hans val. Under kongressens session 1831 och 1332 passerade i båda afdelningarne af representat:onen en bill, som förnyade bankens okroj, hvilken löper till ända år 1936; men president Jackson förklarade, att han aldrig skulle (emna sitt bifall till fortfarandet af denna ivrältning eller någon annan af lika beskaffenhet, och satte sit veto mot billen. Banken synes lerefter, såväl för att hämna sig på presidenten, som för att Ullvägabringa förnyandet afsin oktroj, af alia krafter hafva satt sig mot Jacksons återväljande, dock, som bekant är, utan framgång. I en framställning af bankens förfarande, som president Jackson låit publicera i slutet af förlidne September månad, för att rättfärdiga det steg han då tog, itt, nemligen, förbjuda all vidare insättning af allmänna medel i banker, och att låta uttaga de som voro deponerade der, lägger presidenten banken till last, att den på ett otillbörligt och förvånande sätt användt de fonder, som stå ill dess disposition, för att influera på valen och besticka tidningsredaktörer. Så hade banken t. ex., oaktadt dess oktroj nalkades sitt slut, och fastän den kände att regeringen ämnade använda de hos banken deponerade allmänva medlen till afbetalning på statsskulden, under loppet af de sista aderton måvaderne ökat sina utlåniegar från 42 till 70 millioner dollars, för intet annat ändamål, än att bringa så stor del af nationen som möjligt, under sitt inflytande. Flere betydande summor bade, under alldeles ovanligt fördelaktiga vilkor, blifvit utlånta till tidningsredaktörer. Genom tidningsartiklar och broschyrer hade banken sökt att stämma folket for sitt intresse, och att skrämma alla låntagare med förespeglingen af deras fullkomliga undergång, i fall general Jackson blefve återvald. En summa af mer än 80,000 dollars hade utgått af banken direkte till inköp af broschyrer och tidningar, eller att betala införandet af artiklar skrifoa 1 bankens intresse, och en betydande summa bade dessutom blifvit använd rakt i ändamål att korrumpera. Vidare förebrår presidenten banken, att densamma, då den fick veta att regeringen urder loppet af år 1832 ämnade betala en del af statens kreditorer i England och Holland, med de fonder sem stodo nedsatta i bankens förvar, ingått i en underhandling med dessa kreditorer, för att förmå dem till i a 2 ås anstånd med betalningen. Genom denna tranvsaktion, sork lyckades efter bankens önskan, stannade penningarne i bankens förvar, emot det att den erlade räntorna till fordringsägarne under tiden; men om banken emellertid kommit på obestånd, så hade regeringen blifvit nödsakad betala kapitalet tvenne gånger, emedan feordringsägarne vpaturligtvis hållit sex tlll bene. — Af dessa och flere skäl har presidenten, såsom ofvanföre nämdes, funnit sig nödsakad att låta uttaga alla statens medel, som stodo deponerade i Förenta Staternes bank. Denna presidentens åtgärd har naturligtvis väckt mycken sensation, och den delaf pressen, som banken indragit i sitt intresse, beskyller honom höet för egodtyckliget och diktator:skt