Gusums bruk den g December 19833.
Carl Ekenstam.
RA
Till Redaktionen af Aftonbladet.
De många klandervärda åsigter, hvilka före-
komma uti det embetsutlåtande af Hr förste
Laudtmätaren och Rid:n Äkerhblom m. fl, Lanrdt-
matare uti Malmöhus län, som Tit. meddelat ut:
dess tidnings supplement N:o 48 för den rote
nästlidne Oktober, gifva undertecknad anled-
ning att vördsamt anhålla om offentlighet å
aedanstående uppsats:
Hr Åkerbloms m. fl.s framställning om svå-
visheten att bestämma ett lämpligt löningssät
för land! mäteri-korpsen, och den, så väl devaf,
som af ölrige anförda förhållanden, gjorde slu!-
följd, att någon ofullkemligbet ännu vidlåder
landtmäteriets allmänna reglering, har allestä-
des, och genom ganska menliga följder blifvit
blott allt för mycset Bestyrki; men de medel.
utfåtandets författare föreslå till afbjelpande a!
de så ofia öfverklagade olägenheterna, föra in-
salunda till, utan tvertom ifrån det äsyftad:.
målet: ett löningssätt, som, utan att för myc-
set betunga jordägarne, och dymedelst förhin-
d:a ägodelningsverkets fortgåeg, lemnar landt-
mitarea en skälig ersättning för dess mödosam-
na och grannlaga göromål.
Utlåtandets författare säga sig vara af den
öfvertygelse, grundad på forskning och erfa-
renhet, att frivilliga öfverenskommelser emellan
jordägare och landtmätare naturlizast bestämma
den senares rätta arfvoden. Med all aktning
för Hrr Åkerbloms K:s forskning och erfa-
renhet, måste man likväl beklaga, att de ledt
ill dessa uti utlåtandet uppenbarade orimliga
resultat, ibland hvilka den anförda satsen likväl
2j är den mest orimliga, Ackord om arivode för en
jensteman, emellan deane och de personer, hvil-
sas rätt han skall iakttaga, skola, åtminstene i
nängdens omdöme, alltid åstadjiomma att dess
örrättniogar blifva avsedde, mera såsom enskil-
a biriden, in såsom oficiella åtgärder, och
itom detta, — kan åt egennyttan och vinnings-
ystnaden föga leronas bättre tillfälle att på
len okunniges bekostnad tillfredsställas, än ge-
om ackord om landtmiieri-arfvoden: detta är
n sanning, som, alltid erkänd, förorsakat att
ickord varit antingen förbjudna, eller ock til-
ätne med sådane inskrävkniogar, som gjort til-
åtelsen orm intet.
Oaktadt utlåtande-författarnes förkärlek för
ichorder, hafva de likväl pröfvat skäligt, att
nan i nödfall borde hafra ena arfvodestaxa till
vands, samt äfven: uppgifvit det sätt, för