de draga honom upp ur vattnet, sköt en haj fram, och i ett ögonblick var gossen förstunnen i djurets gap. Fadren förlorade intet ögeonblick, steg upp, tog en bred knif, som ban ba: i en skida vid gördeln, emellan tänderna, och störtade sig i vattnet, FHan försvann för en stuffd, men kom sedermera då och då upp til vattenytan, och dök åter ned igen, liksom han varit i strid med e h fruktarsvärd fiende. Med ängslig och spänd uppmärksambet afbidades utgången af dem, som på något afstånd i båtar betraktade uppträdet. Efter en stund färgades böljornas hvita skum af blod, en förskräcklig anblick för åskådarne, som blott kunde gissa till hvad som föregick under vattnet. Återigen sågs mannen komma upp, men försvann strax igen, så att det tydligen syntes, att kampen ännu icke var förbi. Någon tid förflöt, och nu visade sig, till allas outsägliga förvåning, kroppen af en ofantlig haj på de skummande vågorna, hvilka han alldeles färgade med sitt blod, hvarpå han åter försvann. Ett ögonblick derefter kom mannen upp ur valtret, och begaf sig till stranden. Han syntes vara mycket utmattad, men bade icke fått det minsta sår. Knappt var han i land, då den ofantliga hajen af vågorna kastades emot stranden, och de infödde skyndade sig genast alt draga upp bhonom på det torra; hans kropp bar nästan öfver allt märken efter hans djerfva oeh skicklige fiendes knif.