sitter och nagra fa nävingsfång, samt derige-
nom. likasom dömmer dem, att ägna sig åt
ockret och schakrareyrket, — så tillstå vi,
att den Norska åtgärden förtjenar företrädet,
emedan den afskär det onda i sin rot.
Norges högsta embetsmän aro en Stätsmini-
ster och sju statsråd, af hvilka fem förblifva
1: Norge, medan de två andra, jemte statsmini-
stern, uppehålla sig i Sverge hos Konungen.
Genom dessa. gå alla ärender. Några Kolle-
grala former känner Norska konstitutionen icke;
och detta är en vinst, hvarom en Svensk bäst
torde kunna göra sig begrepp.
I stället för den oinskränkta ekonomiska lag-
stiftnings-rätt vår konstitution varit oförståndig
nog att tillägga Konungen, föreskrifver den
Norska, att Konungen kan utfärda och upp-
häfvaanordningar, rörande handel, tullverk, nä-
ringar och polis, men hvilka ej få strida mot
konstitutionen och Storthingets gifna lagar, samt
ej räcka längre, än provisoriskt till nästa Stor-
thing, hvarförutan det uttryekligen stadgas, att
nya och beständiga inskränkningar i närings-
friheten icke få beviljas någon.
Om Konungen, utan föregående dom, afske-
dar någon embetsman, som hör till de klasser,
att han af Konungen kan entledigas, bör nästa
Storthing afgöra, buruvida han skall erhålla nå-
Som pension, och till dess åtnjuter han två
tredjedelar af sin lön. -
Fåfängan och titelsjukan äro; såsom: man på-
står, Ingredienser i den m-onarkiska styrelse-
formen. Norska konstitutionen erkänner lik-
väl icke dessa. Konungamaktens vehikler,
utan. stadgar ultryckligen, att Konungen ej
kan meddela: en annan: rang eller titel, än
den embetet medförer, äfvensom inga. ärft-
liga rättigheter må tilläggas någon, d. v. s.
att ingen adel får införas i landet. Man ser
sålunda, att Norska konstitutionen är till sin
anda mera demoskratisk och republikansk, än
någon annan Europeisk... Det förtjenar likväl
avumärkas,. att icke blott konstitutionen, utan
äfven folkets. anda är det, samt att denna. se-
nare upprätthåller. den förra och gör den till
något mer än blott ea bokstaf.. Man vet burn
många försök blfvit gjorda, att i Norge in-
föra en adel; men de hafva strandat emot re-
presentationens ståndaktighet: Ios oss deremo!
hafva sjelfva de inskränkningar i adelns tal:ik-
bet, som vår regeringsform åsyftat, tjenat til!
att föröka dess antal, och att, i stället för en
adelig familj tillskapa trenne, hvilka uppträda
som representanter. Likaså har sladgandet emot
monopoiier till förmån för konungen eller kro-
pan blifvit hos oss tydligen öfverträdt; Stäa-
derna hafva sett det, men ej förstått eller vå-
sat hämma missbruket; och:en publicist; som
eljest piserar sig af nit för konstitutionen, har
ill och med uppträdt som försvarare. för dessa
monopolier.
Man - torde häraf inse, att det är icke blott
Norges konstitutionela stadganden, som det vo-
e nyttigt för Sverge att tillegna sig, utan
ifven Norges. konstitutionella anda. VWVi erinra
ikväl om hvad vi förut sagt, att de båda ut-