dan i penningeverket, fordrar ett oförtöfvadt ordnande, så bör ej betviflas, det ju Riksens Ständer äga utvägar att upprätthålla eeh befordra till verkställighet en af dem föreslagen, med Konungens sanktion försedd, lag, hvars fortfarande gällande kraft svårligen torde kunmna säötfas i fråga, utan att i och med detsama ma tillintetgöra alla, hitulls som pålitlige och Irovärdige ansedde, garantier för antagne lagars bindande kraft, 1930 års myntbestämnings-lags första f lyder så: Såsom orygglig grund så väl för invexlingen af Bankens sedlar, som för inlösen af dess öfrige förbindelser, hvilka nu ved Bonkosedlar fullgöras, fastställes , att 128 skillingar eller 23 Rdr i sådane sedlar eller förbindelser skola gälla lika med 1 Rdr i silfver, efter den med slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Majit och Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot. och andra S: Rikets Ständer utlofva och försäka, at hvar och en, som någon Bankens sed-l eller förbindelse innehafver, skall derföre njuta full. betaluing enligt den i första sv stadgade grund? m. m. — Huru är det tänkbart, att en lag så tydlig och bestämd, innehållande derjemte de högtidligaste försäkungar, skall kunna gifva ringaste anledning ill tvifvel om dess bestånd, sedan den erhållit Konungens sanktion? och hvilka begrepp skulle man väl göra sig om helgden af löften och försäkringar, om de, som denna lag innehåller, skulle kunna anses opålitlige? Blotta supposiion om något dylikt, synes man kunna anse såsom förnärmande statens högsta myndiglcter, och kan svårligen framhkastas i annan afvigt, än den att, vare sig af egennyttiga afsig:er eller andra dylika skäl, om möjligt, sprida farhåga bland dem, som genom förvillande väsonnemcnter till äfveatyrs låta förleda sig att sätta en högtidligt antagen lag i samma kategori med ett löst, omoget projekt. Hvad Konung och Ständer beslutat och högtidligen utlofvat, bör man väl med trygghet kunna förlita sig på att de skola veta upprätthålla och befordra till verkställighet, skulle än, genom inträffade missgynnande omständigheter, andra utvägar dertill anses nödvändiga, än de som förut ansetts svarande mot ändamålet. Onekligt är, att omständigheterne för mnärvarande ej synas gynnaude för en realisation; och måhända misstager man sig ej, om man tror, att de halfmesyrer, som vid realisationsfrågans afgörande år 1830 vidtogos, till stor del vållat de nu inträffade svårigheter; men då man troligen icke på allvar måtte vilja yrka, att Konungens sanktion kan tillintetgöras; så, lärer det väl åligga Riksens Ständer, som hesärt och erhållit denna Konungens bekräftelse på deras beslut och försäkringar, i sådane uttryck som ofvan är anfördt, att utfinna medel till vinnande af verkställighet å deras beslut; otvifvelaktigt är att de finnas, och hvilka de än må blifva, ora de försigtigt användas, samt endast och allenast till vinnande af besagde ändamål, så skola de troligen till sina följder aldrig blifva så förderflige, som endera fovtfarandet af nuvarande oreda, eller (om nåsat dun