j skrlilva på vardet 1 en viss proportion arhigen, eller med en viss årlig procent, ock vara påtagligt oriktig. Men der gifves ändock en afskrifning, med hvilken en hvar, som förer bok för sin egen räkning, öfver sin egendom eller rörelse, kan göra huru han vill, d. v. s. han kan skrifva ned det han köpt eller längre tid ägt, vare sig ett hus, en gård, ett skepp, en vara, en aktie, äfvensom någon sin fordran, från hvad högre belopp som helst, låt vara 10,000 Rdr, till hvad lägre han behagar, 1000, 100 ja blott 1 Rdr, allt som det roar honom att uti intet fall vilja hafva rik bok, eller visa något stort kapit.lkonto. En sådan slags nedsättning tillåter sig dock ingen förvaltare och bokförare öfver andras egendom egenmäktigt. Men, slutligen gifves der ett vilkor för alla dessa nu nämde afskrifningsfall eller sätt, förutan hvilket man låter bli att skrifva af; d. v. s. man bör äga någon annan motsvarig konto i boken som tål, att föras sådan afskrifning på. Den, som i sin bek har stort kreditbelopp å, vare sig kapitalkonto eller virstoch förlust-konto, har ock å dessa kontos debet tillfälle att påföra, hvad han finner sig vilja afskrifva från en annan kontos, i dess tanka, för högt stående debet, Men är detta ej fallet, får han låta bli den manövren. Nu, till tillämpningen häraf, på de af Hr Grefve Cronhjelm granskade flere års böcker, förde öfver Motala verkstads rörelse. Hr Grefven har ej uppgifvit. en enda persedel eller effekt, balanserad till för högt värde vid 1832 års slut, och dertills bestrider jag följaktligen klandret, såsom obevisadt och obefogadt; och ehuru jag ej kunde qvarstanna sistl. vår vid verkstaden, sålänge tills efter det: uppehåll för bokföring och uti alla. ärenders gång vid verkstaden och kanalkamrerare-kontoret, som den långsamma bolagsStämman sistk vinter vållade äfven der sista handläggningen af balansvärderingen var alldeles slutad,; förklarar jag att, efter min öfvertygelse, äro de uppförda balansvärdena riktige och jemne, samt ingalunda för höge; och jag må undra, hvad tack styrelsen skulle förtjent af Hrr aktie-ägare, om den, utan befunnen skälig anledning till nedsättning, ou gjort den, efter sådan princip som Hr Grefve Cronhjelm velat etablera, och nedskrifvit förråderne 10, 12 ä 15,000 Rdr under deras verkliga värde, och om sedan en öfverlåtelse, genom försäljning eller arrende, ifrågakommit till staten eller annan, dervid, som oftast vanligt i thy fall, bokvärdet antagits till norm för afhandlingen? I sanning tror jag, att det hade varit mindre väl handladt för bolagets bästa, Årets 1830 Bokslut visade en förtjenst-behållning, till hufvudsaklig andel uppkommen af balanserad påräknad fordran hos Kongl. Maj:t och Kronan, efter kontrakt om 10 å 135 procents vinst å räkningen för postångfartyget m. m. Af denna behållning, uppgjord till — — Rdr 21,377. befallde Kanaldirektionen (e) verkstadsstyrelsen, än mindre jag ensam, som Gr. Cronhjelm. synes vilja framställa det) efter befinnande balanserade värden å så förråder som fastigheter allt för höga, att derå skulle afskrvifvas . . . Rdr 16,978. och att de öfrige . . . s . 4,399. skulle till det näst påföljande år balanseras att motsvara några för precaire ansedde fordringar, och denna balansering justifierade sig ganska riktigt, emedan de Rdr 4,399 nästpåföljande år åtgingo, å ett obetydligt belopp när, till nödige afskrifningar på de nämde fordringar. Denna Kanaldirektionens åtgärd granskades af dåvarande Revisorer, (och bland dem Hr Grefve O. A. Cronhjelm), hvilka ock i deras berättelse densamma omnämde, utan någon avmärkning derå eller ogillande deraf; likaså har det tillgått med den år 1831 gjorda afskrifning på då ännu existerande safdo i kredit å vigt och förlustkonto; men 1832 räckte detta saldo ej till, och någon annan bortskrifningseller öfverföringsåtgärd af den förlust, hvarmed detta bokslut åndades, återstod då ej, än påskrifning å fastighetens eller anläggningens kostnad af den brist som befanns, och denna åtgärd är vidtagen. För öfrigt torde jag, ehuru nu, som sagdt, utan tillgång på årens 1830 och 1831 hufvudböcker, men med tillgång på 1832 års, få anmärka emot Hr Revisorns gjorda fullständiga granskning, att det dervid synts undfallit honöm, att under åren 1831 och 1832 en särskilt konto blifvit förd, för bygnaders underhålls kostnader, hvilken vid hvardera årets slut åter påförts årets general-omkost