rer och hans protegd, Halil Pascha. Ingev-
dera infann sis, ehuru de fingo en förnyad
bjudning. Sultan anmärkte deras frånvaro,
frågade efter orsaken, och skickade; dem be-
fallning att inställa sig. Halil Pascba kom
först, och urvsäktade sig med illamående eller
göromil. Vet du då icke, sade Sultan, att
jag kan låta slå af hufvuden? Nu kom den
gamle Seraskieren och sade, då han märkte
Sultans vrede, att han förutsåg, det hans gråa
hufvud skulle falla, men vore derpå beredu
och hade derföre bestyrt om siut hus. Jag
vet, svarade Sultan, alt du är en för gam-
mal skurk och en alltför genomslipad, iltistig
räf, för alt icke hafva tagit dina mått och
steg; men jag kan säga dig, att jag också skal!
taga mina, och äfven redan gjort det, för at
möta hvad som komma kan. Må du konspi-
rera mot milt hf, för att sätta en eller beger
mina söner på tronen; men som de och jag
tillhöra landet och Mohameds religion, så kar
jag säga dig, att Du skall gå miste om div
syftemål; ty jag will följa bruket i min slågt
och i nödfall uppoffra dem för min säkerhet.
FTF? frn z VINT YT