Alaestro. Det ar sant; men det är en for-
ädlad ras; på 3 å 4 dygn bli de veritabla
menniskoloppor. Sen mina herrar (ban viker
upp rocken och visar sin arm) se här, jag fö-
der mina loppor med mitt eget blod.
Bertoletto. (äfven blottande sin arm) Må den
lofliga rätten afgöra, hvilkenderas arm har me-
sta stingen, och hvem som drvifvit konsten
längst. — Men detta är egentligen blott bisa-
ker. Mina loppor — och derpå beror det —
äro förståndiga och läraktiga, under det min
motparts äro verkliga pundhufvuden.
Aaestro. Jag förbehåller mig, — inga smä-
delser min herre! Er hemlighet är icke värd
två styfver, och jag skall upptäcka den för he-
Ja den hedervärda församlingen af åhörare.
Man behöfver icke mer än fästa en liten tyngd
vid loppans hals, för att leda hennes rörelser,
och man ekall utan svårighet få henne att
hämta vatten, exercera, kortligen bete sig som
en annan menniska.
Bertoletto. Ni ljuger!
Maestro. Jag Tjuga! (Han vänder sig till da-
merna). Mina damer! skulle någon af er vilja
hafva den godheten låna mig en af edra älsk-
värda loppo:? Jag skall strax för edra ögon
Jåta henne göra konster på herr Presidentens
byrå.
Förslaget afböjdes af presidenten.
Bertoletto. Herre! allt hvad ni kan, bar n
lärt ur en bok, som jag låtit trycka, Ja mina
herrar — sade han, med stolt ton — jag ha:
utgifvit en bak i konsten att dressera loppor.
hvilken väckt uppseende. I England hediace:
jag med protektioa a prinsessan Augusta, oeel:
hertigen af Glecester, ja af sjelfva Hans Maje-
stäts en af mina skickligaste elever silde jag
åt Ir Demidolff, till en förlustelse på bans soi:
recr; och hvad som är ännu mer, mina ber-
zar, jag har i tronsalen blifvit presentevad för
Hevs Majestät Fransmännens konung, och vsa:
mina elever för hela den kongliga familjen,
samt för DD. MM. Konungen och Drottoingen
af B:lg:en.
Maestro. Än jag då! H. K, H. Kronprinsen
har sjelf i egen hög persoa bebagat hedra mit!
institut raed sitt nådiga besök, och dessatow
många andra höga och förnäma personer.
Målet fullföljdes af begge parternes advoka
ter. Bertolettos sökte bevisa, dit hans klient
var första uppfinnaren till konsten, och upp-
läste ett bref från Maestro till Bertoletto, at
följande lydel-e.
Gud vare lof! Jag förtjenar dugtigt med
pengar, och alla tidningarne taga mig under
armarne;y l Journal des Debats och Temps
stod nyligen en lång artikel att läsa, hvari det
hette att min konst var en af seklets fro-
fullaste uppfinningar. Men det säger jag
dig på förhand, att om du kommer hem
å mitt rum för att vara ovetlig på mig, så
skall jag skjuta dig för pannan, innan du hin-
ner säga ett enda ord, och du skall få se alt
en man af heder båller hvad han lofvar.
Rätten afträdde för attöfverlögga om domslutet.
Emellertid råkade de båda artisterne i så häf-
tig träta, att Maestro bjöd ut sin motpart på
duell, hvilket denne likväl afslog, och pronpo-
U
marasda a Aällat omr AÄAffontlis ctanlsd Avlat
än a