Gusums bruk den g December 19833. Carl Ekenstam. RA Till Redaktionen af Aftonbladet. De många klandervärda åsigter, hvilka förekomma uti det embetsutlåtande af Hr förste Laudtmätaren och Rid:n Äkerhblom m. fl, Lanrdtmatare uti Malmöhus län, som Tit. meddelat ut: dess tidnings supplement N:o 48 för den rote nästlidne Oktober, gifva undertecknad anledning att vördsamt anhålla om offentlighet å aedanstående uppsats: Hr Åkerbloms m. fl.s framställning om svåvisheten att bestämma ett lämpligt löningssät för land! mäteri-korpsen, och den, så väl devaf, som af ölrige anförda förhållanden, gjorde slu!följd, att någon ofullkemligbet ännu vidlåder landtmäteriets allmänna reglering, har allestädes, och genom ganska menliga följder blifvit blott allt för mycset Bestyrki; men de medel. utfåtandets författare föreslå till afbjelpande a! de så ofia öfverklagade olägenheterna, föra insalunda till, utan tvertom ifrån det äsyftad:. målet: ett löningssätt, som, utan att för mycset betunga jordägarne, och dymedelst förhind:a ägodelningsverkets fortgåeg, lemnar landtmitarea en skälig ersättning för dess mödosamna och grannlaga göromål. Utlåtandets författare säga sig vara af den öfvertygelse, grundad på forskning och erfarenhet, att frivilliga öfverenskommelser emellan jordägare och landtmätare naturlizast bestämma den senares rätta arfvoden. Med all aktning för Hrr Åkerbloms K:s forskning och erfarenhet, måste man likväl beklaga, att de ledt ill dessa uti utlåtandet uppenbarade orimliga resultat, ibland hvilka den anförda satsen likväl 2j är den mest orimliga, Ackord om arivode för en jensteman, emellan deane och de personer, hvilsas rätt han skall iakttaga, skola, åtminstene i nängdens omdöme, alltid åstadjiomma att dess örrättniogar blifva avsedde, mera såsom enskila biriden, in såsom oficiella åtgärder, och itom detta, — kan åt egennyttan och vinningsystnaden föga leronas bättre tillfälle att på len okunniges bekostnad tillfredsställas, än geom ackord om landtmiieri-arfvoden: detta är n sanning, som, alltid erkänd, förorsakat att ickord varit antingen förbjudna, eller ock tilätne med sådane inskrävkniogar, som gjort tilåtelsen orm intet. Oaktadt utlåtande-författarnes förkärlek för ichorder, hafva de likväl pröfvat skäligt, att nan i nödfall borde hafra ena arfvodestaxa till vands, samt äfven: uppgifvit det sätt, för