I — a ——MMMM MMMM OM DEN ENSKILTES HUSBÄLLNING, OC SPATENS. Motala verkstads för!äsvenhet väcker naturligen tarken på det temmeligen enahanda miss 3de, som träffar alla de inänstriföretag, hvil-; för allmäna räkoing drifvas. Ehuru dyl ka bära sig och äro indrägttea i individen händer, lemma de staten intet avunat än förlust. Matala verkstad ådrager sig såluvda uppmärisamhet endost som det sista eklatan aste cxemplået på ditta slags ekoromi. Men man ku: härvid ej undgå, att fråga sig sjlf cfter orsa ken. Under det att mindre anligsninger af dett slag gifva stina ägare hergning och vinst, hva: före skulle då dena törsta af dem alla, der hvarvid icke allenast ofantiica kostnader ned lagts, utan der man äfven kallt iitl sin hj 1 alla konstens resurser, alla mekanikons nyast och vigtigaste uppfinningar, hvarföre skulle dv allena egifva ctt motsatt resultat? Om verkstaden tillhört en enskilt man och denne berä: tade sitt mi:söde, skulle man känna deltagand. för honom, skulle man svara honom, at felet måste ligga, icke i företagets inneboend. oförmåga, utan i oriktiga grundsatser för dess skötande. Och månne icke samrina omdöme cälle: då företaget tillhör ett publikt bolag? Sjoltviu näringen måste vara lönande, i ju siö.re ska: den kan drifvas; och man kan alltså endast de offentliga förvultuings-principerna söka orscke: till förluster derå. Hvaruti skilja sig då dess från de grundsatser, efter bvilka den enskilt näringsidkaren i allmänhet bereder sig bergnict och stundom rikedom af sina företag? När den enskilte börjar en handel, en fabrik eller hvad annat yrke som helst, engagerar han. till bestridande af alla de göromål, han sjelf ej kan medhinna, personer, till hvilka han kar hysa förtroende. Till dessa siger han: Jag tror, att J iren redliga menniskor; jag antager er derföre, till dess J tvingen mig att tänka motsatsen; jag lemnar min egendom i edra händer: sköten den efter bästa förstånd och samvete och lemnen mig afkastningen! — Han behåller sjel den allmännsa öfversigtenz kans öga utgör kontrollen, hans verksamhet och sakkunskap rörelsens driffjedrar, Detta är den allmänna enklatmetanismen för hvarje enskilt näring .fång. den, hvarigenom individen lefver, och den. utom hvars pålitlighet och ormrbbade gång. sjelfva statslifvets pulsar skulle upphöra at slå. Ehuru individen sålunda måste öfverlemmna sina varul2ger, stundom äfven sin kassa åt fräraman de personer, är det likväl jemiörelsevis ytterst sällsynt, att han blir lidande genom försnillingar af någon betydenhet, och bland bundraen, onr härleder sig från sådan orsak. Hela hemligheten i den enskil:es hushållnirgssätt är att han förtror si2 åt menniskans radliokot att