de draga honom upp ur vattnet, sköt en haj
fram, och i ett ögonblick var gossen förstunnen
i djurets gap. Fadren förlorade intet ögeon-
blick, steg upp, tog en bred knif, som ban ba:
i en skida vid gördeln, emellan tänderna, och
störtade sig i vattnet, FHan försvann för en
stuffd, men kom sedermera då och då upp til
vattenytan, och dök åter ned igen, liksom han
varit i strid med e h fruktarsvärd fiende. Med
ängslig och spänd uppmärksambet afbidades ut-
gången af dem, som på något afstånd i båtar
betraktade uppträdet. Efter en stund färgades
böljornas hvita skum af blod, en förskräcklig
anblick för åskådarne, som blott kunde gissa
till hvad som föregick under vattnet. Återigen
sågs mannen komma upp, men försvann strax
igen, så att det tydligen syntes, att kampen än-
nu icke var förbi. Någon tid förflöt, och nu
visade sig, till allas outsägliga förvåning, krop-
pen af en ofantlig haj på de skummande vå-
gorna, hvilka han alldeles färgade med sitt
blod, hvarpå han åter försvann. Ett ögonblick
derefter kom mannen upp ur valtret, och be-
gaf sig till stranden. Han syntes vara mycket
utmattad, men bade icke fått det minsta sår.
Knappt var han i land, då den ofantliga hajen
af vågorna kastades emot stranden, och de in-
födde skyndade sig genast alt draga upp bho-
nom på det torra; hans kropp bar nästan öf-
ver allt märken efter hans djerfva oeh skickli-
ge fiendes knif.