lära känna, så måste :hans förfarande i des-
sa hänseenden blifva ännu mera afskyvärdt.
Min angifvelse emot Lic. Th., att han uti
sina predikningar, och vid andra presterliga för-
rättnivgar, ulfarit uti klander emot andre Lä-
rare, afkunnat fördömrelser öfver genom döden
bortgångne personer, samt fhamställt det våra
läroböcker i religionen skulle innehålla oriktiga
tolkningar af Guds ord, är hufvudsakligen be-
visadt genom de berättelser vittnena. — — —
— afgifvit.
Att en Prest offentligen, under utöfningen af silt.
Embete, för folket förkunnar, att en allmän
lärobok, sådan som katekesen, hvilken blifvit
af Kongl. Maj:t gillad och antagen, innehåller
villolära, måste äfven i lagligt hänseende vara
ett groft brott. Hans, öfver utgifvaren, fram:
lidne Ärkebiskopen Lindblom, uttalade straitf-
dom, om den ock ej vart så bestämdt uttryckt,
sem en del vittnen intygat, var äfven opas-
sande och brottslig.
Den sista af angifvelsepunkterna, eller att
Thorbjörnson, vid uppbärande af sädestionde:
inom Istorps pastoral, nyttjat ett olagligt mät-.
ningssätt, samt således afprejat folket mer, än
de varit skyldige utgifva, är fulltygad, samt
jemväl af Thorbjörnson erkänd.
Thorbjörnsons försök att inbilla folket, att
han vore berättigad af dem taga mera afgäld,
än. sist aflidna Kyrkoherden, hvilkens enkas och
barns tådårsrätt Thorbjörnsons såsom arren-
dater inuehar, bevisar endast, huru, antin-
gen okuniig, eller djerf han är. Ty att Prest-
enka under rådår, och således äfven hennes
arrendator, icke har bättre rätt i afseende på
inkomsterna i församlingen, än hennes man i
lifstiden, är bestämdt ådagalagdt genom Kongl
Brefvet den 27 November 1816. — — — —
Med öfvertygelse, att en Prest sådan som
Thorbjörnson är både för sann religiositd, sam-
ballsordsing och folkets väl. ganska farjig, syn-
serligast som mIdhet mot slika fantaster al-
strar mera fräckhet, lemnar jag denra sak.
u:an allt personigt jiuteresse, till vederböran-
des bsdömande; dock kan jag icke underiå:a,
alt fromsvälla min, på erfarenheten grundade.
öfvertygelse: att om ej slikt ofog, som Th. drif-
vit, och som, måhända i mindre mån, men i
alia fall ganska. synbart, utöfvats af flera bars
likar, kraltfall t hämmas, skall folket, i SYDDYr-
het det mindre bildade, blifva förvilladt och
törstördt; ty i stället för att predika en rätt
tro och kärlek tll Gud och sina likar semt er
sann. moralite, utgå deras Ior endast på my-
stiska former och på att framställa sig sjelfva
under bem ka och mörka hotelser, såsom med
lare emellan Gud och menviskan, hvarigenom
;kta gudaktighet och fromhet tppofras, och
stallet det under munktiden gängse buk, att
senowm t:mliga gåfvor köpa sig frid med presten
samt en förespeglad frid med Gud, upplifvas.
ll Och detta desto säkrare, som redan val kav ses,
hufu gifmilda de, g-nom helvetet förskiäm-
da, enfaldigare menviskorne blifva uti extra
vifer och gef.or till dessa prester, som. byckla
med mera behgbet, än andre, samt kännas un-
der namn af Läsare-Prester.
Min pliet är uppfylld: och, om iag äfven