randen; de voro olika klädde, och af det bulfer, de gjorde med sång och trumpeter, slöt jag, att de begingo någon religiös ceremoni. Det dröjde ieke länge, förrän en med män och qvinnor lastad båt lemnade stranden och styrde till midten af floden. Som det yttre utseeadet af båten och af dem, som befunno sig deri, påminte mig hyad jag hört om deras bruk under firandet af rentvagnings-ceremonien, så frågade jag skepparen på mitt fartyg, om han visste hvad de hade för sig. Hans svar bekräftade min förmodan, att den annalkanda bäten medförde en olycklig, som beslutit offra sig åt gudarne. Då båten kommit ett godt stycke från stranden, gjorde Indiern anstalt att fullända den förskräckliga religions akten. Slagtoffret satt vid ändan af det lilla däcket, med ögonen riktade på vattnet och tydligen genom ett starkt narkotiskt medel beröfvad allt medvetande. Bredvid stodo två stora lerkärl, ghurras kallade, fyllda med en röd substans; dessa bundos honom under axlarne, hans ben kröktes bakåt och fastbundos, hvarpå de som ledde högtidligheten (förmodligen Brariner) upphofvo ett ohyggligt tjut, hvilket besvarades af Indierne på strenden; derpå kastades offret i floden, de: han strax försvann. Allt detta skedde utan minsta känsla af sorg eller medlidande hos dem, sow befunno sig 1 båten, och sedan dre på det ställe, der den elycklige hade sjunkit, utkastat FHukah och Bågra blommor, återvände de helt lugnt till stranden.