rer och hans protegd, Halil Pascha. Ingevdera infann sis, ehuru de fingo en förnyad bjudning. Sultan anmärkte deras frånvaro, frågade efter orsaken, och skickade; dem befallning att inställa sig. Halil Pascba kom först, och urvsäktade sig med illamående eller göromil. Vet du då icke, sade Sultan, att jag kan låta slå af hufvuden? Nu kom den gamle Seraskieren och sade, då han märkte Sultans vrede, att han förutsåg, det hans gråa hufvud skulle falla, men vore derpå beredu och hade derföre bestyrt om siut hus. Jag vet, svarade Sultan, alt du är en för gammal skurk och en alltför genomslipad, iltistig räf, för alt icke hafva tagit dina mått och steg; men jag kan säga dig, att jag också skal! taga mina, och äfven redan gjort det, för at möta hvad som komma kan. Må du konspirera mot milt hf, för att sätta en eller beger mina söner på tronen; men som de och jag tillhöra landet och Mohameds religion, så kar jag säga dig, att Du skall gå miste om div syftemål; ty jag will följa bruket i min slågt och i nödfall uppoffra dem för min säkerhet. FTF? frn z VINT YT