ingifva; han kan visserligen härigenom göra sin enskilta ställming ganska agreabel och bereda sig mången utväg till infly Lelse, som dessförutan är omöjlig; han kan till och med någen gång tillvinna sig elt visst öfverseende med brister och misstag; men tiden är sträng i sina anspråk och påkallar derutöfver — mer än fordom — kunskaper och praktisk embetsmanreskicklighet, Utem dessa är ock den positiva nyttan af en Laudshöfdinges inflytande aldeles förlorad, så viga han ej i dessa af:eenden har att stödja sig på desto bättre biträde af sina lagliga vådgifvare. Såsom sjelf en väktare öfver lagarne ech deras efterletnad, hehöfver han, mer än någon annan, känna dessa laga: och deras rätta tendens. Han är den beskyddare af eilas rätt, till hvilken hvar och en hdande både har anspråk att få vända sig och äfven vanligen vänder sig. Destomer är det angeläget att kan känner och förstår riktigt bedömma hvars och ens rättigheter och skyldigh eter, utan att i hvarje förekommande händelse bebörva anlingen förtro sig åt sina medhjelpare och inhämta deras råd om det svar han bö gilva, eller ock löpa åstal med emogna och förhastade löften och råd, com han aningen måste rent af återkaka eller cj förmår fuilfölja. På sådant sätt gäckas den rådfrå gande, kanske sedan han på de oriktiga uppgifterne grundlagt både kostnader och besvär: och vi bemställa buru, under sådane omstän digheter, det går med aktningen och förtroendet till en embetsman, som sålunda komprometterar sig, och ännu mer, huru det skulle gå med hans juridiska ansvarighet, om han ej, vid den officiella hardlägeninvgen af ärenderna, påtvingades sina underlydandes kännedom om legars och författningars innehåll? Vi vilja: icke påstå, att Landshöfdingar verkeligen finpas, som med förnäm lättja ellev flesimatisk likgiltighet knappast uppbryta ankommande embetsEref, äg mindre genomläsa dem; tvertom äro vi öfvertygade att de finnas, som med orasorg studera bådej nyare och äldre stadganden, son: tillhöra de ämnen, hvilka ligga mom området af deras befattningar. Yi önska blott inskärpa öfvertygelsen om nyttan och nödvändigheten bäraf, under det vi tilligga den anmärkning att det hkväl icke är tillväckligt för en LandsHöfding att möblera minnet med dessa författningsstadganden, utan att det för honom ä? ännu mera angeläget, att äga skarpsinnighe! och kraft att uppfatta hvarje ämne i dess helhet och alla detaljer, på det han aldrigz må låta hufvudsaken bortskymmas af bisaker, aldrig förvillas af spetsfundiga sofismer, eller missledas: att: ägna åt det lilla den uppmärksaimhet, som det stora: med mera anspråk påkallar.. Huru ofta har ej, vid allmänna sammankomster och öfverläggningar, bristen på denna uppfattning: och på denna förmåga att maniera saker och menniskor, — hvari den praktiska embetsmannaskickligheten egcatligen består — förvandlat den ledning man väntat och baft rätt att fordra, till en ömklighet, som tiilintetgjort all nytta, och låtit ganska vigtiga ändamål helt och hållet förfelas. Ännu en egenskap tillhör, en Landshöfding, kans!e fenfaogelägnaste af alla, och utom hvilken alla andra äro overksamma, — den af mil och värma för nt kl Ena sicifständio.