strängningar möt en dylik fara behöfdes följ-
aktligen ej. Krigsskulderna hade kunnat beta-
las genom statsobligationer. Till utrustande af
den styrka till lands och sjös, som erfordrades
för Ryssarnes fördrifvande ur Westerhotten hade,
om Engelska subsidierna ej dertill voro tillräckliga
— ehuru man skulle tycka, att roo,oco P. Shi
månaden väl bort räcka något — en del af den
tillämnade krigsgärden varit tillväcklig och utan
svårighet kunnat uppbäras, eller, om man af
öfver drifven courtoisie för opinionen, kvilken-be-
höfdes till andra ändamål, ej ville detta, så
hade, i yttersta nödfall, ett måttligt lån ur
banken kunnat begagnras. I dess ställe satte
man dess Atryckpressar 1 oafbruten rörel-
se, och denna förderfliga mesyr gaf regerin-
sea medel, att befordra helt andra intres-
sen än fädernesländets, att underhålla på
srigsfot en stor väpnad styrka, som den be-
sagnade att förlänga det olyckliga krigstillstån-
det, hvilket man trodde sig behöfva. til att
fär sionena underhålla den fantom af skräck
och vådor, hvars spöklika inflytelse vissa in-
tressen måhända fordrade att ej. för snart lå-
ta förskingras, samt att slutligen, just då
freden höll på att afgöras, företaga den okloka
och förderfliga expeditionen till Ra! an, hvil-
ker bordt ske i Maj, ej i Augusti, kos tade hun-
lratusentals riksdaler, och lemnade till re-
sultat nesa och förluster. Detta var det
prisvärda i 1809 års finans-operationer, och
ien loftalare, de derföre erhållit, är äfven vär-
lig sjelfva handlingen.
Man skulle efter vanligt förnuftsslut tro, at!
den, som skall berömmas, hörde ha utfört något
herömligt, och att 1800.års ständer således må-
te ha försökt någon verksam åtgärd till finanser-
nes upphjelpande. Men nej, utan den ringaste
nöda, inskränkte de sig till ett passivt ja
t regeringens förslag, att tillgripa banken, hvars
illstånd för många var likgiltigt, emedan de
leri ägde ingen del, — men hvars misskredit
var en vinst för alla skuldsatta, af hvilka och
nånga sedermera yrkat åtgärdens förnyande af
ingefär lika nödvändighet som år 1909:
Om man föröfrigt vill se, huru fast Argus
jelf är i sin tillgifvenhet för dessa ständer, som
van prisar, så behöfver man blott läsa hans
rot till slut, då man skall Anna, att kan sjelf
ngår 1 en ursäkt för den prisvärda handlingen,
ägarde; att regeringen proponerat detta ull-
srepp; ty märk: så benämner han sjelf den åt-
särd, bvarmed han säger, att ständerna handlat
ätt och såsom det ägnar och anstår Sven-
kar, — och att, om man följer de offent-
iga finans-operatlionerna — uader loppet af
ära ett sekel, så fioner mar alltid, vid
varje epok, der beslut tagas, hvilka brin-
a banken på obestånd, att regeringens initiativ
ch Regeringens infly tande varit hufvudorsaker-
a till dessa heslut.
Hvad fölier nu af detta resonnement? Ane
