upptäcktes att elden var lös i den derstädes varande handelsbod, tillhörig f. d. Krono-Länsmannen Fristedt. Då faran märktes hade elden redan till en del förtärt en i spiseln stående tunna jemte en annan bredvid på golfvet. Derefter hade elden fatiat uti en af bräder gjord skiljovägg, och började nu sprida sig kring tak och väggar i rummet. Genom flere personers skyndsamma biträde släcktes elden, sedan den likväl gjort skada på varulagret i boden, isynnerhet på bomullsgarn, för omkring 200 Rdrs värde, efter ägarens uppskattning. Om eldens upptäckaade likväl dröjt endast få minuter, hade den troligen ej utan mycken förstörelse kunnat hindras i sin framfart, helst bränvinsfyllda tunnor oeh flere andra bränbara ämnen, som funnos i boden, förvarades nära spiseln, der elden först uppkom. Efter undersökning är utrönt, att orsaken till den större fara, som hotade, varit en soteld, som, utan att märkas, brunnit i skorstenen, och hvaraf eld nedfallit i den aldrig eldade bodspiseln och antändt der stående träsaker. Förlusten var känbar nog för Tit. Fristedt, som nyligen öppnat sin handelsrörelse, S