Alaestro. Det ar sant; men det är en forädlad ras; på 3 å 4 dygn bli de veritabla menniskoloppor. Sen mina herrar (ban viker upp rocken och visar sin arm) se här, jag föder mina loppor med mitt eget blod. Bertoletto. (äfven blottande sin arm) Må den lofliga rätten afgöra, hvilkenderas arm har mesta stingen, och hvem som drvifvit konsten längst. — Men detta är egentligen blott bisaker. Mina loppor — och derpå beror det — äro förståndiga och läraktiga, under det min motparts äro verkliga pundhufvuden. Aaestro. Jag förbehåller mig, — inga smädelser min herre! Er hemlighet är icke värd två styfver, och jag skall upptäcka den för heJa den hedervärda församlingen af åhörare. Man behöfver icke mer än fästa en liten tyngd vid loppans hals, för att leda hennes rörelser, och man ekall utan svårighet få henne att hämta vatten, exercera, kortligen bete sig som en annan menniska. Bertoletto. Ni ljuger! Maestro. Jag Tjuga! (Han vänder sig till damerna). Mina damer! skulle någon af er vilja hafva den godheten låna mig en af edra älskvärda loppo:? Jag skall strax för edra ögon Jåta henne göra konster på herr Presidentens byrå. Förslaget afböjdes af presidenten. Bertoletto. Herre! allt hvad ni kan, bar n lärt ur en bok, som jag låtit trycka, Ja mina herrar — sade han, med stolt ton — jag ha: utgifvit en bak i konsten att dressera loppor. hvilken väckt uppseende. I England hediace: jag med protektioa a prinsessan Augusta, oeel: hertigen af Glecester, ja af sjelfva Hans Majestäts en af mina skickligaste elever silde jag åt Ir Demidolff, till en förlustelse på bans soi: recr; och hvad som är ännu mer, mina berzar, jag har i tronsalen blifvit presentevad för Hevs Majestät Fransmännens konung, och vsa: mina elever för hela den kongliga familjen, samt för DD. MM. Konungen och Drottoingen af B:lg:en. Maestro. Än jag då! H. K, H. Kronprinsen har sjelf i egen hög persoa bebagat hedra mit! institut raed sitt nådiga besök, och dessatow många andra höga och förnäma personer. Målet fullföljdes af begge parternes advoka ter. Bertolettos sökte bevisa, dit hans klient var första uppfinnaren till konsten, och uppläste ett bref från Maestro till Bertoletto, at följande lydel-e. Gud vare lof! Jag förtjenar dugtigt med pengar, och alla tidningarne taga mig under armarne;y l Journal des Debats och Temps stod nyligen en lång artikel att läsa, hvari det hette att min konst var en af seklets frofullaste uppfinningar. Men det säger jag dig på förhand, att om du kommer hem å mitt rum för att vara ovetlig på mig, så skall jag skjuta dig för pannan, innan du hinner säga ett enda ord, och du skall få se alt en man af heder båller hvad han lofvar. Rätten afträdde för attöfverlögga om domslutet. Emellertid råkade de båda artisterne i så häftig träta, att Maestro bjöd ut sin motpart på duell, hvilket denne likväl afslog, och pronpoU marasda a Aällat omr AÄAffontlis ctanlsd Avlat än a