iarornsen, vid ett annat sjukbesok hos hustru Edela i Fagerhults Lillegården, yttrade till henne, att hon vore fördömd, och då Edela svarat, att hon under sin ungdom visserligen varit isatans Zjenst, men på ålderdomen sokt omvända sig, utropade Thorbjörnson: det är lögn; att tala sned dig och en sten är alldeles lika: det är kika så omöjligt för dig att blifva salig, som för djeflarna i helfvetet att blifva frälste, hvarefter han aflägsnat sig, utan att hvarken då eller sedan meddela henne nattvarden. Anders Eriksson i Skogsbacken: Att Thorbjörnsson uti Istorps kyrka utfarit i förbannelser öfver en mängd predikningar, samt deras utgifvare och läsare, så att vittnet, då ingen skilnad gjordes på de predikningar som fördömdes eller gillades, stadnade i tvifvel hvilka man tordes läsa, och hvaröfver vittnet både i kyrkan och sedermera grubblat. Börje Olofsson: att vittnet ofta hört Thorbjörnson predika och stödja sin lära på Guds ord; men,en gång, då Thorbjörnson förlidet år fått underrättelse om sin suspension, hade han yttrat: Min röst tystnar och I fån, såsom tillförene, låta Eder tröstas med lögnen; hvaärjemte Thorbjörnson antydt, att himmelriket hörde honom till, emedan han led förföljelse. — Börje Larsson i Lyom: Alt Tborbjörnsson en Söndag i sin predikan beskrifvit en predikant, som, eburu onämd, dock igenkändes, med ttrande att han gick åt helvetet, och de följde honom, som rättade sig efter hans lära, el1er läste och innehade hans skrifter; hvartill, enligt ett annat vittne, Thorbjörnsson fogade en klagan att han förgäfves sökt öfvertala flere att afhålla sig från samma predikant, men att de ej komme till eftertanka förr än helvetets lågor slå dem i ansigtet. ÅA. Andersson i Sorgedalen; att Thorbjörnsson under en passionspredikan klandrat katekesens lära om Treenvigheten, och, såsom vittnet ville minnas, förklarat att katekesens utgifvare vove i helvetet; — i hvilken uppgift flere andra vittnen instämde. Under ett förhör uti Istorps kyrka hade Th. tillagt, att samma stycke i. katekesen vore en början till odjurets tillbedjande, som uppstiga skall ur afgrunden. Carl Arvidson: Att, vid upptagandetZaf ostoch smör-tionden hade Thorbjörnsov, för dem hvilka brusto 3 eller 12 lod i vigten, uppskrifvit fullt skålpund, som de sedan måste utgöra; hvilken berättelse Thorbjörnson erkände, med förklarande, att han för å 12 lod blott uppskrifvit ett halft skålpund, enär i hans tana smör och ost ej borde beräknas lodvis: att Thorbjörnson, vid tertialens mottagande, förbjudit tiondegifvarne att återtaga den säd, som vid mätningen fallit af skäppam på täcket; hvilket Thorb. äfven medgaf, och förklarade att han ansåg de nedfallna kornens upphämtande som en otillbörlig snikenhet, då församlingen slapp den natura-utskyld, hvartill han eljest ansåg henne förpligtad. i Den 4 Okt. slutade vitltnesförhören. Åtskilige af. Thorb. åberopade vittnen framställde väl några af de ifrågakomne uppgifterne i en mildrad dager; men det väsentligaste förblef dock ovederlagdt. — Vi skola nästa gång i , 0 ET VV a