ingifva; han kan visserligen härigenom göra sin
enskilta ställming ganska agreabel och bereda
sig mången utväg till infly Lelse, som dessföru-
tan är omöjlig; han kan till och med någen
gång tillvinna sig elt visst öfverseende med
brister och misstag; men tiden är sträng i sina
anspråk och påkallar derutöfver — mer än
fordom — kunskaper och praktisk embetsman-
reskicklighet, Utem dessa är ock den positi-
va nyttan af en Laudshöfdinges inflytande al-
deles förlorad, så viga han ej i dessa af:een-
den har att stödja sig på desto bättre biträde
af sina lagliga vådgifvare. Såsom sjelf en väk-
tare öfver lagarne ech deras efterletnad, hehöf-
ver han, mer än någon annan, känna dessa laga:
och deras rätta tendens. Han är den beskydda-
re af eilas rätt, till hvilken hvar och en hdan-
de både har anspråk att få vända sig och äf-
ven vanligen vänder sig. Destomer är det an-
geläget att kan känner och förstår riktigt bedöm-
ma hvars och ens rättigheter och skyldigh eter,
utan att i hvarje förekommande händelse be-
börva anlingen förtro sig åt sina medhjelpare
och inhämta deras råd om det svar han bö
gilva, eller ock löpa åstal med emogna och
förhastade löften och råd, com han aningen
måste rent af återkaka eller cj förmår fuil-
följa. På sådant sätt gäckas den rådfrå
gande, kanske sedan han på de oriktiga upp-
gifterne grundlagt både kostnader och besvär:
och vi bemställa buru, under sådane omstän
digheter, det går med aktningen och förtroen-
det till en embetsman, som sålunda kompro-
metterar sig, och ännu mer, huru det skulle
gå med hans juridiska ansvarighet, om han ej,
vid den officiella hardlägeninvgen af ärenderna,
påtvingades sina underlydandes kännedom om
legars och författningars innehåll? Vi vilja:
icke påstå, att Landshöfdingar verkeligen fin-
pas, som med förnäm lättja ellev flesimatisk lik-
giltighet knappast uppbryta ankommande embets-
Eref, äg mindre genomläsa dem; tvertom äro
vi öfvertygade att de finnas, som med orasorg
studera bådej nyare och äldre stadganden, son:
tillhöra de ämnen, hvilka ligga mom området
af deras befattningar. Yi önska blott inskärpa
öfvertygelsen om nyttan och nödvändigheten
bäraf, under det vi tilligga den anmärkning
att det hkväl icke är tillväckligt för en Lands-
Höfding att möblera minnet med dessa författ-
ningsstadganden, utan att det för honom ä?
ännu mera angeläget, att äga skarpsinnighe!
och kraft att uppfatta hvarje ämne i dess
helhet och alla detaljer, på det han al-
drigz må låta hufvudsaken bortskymmas af bi-
saker, aldrig förvillas af spetsfundiga sofismer,
eller missledas: att: ägna åt det lilla den upp-
märksaimhet, som det stora: med mera anspråk
påkallar.. Huru ofta har ej, vid allmänna sam-
mankomster och öfverläggningar, bristen på
denna uppfattning: och på denna förmåga att
maniera saker och menniskor, — hvari den
praktiska embetsmannaskickligheten egcatligen
består — förvandlat den ledning man väntat
och baft rätt att fordra, till en ömklighet,
som tiilintetgjort all nytta, och låtit ganska vig-
tiga ändamål helt och hållet förfelas.
Ännu en egenskap tillhör, en Landshöfding,
kans!e fenfaogelägnaste af alla, och utom hvil-
ken alla andra äro overksamma, — den af
mil och värma för nt kl Ena sicifständio.