TON OM MWh VR BE SRMSIRN ORÄPMS Bf TIMMA MMS BB MIF: -r A6 0 6
nen och hans nitiske vän, Hr Kontraktsprosten
Eurenius, i 3 år med stor möda uppfört.
Så stodo sakerna då Stiftets Biskop d. 6 sistl. Okt.
öppnade Biskopsvisitation, hvarvid behofvet af
bättre skolinrättningar tydligen vid förhöret
ådagalades. Biskopen uppträdde nu såsom frids-
stiftare, visade huru opassande det vore, att
strida om barnundervisningen, uppmuntrade till
en förening och erböd sig att leda densamma.
I början mötte detta motstånd; unga barnlösa
män af Frenninge by ville draga sig från näm-
de skola, såsom för kostsam för byn ensam.
De affallande byarne? förmente sig i tidernas
längd kurna sjelfve bygga skolhus i sina byar,
och mot den nya undervisningsmetoden reser-
rezade sig alla. Att taga helgonskyld från kloc-
karlönen, för att löna skolmästare i Frenninge
by ville öfrige byar ej medzifva o. s. v.
Med Biskop Faxes outtröttliga foglighet, lyc-
sades dock att lugna sinnena. Han visade de
större skolornas företräde framför de smärre,
:en lättnad som alltid uppkommer, då flera ver-
ka i förening, omöjligheten att uti byskolorne
istadkomma någon bättre undervisning, än den
alla föräldrar böra kunna sjelfve meddela, och
hvars ofullkomligtet alltjetnt rönes: han fram-
ställde fördelarne af Vexelundervisnings-skolorne
ramför andra m. m , och erinrade huru vig-
ugt för allmogen sjelf det vore, alt män med
sanna kristliga och medborgliga kunoskaper fun-
nos ibland folket: huru hyfsning i seder gick i
iemnbredd med odling i förstånd, och huru in-
sendera förlamade bondens arbelskraft, hvar-
på de hade ibland sig ett lefvande bevis uti
den aktningsvärda man, som väckt första idden
till den ifrågavarande undervisnings-anstalten.
Nils Månsson sökte besvara Biskopens yit-
rande till honom särskilt, men rörelsen öfver-
väldigade honom, han måste afbryta, och slö:
med orden: jag har blott gjort min pligt,
En härvarande Norrman, utsånd af Norges
regering attstudera Svenska folkundervisnings-
väsendet, erkände sig knappt hafva sett en vack-
rare syn.
Utgången visade, att det som blifvit sagdt,
ej varit utan verkan. Det beslöts inom 1-2
imma: att den af Nils Månsson stiftade skola,
om på hans uttryckliga begäran skulle kallas
frrenuinge skola, skuHe blifva en centralskola,
på det sätt, att samtlige åbseer, torpare och
husmän i Frenninge by, ditsända sina barn,
äfvensom att den står öppen för andra byar,
ifall någon åbo vill ditskicka sina barn, då
för dem betalas såsom af åboerna i Fren-
ninge, och de befrias från att deltaga i kost-
nader för egna byskolor. i fall, som föga tro-
ligt är, dylika komma att inrättas. Fattiga
barn betala intet. Skol-lärarens lön bestäm-
des visserligen ringa till den nuvarande ålder-
stigne klockarens afgång, då skolmästarelönen
blir iill en del substitutlön, till en del foad för
skolhusets underhåll. — Läsmetoden blir, till
en början, den vanliga.
En församlings ledamot, handelsmannen Broms,
lät, genom Nils Månsson, veta att han wille år-
ligen anslå till skolan ett visst belopp, som
kommer att fördubblas, om en skicklig lärare
Insävdaren af denna uppsats, som vi här med-
delat uti sammandrag, tillägger slutligen i en
