dan i penningeverket, fordrar ett oförtöfvadt
ordnande, så bör ej betviflas, det ju Riksens
Ständer äga utvägar att upprätthålla eeh be-
fordra till verkställighet en af dem föreslagen,
med Konungens sanktion försedd, lag, hvars
fortfarande gällande kraft svårligen torde kunm-
na säötfas i fråga, utan att i och med detsama
ma tillintetgöra alla, hitulls som pålitlige och
Irovärdige ansedde, garantier för antagne lagars
bindande kraft,
1930 års myntbestämnings-lags första f ly-
der så: Såsom orygglig grund så väl för
invexlingen af Bankens sedlar, som för in-
lösen af dess öfrige förbindelser, hvilka nu
ved Bonkosedlar fullgöras, fastställes , att
128 skillingar eller 23 Rdr i sådane sedlar
eller förbindelser skola gälla lika med 1 Rdr
i silfver, efter den med slagskattens beräk-
ning i myntet, af Kongl. Majit och Rikets
Ständer förändrade 1664 års myntfot. och
andra S: Rikets Ständer utlofva och försäk-
a, at hvar och en, som någon Bankens se-
d-l eller förbindelse innehafver, skall der-
före njuta full. betaluing enligt den i första
sv stadgade grund? m. m. — Huru är det
tänkbart, att en lag så tydlig och bestämd,
innehållande derjemte de högtidligaste försäk-
ungar, skall kunna gifva ringaste anledning
ill tvifvel om dess bestånd, sedan den erhållit
Konungens sanktion? och hvilka begrepp skul-
le man väl göra sig om helgden af löften och
försäkringar, om de, som denna lag innehåller,
skulle kunna anses opålitlige? Blotta supposi-
ion om något dylikt, synes man kunna anse
såsom förnärmande statens högsta myndiglc-
ter, och kan svårligen framhkastas i annan af-
vigt, än den att, vare sig af egennyttiga afsig-
:er eller andra dylika skäl, om möjligt, sprida
farhåga bland dem, som genom förvillande
väsonnemcnter till äfveatyrs låta förleda sig
att sätta en högtidligt antagen lag i samma
kategori med ett löst, omoget projekt. Hvad
Konung och Ständer beslutat och högtidligen
utlofvat, bör man väl med trygghet kunna för-
lita sig på att de skola veta upprätthålla och
befordra till verkställighet, skulle än, genom
inträffade missgynnande omständigheter, andra
utvägar dertill anses nödvändiga, än de som
förut ansetts svarande mot ändamålet.
Onekligt är, att omständigheterne för mnär-
varande ej synas gynnaude för en realisation;
och måhända misstager man sig ej, om man
tror, att de halfmesyrer, som vid realisations-
frågans afgörande år 1830 vidtogos, till stor
del vållat de nu inträffade svårigheter; men då
man troligen icke på allvar måtte vilja yrka,
att Konungens sanktion kan tillintetgöras; så,
lärer det väl åligga Riksens Ständer, som he-
särt och erhållit denna Konungens bekräftelse
på deras beslut och försäkringar, i sådane ut-
tryck som ofvan är anfördt, att utfinna medel
till vinnande af verkställighet å deras beslut;
otvifvelaktigt är att de finnas, och hvilka de
än må blifva, ora de försigtigt användas, samt
endast och allenast till vinnande af besagde än-
damål, så skola de troligen till sina följder al-
drig blifva så förderflige, som endera fovtfa-
randet af nuvarande oreda, eller (om nåsat dun