randen; de voro olika klädde, och af det bul-
fer, de gjorde med sång och trumpeter, slöt jag,
att de begingo någon religiös ceremoni. Det
dröjde ieke länge, förrän en med män och qvin-
nor lastad båt lemnade stranden och styrde till
midten af floden. Som det yttre utseeadet af
båten och af dem, som befunno sig deri, på-
minte mig hyad jag hört om deras bruk under
firandet af rentvagnings-ceremonien, så frågade
jag skepparen på mitt fartyg, om han visste
hvad de hade för sig. Hans svar bekräftade
min förmodan, att den annalkanda bäten med-
förde en olycklig, som beslutit offra sig åt gu-
darne. Då båten kommit ett godt stycke från
stranden, gjorde Indiern anstalt att fullän-
da den förskräckliga religions akten. Slagtoffret
satt vid ändan af det lilla däcket, med ögonen
riktade på vattnet och tydligen genom ett starkt
narkotiskt medel beröfvad allt medvetande.
Bredvid stodo två stora lerkärl, ghurras kalla-
de, fyllda med en röd substans; dessa bundos
honom under axlarne, hans ben kröktes bakåt
och fastbundos, hvarpå de som ledde högtid-
ligheten (förmodligen Brariner) upphofvo ett
ohyggligt tjut, hvilket besvarades af Indierne
på strenden; derpå kastades offret i floden, de:
han strax försvann. Allt detta skedde utan
minsta känsla af sorg eller medlidande hos
dem, sow befunno sig 1 båten, och sedan dre
på det ställe, der den elycklige hade sjunkit,
utkastat FHukah och Bågra blommor, återvände
de helt lugnt till stranden.