inflytelse förstå att väcka och underhålla en lef-
vande samfundsanda. En Landshöfding, som el-
das af detta nit, känner sig deraf väckt och
manad tll beständig verksamhet; han sparar
icke mödorne, och väger ej sina pligter på mak-
lighetens vågskål. Då han med sin personliga
närvaro kan återgifva aktning åt lagarna, och
hämma oordningarna, kan lugna i vådan och
sprida tröst i olyckan, kan gifva stöd och led-
nivg åt andras gagnande nit, så aktar han der-
emot sin egen beqvämlighet ringa. Derigenom
skall han ock säkrast vinna det ändamål, som
vid alla tillfällen är konom så vigtigt: noggrann
kännedom om sitt län och dess innevänare;
och om han då, med denna lefvande håg att
3agna, förenar kraft och inflytande att göra den
sallande, skall han snart blifva föreningspunk-
ten för alla stridande intressen. En Regering,
som öfverallt hade sådane Landshöfdingar, skul-
le med det samma äga organer, genom hvilka
den kunde påräkna att vinna tillförlitliga upp-.
iysningar om landets tillstånd och behof. Om
deremot den allmänhet, sont i länets styresman
borde se och akta en värdig representant af
(andets allmänna regering, i stället finner uti ho-
nom antingen en svag, och förståndsfattig, obeslut-
sam, men välmenande man, eHer en sträf, egen
och otillgänglig, eller en kall och overksam.
eller en bankrutt-messig, som nödgas göra sig
till en kastboll för alla intressen, i stället al
vara deras opartiska ledare, eller en idiot, som
avarken vill eller kam lära känna sina plig-
er cller förmår värdigt uppfylla dem; då
mätte det vara ostridigt, att regeringen J:-
der i sitt anseende af så olämpliga organer,
ännu mer att den eller de orter lida, som må-
ste fördraga sådane styresmän, och med dem
-akna alit det gagn, som nitiske, upplyste och
verksamme män på dessa platser kunde sprida.
Må man besinna, att, om det fordom var nog
för en Landshöfding att äga ett namr, och till-
gångar att med bjudningar och föter kunna
upprätthålla sitt anseende; få lefva vi dock nu
uvuder andra förbållanden, och den gamla goda
tilen synes nalkas sitt slut, då börden och
duglösketen voro privilegierade ntt upphöjas till
samhällets förnämsta äreställen.