hans val. Under kongressens session 1831 och
1332 passerade i båda afdelningarne af repre-
sentat:onen en bill, som förnyade bankens ok-
roj, hvilken löper till ända år 1936; men pre-
sident Jackson förklarade, att han aldrig skulle
(emna sitt bifall till fortfarandet af denna iv-
rältning eller någon annan af lika beskaffenhet,
och satte sit veto mot billen. Banken synes
lerefter, såväl för att hämna sig på presidenten,
som för att Ullvägabringa förnyandet afsin
oktroj, af alia krafter hafva satt sig
mot Jacksons återväljande, dock, som be-
kant är, utan framgång. I en framställning af
bankens förfarande, som president Jackson lå-
it publicera i slutet af förlidne September må-
nad, för att rättfärdiga det steg han då tog,
itt, nemligen, förbjuda all vidare insättning af
allmänna medel i banker, och att låta uttaga
de som voro deponerade der, lägger presiden-
ten banken till last, att den på ett otillbörligt
och förvånande sätt användt de fonder, som stå
ill dess disposition, för att influera på valen
och besticka tidningsredaktörer. Så hade ban-
ken t. ex., oaktadt dess oktroj nalkades sitt
slut, och fastän den kände att regeringen äm-
nade använda de hos banken deponerade all-
mänva medlen till afbetalning på statsskulden,
under loppet af de sista aderton måvaderne
ökat sina utlåniegar från 42 till 70 millioner
dollars, för intet annat ändamål, än att bringa
så stor del af nationen som möjligt, under sitt
inflytande. Flere betydande summor bade, un-
der alldeles ovanligt fördelaktiga vilkor, blifvit
utlånta till tidningsredaktörer. Genom tidnings-
artiklar och broschyrer hade banken sökt att
stämma folket for sitt intresse, och att skräm-
ma alla låntagare med förespeglingen af deras
fullkomliga undergång, i fall general Jackson
blefve återvald. En summa af mer än 80,000
dollars hade utgått af banken direkte till in-
köp af broschyrer och tidningar, eller att be-
tala införandet af artiklar skrifoa 1 bankens
intresse, och en betydande summa bade dess-
utom blifvit använd rakt i ändamål att korrum-
pera. Vidare förebrår presidenten banken, att
densamma, då den fick veta att regeringen ur-
der loppet af år 1832 ämnade betala en del
af statens kreditorer i England och Holland,
med de fonder sem stodo nedsatta i bankens
förvar, ingått i en underhandling med dessa
kreditorer, för att förmå dem till i a 2 ås
anstånd med betalningen. Genom denna tranvs-
aktion, sork lyckades efter bankens önskan,
stannade penningarne i bankens förvar, emot
det att den erlade räntorna till fordringsägarne
under tiden; men om banken emellertid kom-
mit på obestånd, så hade regeringen blifvit
nödsakad betala kapitalet tvenne gånger, eme-
dan feordringsägarne vpaturligtvis hållit sex tlll
bene. — Af dessa och flere skäl har presiden-
ten, såsom ofvanföre nämdes, funnit sig nödsa-
kad att låta uttaga alla statens medel, som
stodo deponerade i Förenta Staternes bank.
Denna presidentens åtgärd har naturligtvis
väckt mycken sensation, och den delaf pressen,
som banken indragit i sitt intresse, beskyller
honom höet för egodtyckliget och diktator:skt