flytande, följde den naturligtvis marken 20
och dess yta var på en betydlig sträcka all-
deles betäckt. Detta minskade mycket
det sköna af anblicken, ty vi hade alla
väntat att få se en fullkomligt lika mas-
sa af eld. Många, som blott hade kommit
för att förnöja sig åt den herrliga synen, ha-
de väntat sig få se en eldström af tolf mils
längd och 13 mils bredd; men för kröknin-
gen i dess lopp. kunde man icke på en gång
få se mer än tre eller fyra mil, och den om-
nämda bredden uppnådde den blott på de
jemnare ställena af berget. Om strömmen, som
här var grundare än i de trånga, djupa klyf-
torna högre upp, stötte på ett klippstycke af
vanlig storlek, så förorsakade detta en för ö-
gat märkbar lucka på dess yta. Det var e-
mellertid en högst imposant anblick.
I dalen ofvanom Bronte, nådde eruptionen.
så tillsägandes, sitt mål. Flere dagar deref-
ter såg man blott en matt, slocknande låga
vid kreatern, och lavan flöt småningom ailt
svagare, så att, redan innan slutet af månaden,
alla dessa rasande vulkaniska ämnen, som ha-
de väckt så mycken nyfikenhet och förskräc-
kelse, gåfvo sig till hvila. Ännu en liten
ström följde, några dagar senare, loppet af den
första, men blef, för sin ringa massa, blott
å en sträcka af en eller två mil i flytande
tillstånd. Redan före .slutet af förra året var
allt lugnt, men lavan torde svårligen hinna
att kallna på ett år; med en så otroligt hög
grad af hetta utgjuter den sig ur det iore af
berget, och så länge behåller den hettan qvar.
Efter de underrattelser jag inhämtade, har
det aldrig händt vid något utbrott af Ztna,
att lavan gått längre är 12 till 15 mil; det-
ta beror helt och hållet af markens lut-
ning, der den passerar, och af massans
storhet. Den eruption, som år 1669 nådde
Catania, allmänt ansedd för en af de förfär-
ligaste historien upptecknat, nedstörtade från
berget Monte Rossi, (Brydone kallar det, om
jag icke bedrager mig, Montelieri) ungefär 12
mil från staden och 1i3 från hufvudkratern på
bergets spets. Lavaströmmen kastade sig vid
Catan:a 1 hafvet, och det är nästan obegrip-
ligt, huru den så länge kunde bibehålla sig
flytande, Hettan är känbar på långt afstånd;
vi funno oss ibland inhböjljda i töcken och så-
go lavamassan blott stundtals, men värmen var
alltid känbar.
De af lavan under dess väg anställda förö-
delserna voro förfärliga; intet föremål, om än
aldrig så stort, undslapp dess raseri. Jag märk-
te mig med ögat ett stort almträd, för att se
huru lång tid det skulle behöfvas för eldströ-
men att förbränna det; till min stora förvå-
ning såg jag det: hastigt uppflamma ock lika
hastigt slockna, utan att ett spår deraf fanns
öfrigt. I anseende till den oerhörda hettan skul-
le man nästan tro, att trädet, redan någre mi-
nuter innan eldströmen nådde det, blef genom-
koladt, då detsedan kunde brinna af lika fort
som krut;
Skadan kan nu nogare uppgifvas. Den
som förlorat mest är furst Maletta, ägare
till. skogen som eldströmen genomskar. Ailt
brann upp och marken betäcktes af en