Med ödmjuk och smilande min inträdde den-
ne, och helsade sin herre med en stum bug-
ning, i högsta grad häpen och förundrad att
se honom i en sinnesförfattning , som hotade
med förfärligt utbrott.
Foga strax anstalt, sade Thorbjörn, att
i morgon afton, vid skymningen , ett tillräck-
ligt antal båtar finnes vid Hjelmarsund, för
att öfverföra hundrafemtio man; men det gäl-
ler ditt lif, om någon misstänker hvad jag har
i sinne.
Er: befallning skall på det nogaste efterkom-
mas, svarade Thore, men törs jag fråga, stränge
herre, hvart Ni ämnar tåga?
Hvart? Kan du icke begripa, gamle får-
skalle, att jag ärnar göra påhelsning hos den
gamle kältringep på Sundby och tacka honom
för hans artiga bief? Död och förbannelse!
Våga skjuta ifrån sig en sådan måg som jag,
som sett döden i ögonen flere gånger, än det
finns hårstrån på hans hufvud! Vid Sankt
Eskils ben, han skall få erfara, hvad svärdet
förmår i en tapper mans hand!
Men, med er tillåtelse — —
Hvad! Du vågar göra invänningar! Vet du
icke att min vilja är din lag.
Adle herre, Ni vet att jag aldiig förr til-
låtit mig den ringaste aomärkoing vid edra
befallningar , och att jag med blind lydnad
alltid hörsammat edra bud, de måtte hafva
varit af hvad beskafferihet som helst. Ni
känner gamle Thore; ingen tjenare i hela Sö-
dermsnland är sin herre så trogen som han,
och det är just derföre jag nu i största öd-
mjukhet vågar erinra om den fara som hetar
Er, ifall Ni lemnar borgen utan tillräckligt
törsvar. Edra grannar, som äro så uppretade
emot Er, skola säkert fatta första tillfälle i
akt, för att taga hämd, och innan Ni kom-
mer tillbaka, torde er borg redan vara inta-
gen och edra trogna krigsmäns ben kringströd-
de i de rykande ruinerna. Abboten i Julita
har länge lurat — —
Ja så, jag förståv! Din trohet, som du skry-
ter så mycket af, lär icke vara annatän fruk-
tan för ditt eget skinn, när allt kommer om-
kring. Harfotade stackare, är det nu så förbi
med dilt mod, att du börjar frukta för mua-
kar? Jag tycker, att en gammal krigsman,
som åtminstone förr baft bjertat på rätta stäl-
let, icke behöfde frukta en hel legion svart-
kåpor, om ock sjelfva Påfven i Rom ginge i
spetsen för dem. Med femtio man, som jag
lemnpar qvar, bör du väl kunna försvara bor-
gen, tills jag kommer igen, hvilket icke skall
dröja länge. Mina goda grannar äro då hjer-
tans välkomna på mitt bröllop, och jag skall
icke underlåta att traktera dem med en beck-
soppa, så att de aldrig skola glömma välfäg-
naden. Jag hoppas, alla försvarsanstalterna
äro i ordning?
Ja, stränge herre.
Godt, det blir vid hvad jag sagt. Gör som
jag befallt; du vet, jag äger medel både att
straffa och belöna.
Thore Hök bugade sig, och gick med
tunga steg.
I anm af salanra nF2 San dhar slagg ass Ja