ju många förhoppningar och hvilken glans fö-
respeglade man oss icke på resan hit! Vi trod-
de oss gå att eröfra guld, rang och ära; men
här väntade oss intet annat än det uslaste kli-
mat, hvars ohelsosarahet fjortonbundra Tyska.
ynglingar kunna intyga, hvilkas lättsinnighet
här sökte rikedom, men fann döden, en läng-
sam smärtfull död. Äfven två af mina bästa
vänner, hvilka tjen!e vid samma kompani som
jag, söner till rika föräldrar från Cöln, ha hort-
sopats deraf. Nästan dagligen bäras folk ur
bHarackerna till lasarettet, hela lefnadssättet här-
städes är osundt, och sjelfva sömnen alstrar
sjukdomar. I stället för säng ligger man blott
i en hängmatta, lemnad till pris åt hela det
afskyvärda klimatets inverkan, plågad af oräk-
nelig ohyra af alla slag. Brödet är balfrått,
hvartill qvarnarnas dåliga beskaffenhet är skuld.
Och hvilket uselt vederstyggligt folk äro icke
de Araber, som vi ha här! Dessa svartbruna
ansigten, dessa figurer höljda i trasor, lata och
tröga, framställa en sannskyldig bild af jem-
-mern. Vår korps utgöres till största delen af
de råaste menniskor, af hvilka mer än en hade
förtjent tuktbus och galge. Ungefär en fjer-
dedel äro väl ordentliga och bildade menvi-
skor, men de öfvervägas och öfverskrikas af
den råa hopen. Man är skyldig att tjena i 3
år. Men man vet alltförväl, att en främling
sällan härdar ut i tre år under en så sträng
tjenstgöring härstädes. Af. dem, som för tre år
sedan engagerades, äro blott få öfriga; den het-
siga febern angriper nästan alla oeh bortryc-
ker de flesta inom tre eller fyra dagar. Många,
som ännu hemma hafva något att förlora, skvif-
va till sina anhöriga och begära 2 till 300
francs, bvarmed de köpa sig fria. De erhålla
då tillåtelse, att så länge uppehålla sig i Frank-
rike, till dess en generalpardon låter dem obe-
hindradt återvända till sitt fådernesland. Några
hafva rest härifrån och vänta till Konungens
födelsedag, då de inlemna en böneskrift, hvar-
igenom de tro sig kunna återkomma i sin förra
belägenhet. Men jag äger intet hopp dertill:
penningar, att köpa mig fri, har Jag icke, och
sålunda återstår mig intet annat än att öfver-
lemna mig åt milt öde, och afbida sjukdomen
och döden.?
ii -aevo——