lära känna, så måste :hans förfarande i dessa hänseenden blifva ännu mera afskyvärdt. Min angifvelse emot Lic. Th., att han uti sina predikningar, och vid andra presterliga förrättnivgar, ulfarit uti klander emot andre Lärare, afkunnat fördömrelser öfver genom döden bortgångne personer, samt fhamställt det våra läroböcker i religionen skulle innehålla oriktiga tolkningar af Guds ord, är hufvudsakligen bevisadt genom de berättelser vittnena. — — — — afgifvit. Att en Prest offentligen, under utöfningen af silt. Embete, för folket förkunnar, att en allmän lärobok, sådan som katekesen, hvilken blifvit af Kongl. Maj:t gillad och antagen, innehåller villolära, måste äfven i lagligt hänseende vara ett groft brott. Hans, öfver utgifvaren, fram: lidne Ärkebiskopen Lindblom, uttalade straitfdom, om den ock ej vart så bestämdt uttryckt, sem en del vittnen intygat, var äfven opassande och brottslig. Den sista af angifvelsepunkterna, eller att Thorbjörnson, vid uppbärande af sädestionde: inom Istorps pastoral, nyttjat ett olagligt mät-. ningssätt, samt således afprejat folket mer, än de varit skyldige utgifva, är fulltygad, samt jemväl af Thorbjörnson erkänd. Thorbjörnsons försök att inbilla folket, att han vore berättigad af dem taga mera afgäld, än. sist aflidna Kyrkoherden, hvilkens enkas och barns tådårsrätt Thorbjörnsons såsom arrendater inuehar, bevisar endast, huru, antingen okuniig, eller djerf han är. Ty att Prestenka under rådår, och således äfven hennes arrendator, icke har bättre rätt i afseende på inkomsterna i församlingen, än hennes man i lifstiden, är bestämdt ådagalagdt genom Kongl Brefvet den 27 November 1816. — — — — Med öfvertygelse, att en Prest sådan som Thorbjörnson är både för sann religiositd, samballsordsing och folkets väl. ganska farjig, synserligast som mIdhet mot slika fantaster alstrar mera fräckhet, lemnar jag denra sak. u:an allt personigt jiuteresse, till vederbörandes bsdömande; dock kan jag icke underiå:a, alt fromsvälla min, på erfarenheten grundade. öfvertygelse: att om ej slikt ofog, som Th. drifvit, och som, måhända i mindre mån, men i alia fall ganska. synbart, utöfvats af flera bars likar, kraltfall t hämmas, skall folket, i SYDDYrhet det mindre bildade, blifva förvilladt och törstördt; ty i stället för att predika en rätt tro och kärlek tll Gud och sina likar semt er sann. moralite, utgå deras Ior endast på mystiska former och på att framställa sig sjelfva under bem ka och mörka hotelser, såsom med lare emellan Gud och menviskan, hvarigenom ;kta gudaktighet och fromhet tppofras, och stallet det under munktiden gängse buk, att senowm t:mliga gåfvor köpa sig frid med presten samt en förespeglad frid med Gud, upplifvas. ll Och detta desto säkrare, som redan val kav ses, hufu gifmilda de, g-nom helvetet förskiämda, enfaldigare menviskorne blifva uti extra vifer och gef.or till dessa prester, som. byckla med mera behgbet, än andre, samt kännas under namn af Läsare-Prester. Min pliet är uppfylld: och, om iag äfven