ke visat sig särdeles svårt att gifva ett verk-
ligt anfallskrig utseende af ett försvarskrig. Men
närmare betraktadt, är detta stadgande dock
en kraftig påminnelse om nödvändigheten för
konungen, att, innan han störtar landet i kri-
gets vådor, tillse huruvida det gillas af folkets
sinnesstämning. Det är hädande för mensklig-
het och samfundsrätt, att göra folken till of--
fer för hvarje furstens infall, personliga hätsk-
het eller förkärlek, eller för hans ocöfverlagda
fåfänga och förstoringsbegär. Förbudet att an-
vända Norges krigsstyrka utan samtycke af
-dess Storthing, är således. i sjelfva verket icke
annat, än den nödvändighet hvarje konstitutio-
.nel styrelse åt underkastad, att af folkets re-
presentanter begära medel till ett börjadt krig,
och att således, innan dess början, noga betän-
ka, huruvida det gillas af opinionen...
Föreskriften om tryckfriheten är på en gång
kort och fullständig... Dena lyder: Tryckfrihet
bör äga rum. Ingen kan straffas för någon
skrift, af hvad innehåll den må vara, som han
ätit trycka och utgifva, om han icke, försåtli-
gen eller uppevbart, har antingen sjelf ådgalagt
eller uppmanat andra till olydnad emot lagar-
ne, missaktning för religionen, sedligheten eller
de konstitutionella makterna, mostånd mot des-
sasbefallnirgar, eller anfört falska och fördera
heder kränkande beskyllningar. Frimodiga ytt-
randen om statens styrelse, och hvad andra
föremål som kelst, äro hvar och en tillåtna.
Här finnes sålunda ingenting om. indragnings-
makt, och alla dessa konsiderationens stöteste-
nar, som Författaren hos oss kan råka att kom-
ma för nära. Det allmänna lugnet och ord-
ningen ha likväl icke i Norge blifvit störda af
tryckpressen.
Man: inser således lätt de förnämsta: olikhe-
terna mellan Sveriges och Norges konstitution.
Ehuru ett och- annat lån ur den senare skulle
:vara af obestridlig nytta, vilja vi derföre lik-
väl icke påstå att den uteslutande och sådan
den är,. ensam kan tjena till mönster för en
styrelseform efter tidens cch en slörre stats
i2hof.. Den är beräknad förett litet och f ed-
ligt samhälle, hvilket, utan anspråk att öfya
något inflytande: på verldens öden, vill i lugr
vara lyckligt och förkofra sig, men som genom
händelserna blifvit förenad med-en annan stat
och derefter nödgas rätta en oeh-annan insti
tulion, samt fill sin säkerhet trott sig höra
vidtaga ett och annat försigtighetsmått, hvil
ket i em mäktigare statej kunde komma ifråga.
Det konstitutionella sambälls-skickets högre ut-
veckling är obekant för Norska konstitutionen.
Den vet ej af en styrande riainistöre, med sit
-politiska system och nödvändigheten att rätta
detta efter den rådande sinnesstämningen hos
representationen... Bör man avse Norge mindre
lyckligt derföre? Vi tro det icke. Men vi an-
märka att denna högre: utveckling af statslif-
vet är vida: lättare med de grunder, hbvarpå
Norska konstitutionen: hvilar, än med. det
ohädliga och tillsoastlade maschineri, som ut-
gör Sveriges regeringsform.
Oo
Fvad vi anfört, torde till en början, för läsa-
rens- egen -eftertanka, öppna ett fält, der mer
än. en nyttig reflexion kan bli frukten af hans
KO
MR