iarornsen, vid ett annat sjukbesok hos hustru Ede-
la i Fagerhults Lillegården, yttrade till henne,
att hon vore fördömd, och då Edela svarat, att
hon under sin ungdom visserligen varit isatans
Zjenst, men på ålderdomen sokt omvända sig,
utropade Thorbjörnson: det är lögn; att tala
sned dig och en sten är alldeles lika: det är
kika så omöjligt för dig att blifva salig, som
för djeflarna i helfvetet att blifva frälste,
hvarefter han aflägsnat sig, utan att hvarken
då eller sedan meddela henne nattvarden.
Anders Eriksson i Skogsbacken: Att Thor-
björnsson uti Istorps kyrka utfarit i förban-
nelser öfver en mängd predikningar, samt de-
ras utgifvare och läsare, så att vittnet, då in-
gen skilnad gjordes på de predikningar som
fördömdes eller gillades, stadnade i tvifvel
hvilka man tordes läsa, och hvaröfver vittnet
både i kyrkan och sedermera grubblat.
Börje Olofsson: att vittnet ofta hört Thor-
björnson predika och stödja sin lära på Guds
ord; men,en gång, då Thorbjörnson förlidet år
fått underrättelse om sin suspension, hade han
yttrat: Min röst tystnar och I fån, såsom
tillförene, låta Eder tröstas med lögnen;
hvaärjemte Thorbjörnson antydt, att himmelriket
hörde honom till, emedan han led förföljelse.
— Börje Larsson i Lyom: Alt Tborbjörnsson
en Söndag i sin predikan beskrifvit en predi-
kant, som, eburu onämd, dock igenkändes, med
ttrande att han gick åt helvetet, och de följ-
de honom, som rättade sig efter hans lära, el-
1er läste och innehade hans skrifter; hvartill,
enligt ett annat vittne, Thorbjörnsson fogade
en klagan att han förgäfves sökt öfvertala fle-
re att afhålla sig från samma predikant, men
att de ej komme till eftertanka förr än helve-
tets lågor slå dem i ansigtet.
ÅA. Andersson i Sorgedalen; att Thorbjörnsson
under en passionspredikan klandrat katekesens
lära om Treenvigheten, och, såsom vittnet ville
minnas, förklarat att katekesens utgifvare vo-
ve i helvetet; — i hvilken uppgift flere andra
vittnen instämde. Under ett förhör uti Istorps
kyrka hade Th. tillagt, att samma stycke i.
katekesen vore en början till odjurets tillbed-
jande, som uppstiga skall ur afgrunden.
Carl Arvidson: Att, vid upptagandetZaf ost-
och smör-tionden hade Thorbjörnsov, för dem
hvilka brusto 3 eller 12 lod i vigten, upp-
skrifvit fullt skålpund, som de sedan måste ut-
göra; hvilken berättelse Thorbjörnson erkände,
med förklarande, att han för å 12 lod blott
uppskrifvit ett halft skålpund, enär i hans tan-
a smör och ost ej borde beräknas lodvis: att
Thorbjörnson, vid tertialens mottagande, för-
bjudit tiondegifvarne att återtaga den säd, som
vid mätningen fallit af skäppam på täcket;
hvilket Thorb. äfven medgaf, och förklarade
att han ansåg de nedfallna kornens upphäm-
tande som en otillbörlig snikenhet, då försam-
lingen slapp den natura-utskyld, hvartill han
eljest ansåg henne förpligtad. i
Den 4 Okt. slutade vitltnesförhören. Åtskil-
ige af. Thorb. åberopade vittnen framställde
väl några af de ifrågakomne uppgifterne i en
mildrad dager; men det väsentligaste förblef
dock ovederlagdt. — Vi skola nästa gång i
, 0 ET VV a