I — a ——- MMMM MMMM
OM DEN ENSKILTES HUSBÄLLNING, OC
SPATENS.
Motala verkstads för!äsvenhet väcker naturli-
gen tarken på det temmeligen enahanda miss
3de, som träffar alla de inänstriföretag, hvil-;
för allmäna räkoing drifvas. Ehuru dyl
ka bära sig och äro indrägttea i individen
händer, lemma de staten intet avunat än förlust.
Matala verkstad ådrager sig såluvda uppmäri-
samhet endost som det sista eklatan aste cx-
emplået på ditta slags ekoromi. Men man ku:
härvid ej undgå, att fråga sig sjlf cfter orsa
ken.
Under det att mindre anligsninger af dett
slag gifva stina ägare hergning och vinst, hva:
före skulle då dena törsta af dem alla, der
hvarvid icke allenast ofantiica kostnader ned
lagts, utan der man äfven kallt iitl sin hj 1
alla konstens resurser, alla mekanikons nyast
och vigtigaste uppfinningar, hvarföre skulle dv
allena egifva ctt motsatt resultat? Om verksta-
den tillhört en enskilt man och denne berä:
tade sitt mi:söde, skulle man känna deltagand.
för honom, skulle man svara honom, at
felet måste ligga, icke i företagets inneboend.
oförmåga, utan i oriktiga grundsatser för dess
skötande. Och månne icke samrina omdöme cälle:
då företaget tillhör ett publikt bolag? Sjoltviu
näringen måste vara lönande, i ju siö.re ska:
den kan drifvas; och man kan alltså endast
de offentliga förvultuings-principerna söka orscke:
till förluster derå. Hvaruti skilja sig då dess
från de grundsatser, efter bvilka den enskilt
näringsidkaren i allmänhet bereder sig bergnict
och stundom rikedom af sina företag?
När den enskilte börjar en handel, en fabrik
eller hvad annat yrke som helst, engagerar han.
till bestridande af alla de göromål, han sjelf
ej kan medhinna, personer, till hvilka han kar
hysa förtroende. Till dessa siger han: Jag tror,
att J iren redliga menniskor; jag antager er
derföre, till dess J tvingen mig att tänka mot-
satsen; jag lemnar min egendom i edra händer:
sköten den efter bästa förstånd och samvete och
lemnen mig afkastningen! — Han behåller sjel
den allmännsa öfversigtenz kans öga utgör kon-
trollen, hans verksamhet och sakkunskap rö-
relsens driffjedrar, Detta är den allmänna en-
klatmetanismen för hvarje enskilt näring .fång.
den, hvarigenom individen lefver, och den.
utom hvars pålitlighet och ormrbbade gång.
sjelfva statslifvets pulsar skulle upphöra at
slå.
Ehuru individen sålunda måste öfverlemmna sina
varul2ger, stundom äfven sin kassa åt fräraman
de personer, är det likväl jemiörelsevis ytterst
sällsynt, att han blir lidande genom försnill-
ingar af någon betydenhet, och bland bundra-
en, onr härleder sig från sådan orsak. Hela
hemligheten i den enskil:es hushållnirgssätt är
att han förtror si2 åt menniskans radliokot att