som muntrar sinnet och t:östar hjertat. Med
dessa förståndsgåfvor förenade prinsessan äf-
ven en melodisk röst och en undransvärde skick-
lighet att behandla flere instrumenter.
Snart kände prinsen sig ganska lycklig att
äga en sådan gemål, och nöjd med sin lott,
var han endast betänkt på att för sin familj
dölja den enda obehagliga omständigheten vid
sitt äktenskap, sin makas gestalt. Vid hofvet
visade han sig belåten, och aktade sig noga,
att under samtalen yttra ett enda ord, som
kunde förråda hemligheten. Som han likväl
icke, lik andra prinsar, ville beständigt säga
osanningar, så undvek han skickligt alla i det-
ta fall gjorda frågor, och sökte i stället upp-
finna någon historia, som kunde passera för
sann, och hvarmed ban hoppades tillfredsstäl-
la eller afvisa de nyfikna. De öfrige prinsar-
ne öfverhopades af sina gemåler med frågor
efter deras osynliga svägerska, och som de ej
kunde på ett nöjaktigt sätt besvara dem, så
drogo prinsessorna deraf den slutsats, att mnå-
got öfvernaturligt måste ligga fördoldt bakor
denna hemlighet. De voro nära attdö afny-
fikenhet, att få kunskap derom, och grubbla
de på hvarje slags list, att erbålla ett möte
med sin. svägerska: allt var likväl förgäfves,
ty denna hvarken gjorde besök eller emottog
sådana. De valde derföre en annan utväg. Gam-
la qvinnor, ännu nyfiknare och envisare än de,
blefvo under någon förevänning skickade till
deras svågers palats. Men hvad konstgrepp
de än måtte använda, fingo de likväl icke in-
träde. Krämare och taskspelare blefvo äfven
afviste, och till och med de, hvilka låtsade
bli bastigt sjuka, och nedföllo till jorden iu-
för palatsvaktarnes ögon, lemnades utan hjelp,
och sågo sig nödsakade, då man icke brydde
sig om deras sjuidom, att af ag sjelfva stiga
upp och begifva sig bort. Nu visste prinses-
sorna intet medel mer, att uppnå sin afsigt.
Sluteligen funderade de ut ett, som skulle för-
skaffa dem tillfredsställelse, om icke af deras
nyfikenhet, likväl åtminstone deras hämdlyst-
nad. i
De öfvertalade konungen att gifva sina son-
hustrur ett lysande gästabud, och den obe-
kanta skulle, som de tyckte, vara ganska li-
stig, om hon kunde uppfinna en förevänning,
att ej inställa sig der. Den unge prinsen in-
såg snart deras ondskefulla afsigt härvid, och
då han ej visste huru han skulle tillintetgöra
den, så blef han svårmodig och sorgsen, Den-
na förändring kunde icke undgå hans gemåls
uppmärksambet. I stället för att svara på
hennes frågor om anledningen dertill, utbrast
han i klagomål öfver att bon, som i själsgåf-
vor så mycket öfverträffade sina svägerskor,
icke kunde visa sig bland dem, utan att väc-
ka deras afund.
Den älskvärda opan märkte ganska väl
prinsens grannlagenhet, som undvek att säga det
verkliga skälet. KRörd af sin älskade makas
bekyminer, satt hon länge försänkt i efter-
sinnande, Med ögonen fästade på henne, afbi-
dade prinsen med otålighet hvad medel hen-
nes uppfinningsrika sville väl nu skulle ingif-
va henne, att komma ur denna förlägenhet.
Cadan han föncsäölpat harar mrs Lo of ar P0 sa