hvardera valde en. Da piularne voro alskjutna,
den ena hit ech den andra dit, så flög en pi
till visirens palats, om hvilken man viste, ati
ban hade en ganska skön dotter, fem andra
flögo till andra höga embetsmäns hus, och den
sjunde, som den yngste prinsen afskjutit, ble!
sittande i ett Tamarindträds stam.
Denna händelse väckte stor bestörtning, ko-
nungen talade derom med visiren; men denne
kloke rådgifvare, som önskade undvika hvarje
personligt ansvar, förmådde sin herre, att in-
hämta stjerntydares och helige mäns tanka
derom, emedan dessa bäst voro i stånd att af-
göra, om den unga prinsen ännu var skyldig
att hålla sitt löfte. Alla hörsammade konun-
gens bud, och kring honöm samlade sig en stor
skara af fromma och lärda män. De pröfva-
de och undersökte sedan moget, och efter lång-
variga öfverläggvingar förklarade de, att prin-
sen icke kunde undandraga sig den åtagna för-
bindelsen, att gifta sig med ett träd, när det
genom ödets nyck blifvit honom beskärdt till
maka, emedan han gjorde samma löfte som
hans bröder, och gjort det utan förbehåll.
Konungen förklarade deras utslag för rätt-
vist, och ehuru det var honom ganska oange-
närt, att hans älskade son skulle nödgas för-
mäla sig med en tamarind, så befallde han lik-
väl, att man skulle bevisa detta liflösa ting sam-
ma hedersbetygelser, som de förnämas döttrar,
hvilka voro bestämda att bli hans sonhustrur.
Den statskloke visiren sökte trösta honom med
den anmärkning, att alltsammans vore blott en
formalitet, som skulle gifva folket ett högt
begrepp om hans noggranna uppfyllande af
sina förbindelser, och det utan någon verklig
uppoffring å hans sida, när det, efter ceremo-
niens fullbordande, stod prinsen fritt, att väl-
ja en honom värdig qvinna. Konungen ingick
med glädje i denna åsigt af saken, och sys:
selsatte sig med mera lättadt hjerta, med an-
stalterne till förlofningen.
På den dag, som vär bestämd till skänker-
nes öfverlemnande åt de blifvande prinsessor-
ne, afdeltes en lika mängd gåfvor, hvaribland
var ett på pergament skrifvet äktenskaps-kon-
trakt, hvilket allt af dertill utsedda embets-
mån nedlades vid tamarindens fot. Nu först
blef man varse alla detta ställets behag, hvar-
på man förut icke gifvit akt. Sjelfva trädet
var af majestätisk växt och fullt med kostliga
frukter, och i skuggan af dess tätt löfvade
grenar fanns en brunn. Då embetsmännen
morgonen derpå kommo dit, funno de, i stället
för de öfverlemnade skänkerne, andra och vida
rikare, såsom de finaste shawlar man nånsin sett;
guld och silfvertyg, dyrbarare än brokater
från Kacki, diamanter af det skönaste vatten,
och frukter, hvilka i skönhet och vällukt öf-
verträffa alla inhemska. Äfvenledes fanns der
ett vackert skrifvet bref af det innehåll, att
tamarinden antog prinsens frieri, och erbjöd
honom, att på brölloppsdagen med en anstän-
dig svit afbämta sin maka och föra henne
till deras blilfvande boning. S
Denna sällsamma förrmälniog gjorde stort
uppseende bland folket, och det blef det s
NN . TT 1 1 LÄS AA
RA AvrtraAan ANÅ AR oAm Kr nvnAaA