sad, all den maste vara nagon IceS vistelseort;
men ingen kunde gissa hvem hon var eler:
bvilken gemål hon beskärt prinsen. IR
Slutligen inföli bröllopsdager 3; den unge
brudgummen satte sig till häst med sin svit
och red till tamarinden. Der fann han en
lysande skara af ryttare, som omgåfvo ett stort
antal med scharlakansrödt tyg betäckta palan-
I kiner, hvilka voro rikt prydda med de skönva-
ste färgor och lyste i solen som ädla stenar.
Alla palankiner voro tillslutna, och det var
omöjligt att derigenom kasta ens en förstulen
blick hvarken på bruden eller på hennes da-
mer. Prinsen red vid sidaa af den rikast
smyckade, och bemödade sig att hembära sin
hyllning åt den obekanta, som gjort honom
den äran att mottaga hans hand, men då han
under vägen tänkte på sitt ödes besynnerlig-
het, blef han icke varse att tåget lemnat sto-
ra vägen, som förde till det palats, hvilket
konungen, hans fader, bestämt åt honom, På
en för honom obekant väg kom han till en
hög mur, som inneslöt en ganska vidsträckt
plats. Tåget stannade utanför en ganska fast
port, hvarest en allvarsam man bad honom,
att han måtte skicka bort sin svit, och som
skäl till denna begäran anfördes, att hans ge-
måls betjening vore talrik nog, att kunna up-
passa dem båda. För en så artig prins var
hans hemlighetsfolla gemåls önskan en befall-
ning; han lät således sin svit återvända hem
och följde den främmande skaran. Man förde
honom genom två eller tre fyrkantiga borg-
gårdar, kring hvilka gingo gallerier, försedde
med rika bildhuggeri-arbeten och upphöjda
ungefär en fot öfver marken. De stodo i för-
bindelse med de förnämste embetsmännens rum
och en präktig trädgård, uppfylld med frukt-
träd och blommor, och der tusentals sällsynta
foglar med präktiga fjädrar flögo omkring.
Midt i denna förtjusande nejd höjde sig ett
marmorpalats, hvars bygnadssätt öfverträffade
allt hvad prinsen i detta fall hittills sett stort
och underskönt.
Det inre af palatset var rikt prydt med
mattor, tapeter, guld- och silfverkärl, speglar,
rökelsekar, och med det finaste porslin klädda
bad. Men hela denoa prakt fjettrade blott
ett ögonblick prinsens uppmärksamhet, som af
otålighet skyndade genom den oräkneliga mäng-
den af rum, och då han slutligen kom till det
som prinsessan bebodde, for han med förskräc-
kelse tillbaka, när han framför sig såg en —
4pa. Prinsen, som förenade ett godt hjerta
med ett fint umgängessätt, lät emellertid icke
märka det obebag denna öfverraskning föror-
sakat honom, utan antog en förnöjd uppsyn
och presentlerade sig för sin gemål så belefvad
som möjligt. Damen besvarade ganska väl
hans kompliment, och röjde så mycket förstånd
och god ton, tillika med så mycket blygsam-
het, att prinsen efterhand emot sin vilja känp-
de sig inlagen af benne, och snart glömde, att
ett fult djur skulle bli hans lefnoads följesla-
gerska. Nn först märkte han äfven, att hela
prinsessans svit bestod af apor, och insåg hu-
ru kiokt det var, att man bett honom skiljas
från sina tjenare, hvarigenom många obehag-
lohotanr furalkanmnm anita TR en AlA sr nvctav il