eter Indisk prest var närvarande vid tillfället. Denne kastade sina ögon med deltagande på henne, ech riktade sedan en förebrående blick på gurernören, som blef det varse och sade tili honom: olycklige, det är du, som ingifvit henne elt så vansinnigt beslut; du har berusat henne med opium, för ett ännu mer föröka hennes svärmeri. Edra fördömda läror ro skuld dertill, ait ett bruk bibehåller sig, som menskligheten afskyr. Gå, och kom aldrig mer för mina ögon! — Boezer lät sig icke förskräcka och svarade guvervören, alt han iCke kände qvinnan, men tillstod att ban beregt flere ardra till ett så förtjenstfullt effer, jech bad guverrören i all gämjukhet, alt icke neka dte fromma enhar -hvad hen begärde Denra utbrast nu åter i böner och tårar. Uppmuntrad af hennes fastbet i sitt beslut, ropade Bonzen: Hon förtjenar få sin: bön uppfylld. En sådar from tro har jag sällan funvit; den skal icke heller blifva obelöst. I andra verlden skall hon åter träffa sin man, der blifva oregift recd honom och aldrig. mer förlera hkovom. — Hvrad, ropade enkan, i dat hon fästade sin bliek på Bonzen, skall jag återse min man i bunmelen? Det sade mig aldrig Bonzerne, som beredde mig, oty de visste rätt väl, huru hav behandlade mig. Är det så, attjag der träffar honom åter, så är jag lika nöjd att komma dit. Med dessa ord vände bon sig till guvernören, bad om ursäkt för det hon onödigtvis besvärat hotcom, vände ryggen åt den flate Borgen och aflägsnade sig. Furst 105:-1ENSNNE NEE SIDE SES TORNEN NN