Staisbehofverne, hvarigenom för Bankens bestånd vådliga mesyrer, om icke belt och hållet förekommas, dock bhetydligen försvåras; hvartli kommer de klarare begrepp om Bankoch penningeverk, som på senare åren blifvit mera allmänt spridde; alla dessa förenade omständigheter synas böra föranleda till den sannolika förhoppning, att några för Banken vådliga mått ech steg för framtiden äro mindre att befara, samt alt således småningom det skakade förtroendet bör kunna återvinna stadga. Att nu förmoda, det Riksens Ständer, sedan de vidtagit dylika: förändringar till styrkande och befrämjande af deras penningeverks kredit för framtiden, skulle, genom återkallande af nyligen gifna högtidliga försäkringar, vilja nedrifva hvad de nyss uppbyggt, samt i grund förstöra det på nytt födda förtroendet, är en förmodan som troligen blir ceuppfylld. Vid instundande riksmöte torde således sannolikt fråga blifva, hbvarken om myntbestämningslagens upphäöfvande eller förandring, utan om medlen för dess bringande i verkställighet, så mycket sannolikare, som ordalydelsen i Kongl. Maj:ts Riksdagskallelse dertill gifver temmelig tydlig anledning. Att landets snart sammanträdande Fäder och Vise måtte medföra erforderlig vishet och upplysning, att utfinna och välja de bästa och till ärendets framtida bestånd säkrast ledande medel till det vigtiga ändamålets vinnande, är en önskan, som säkert delas af hvarje rättskaffens medborgare och sann fosterlandsvän. — PF, KRT TNTTIKOTN EEE STERNER STI LTR