Med ödmjuk och smilande min inträdde denne, och helsade sin herre med en stum bugning, i högsta grad häpen och förundrad att se honom i en sinnesförfattning , som hotade med förfärligt utbrott. Foga strax anstalt, sade Thorbjörn, att i morgon afton, vid skymningen , ett tillräckligt antal båtar finnes vid Hjelmarsund, för att öfverföra hundrafemtio man; men det gäller ditt lif, om någon misstänker hvad jag har i sinne. Er: befallning skall på det nogaste efterkommas, svarade Thore, men törs jag fråga, stränge herre, hvart Ni ämnar tåga? Hvart? Kan du icke begripa, gamle fårskalle, att jag ärnar göra påhelsning hos den gamle kältringep på Sundby och tacka honom för hans artiga bief? Död och förbannelse! Våga skjuta ifrån sig en sådan måg som jag, som sett döden i ögonen flere gånger, än det finns hårstrån på hans hufvud! Vid Sankt Eskils ben, han skall få erfara, hvad svärdet förmår i en tapper mans hand! Men, med er tillåtelse — — Hvad! Du vågar göra invänningar! Vet du icke att min vilja är din lag. Adle herre, Ni vet att jag aldiig förr tillåtit mig den ringaste aomärkoing vid edra befallningar , och att jag med blind lydnad alltid hörsammat edra bud, de måtte hafva varit af hvad beskafferihet som helst. Ni känner gamle Thore; ingen tjenare i hela Södermsnland är sin herre så trogen som han, och det är just derföre jag nu i största ödmjukhet vågar erinra om den fara som hetar Er, ifall Ni lemnar borgen utan tillräckligt törsvar. Edra grannar, som äro så uppretade emot Er, skola säkert fatta första tillfälle i akt, för att taga hämd, och innan Ni kommer tillbaka, torde er borg redan vara intagen och edra trogna krigsmäns ben kringströdde i de rykande ruinerna. Abboten i Julita har länge lurat — — Ja så, jag förståv! Din trohet, som du skryter så mycket af, lär icke vara annatän fruktan för ditt eget skinn, när allt kommer omkring. Harfotade stackare, är det nu så förbi med dilt mod, att du börjar frukta för muakar? Jag tycker, att en gammal krigsman, som åtminstone förr baft bjertat på rätta stället, icke behöfde frukta en hel legion svartkåpor, om ock sjelfva Påfven i Rom ginge i spetsen för dem. Med femtio man, som jag lemnpar qvar, bör du väl kunna försvara borgen, tills jag kommer igen, hvilket icke skall dröja länge. Mina goda grannar äro då hjertans välkomna på mitt bröllop, och jag skall icke underlåta att traktera dem med en becksoppa, så att de aldrig skola glömma välfägnaden. Jag hoppas, alla försvarsanstalterna äro i ordning? Ja, stränge herre. Godt, det blir vid hvad jag sagt. Gör som jag befallt; du vet, jag äger medel både att straffa och belöna. Thore Hök bugade sig, och gick med tunga steg. I anm af salanra nF2 San dhar slagg ass Ja