hvardera valde en. Da piularne voro alskjutna, den ena hit ech den andra dit, så flög en pi till visirens palats, om hvilken man viste, ati ban hade en ganska skön dotter, fem andra flögo till andra höga embetsmäns hus, och den sjunde, som den yngste prinsen afskjutit, ble! sittande i ett Tamarindträds stam. Denna händelse väckte stor bestörtning, konungen talade derom med visiren; men denne kloke rådgifvare, som önskade undvika hvarje personligt ansvar, förmådde sin herre, att inhämta stjerntydares och helige mäns tanka derom, emedan dessa bäst voro i stånd att afgöra, om den unga prinsen ännu var skyldig att hålla sitt löfte. Alla hörsammade konungens bud, och kring honöm samlade sig en stor skara af fromma och lärda män. De pröfvade och undersökte sedan moget, och efter långvariga öfverläggvingar förklarade de, att prinsen icke kunde undandraga sig den åtagna förbindelsen, att gifta sig med ett träd, när det genom ödets nyck blifvit honom beskärdt till maka, emedan han gjorde samma löfte som hans bröder, och gjort det utan förbehåll. Konungen förklarade deras utslag för rättvist, och ehuru det var honom ganska oangenärt, att hans älskade son skulle nödgas förmäla sig med en tamarind, så befallde han likväl, att man skulle bevisa detta liflösa ting samma hedersbetygelser, som de förnämas döttrar, hvilka voro bestämda att bli hans sonhustrur. Den statskloke visiren sökte trösta honom med den anmärkning, att alltsammans vore blott en formalitet, som skulle gifva folket ett högt begrepp om hans noggranna uppfyllande af sina förbindelser, och det utan någon verklig uppoffring å hans sida, när det, efter ceremoniens fullbordande, stod prinsen fritt, att välja en honom värdig qvinna. Konungen ingick med glädje i denna åsigt af saken, och sys: selsatte sig med mera lättadt hjerta, med anstalterne till förlofningen. På den dag, som vär bestämd till skänkernes öfverlemnande åt de blifvande prinsessorne, afdeltes en lika mängd gåfvor, hvaribland var ett på pergament skrifvet äktenskaps-kontrakt, hvilket allt af dertill utsedda embetsmån nedlades vid tamarindens fot. Nu först blef man varse alla detta ställets behag, hvarpå man förut icke gifvit akt. Sjelfva trädet var af majestätisk växt och fullt med kostliga frukter, och i skuggan af dess tätt löfvade grenar fanns en brunn. Då embetsmännen morgonen derpå kommo dit, funno de, i stället för de öfverlemnade skänkerne, andra och vida rikare, såsom de finaste shawlar man nånsin sett; guld och silfvertyg, dyrbarare än brokater från Kacki, diamanter af det skönaste vatten, och frukter, hvilka i skönhet och vällukt öfverträffa alla inhemska. Äfvenledes fanns der ett vackert skrifvet bref af det innehåll, att tamarinden antog prinsens frieri, och erbjöd honom, att på brölloppsdagen med en anständig svit afbämta sin maka och föra henne till deras blilfvande boning. S Denna sällsamma förrmälniog gjorde stort uppseende bland folket, och det blef det s NN . TT 1 1 LÄS AA RA AvrtraAan ANÅ AR oAm Kr nvnAaA