SALA UILlLIVIR EJ Ver ED MID, VILLE YR LIV bonde)
utt det, upplyst om sina verkliga fördelar, vilie
sifva någonting för denna rättighets oförän-
trade bibehållande i sitt nuvarande skick. Långt
ifrån att förlora genom systemets reforme-
rande, har det tvertom allting att viana deraf,
enär det ingalunda försakar utsigten, att ge-
nom sina ombud uppträda på Riksdagen,
utan endast låter denna rättighet orduas
på ett förståndigare och tidsenligare sätt,
hvarigenom ieke blott dess egen röst kunde
bli af åtminstone lika mycken vigt på rådsla-
sen, utan äfven des:a ledas till större bålnad
ör det allmänna, och följaktligen äfven för
Sveriges nu så hårdt belungade jordbrukare-
klass.
3orgarestånd:t äger, såsom vi ofvan visat.
n effektivt vidsträcktare representationsvätt
Norge än 1 Sterge. Om det än sannohkt ickt
blefve frågan om att bibehålla detta stadgand:
bokstafligen likadant, i händelse af det Sven-
ka representationssättets närmande till det
Vorska, så hade hkval, som hvar och en fin-
er, det Svenska borgareståndet ingenting at
befara af förändringen. Emellan dessa klas:
sers statsekonomiska syftning inom båda rikens
röjes visserligen den olikhet, att när de Nor-
ka köpstadsborgrarne syfta till en fri handel
ch afskaffandet af allt näringstvång, anser man
det Svenska som en stödjepunkt för privilegier-
aa. Men månre icke detta förhållande är me-
a skenbart än verkligt? De flesta Svenska stä-
der äro grundade på havdeln, cch att denna
blomstrar i samma mån den är fri, är en så
allmänt erkänd sats, att den icke lärer behöfva
ve visas.
Presterskapet vore lika litet, sem någon an-
an bildad och behållen samhällsklass, ute-
stängd från representationen, ifall denaa bilda-
ides efter den Norska, och hade följaktligen in
senting alt derigenom förlora. Hvarföre skul-
le det icke vinna då fäderneslandet vann? Des:
notstånd mot reformen, 1 händelse det visade
ett sådant, kunde då endast utgå från någon
främmande impuls, och blefve säkert hvarken
:starkt eller allmänt.
Det är således ifrån Adelns sida ett sådant
motstånd isynnerhet skulle anses hotande. V:
för vår del tro dock icke, att detta blefve fal-
iet, i händelse icke dess sionefstämning af an-
dra krafter bearbetades. Vi ha sett, att det
varit inom Adeln, som de flesta röster höj
sig emot det nuvarande representationssättet,
och för införande af ett bättre 3 reformen har
således redan på förhand der många vänner.
Adeln har dessutom i sjelfva verket inga andra
ståndsprivilegier qvar än representationsrätten;
ehuru hon afträdde dena såsom: stånd, behöfde
den Ikväl icke gå individueit förlorad för dess
iedamö.er, hvilka i egenskap af possessionater
af alla ordningar, embetsmän, och, sora vi med
tiden höra hoppas, äfven som näringsidkare tro-
ligen alltid skulle komma: att utgöra en fjerde-
del af representationen. Dess öfriga rättighe-
ter äro så obetydliga, att de troligen lika litet
komma att antastas, som det vore henne mnå-
son verklig saknad om hon miste dem. I egen-
skap af egendomsinnehafvare, är Svenska adeln
icke nog rik att i ekonomiskt hänseende vara
att frukta: såsom en särskilt makt utanför de