SALA UILlLIVIR EJ Ver ED MID, VILLE YR LIV bonde) utt det, upplyst om sina verkliga fördelar, vilie sifva någonting för denna rättighets oföräntrade bibehållande i sitt nuvarande skick. Långt ifrån att förlora genom systemets reformerande, har det tvertom allting att viana deraf, enär det ingalunda försakar utsigten, att genom sina ombud uppträda på Riksdagen, utan endast låter denna rättighet orduas på ett förståndigare och tidsenligare sätt, hvarigenom ieke blott dess egen röst kunde bli af åtminstone lika mycken vigt på rådslasen, utan äfven des:a ledas till större bålnad ör det allmänna, och följaktligen äfven för Sveriges nu så hårdt belungade jordbrukareklass. 3orgarestånd:t äger, såsom vi ofvan visat. n effektivt vidsträcktare representationsvätt Norge än 1 Sterge. Om det än sannohkt ickt blefve frågan om att bibehålla detta stadgand: bokstafligen likadant, i händelse af det Svenka representationssättets närmande till det Vorska, så hade hkval, som hvar och en finer, det Svenska borgareståndet ingenting at befara af förändringen. Emellan dessa klas: sers statsekonomiska syftning inom båda rikens röjes visserligen den olikhet, att när de Norka köpstadsborgrarne syfta till en fri handel ch afskaffandet af allt näringstvång, anser man det Svenska som en stödjepunkt för privilegieraa. Men månre icke detta förhållande är mea skenbart än verkligt? De flesta Svenska städer äro grundade på havdeln, cch att denna blomstrar i samma mån den är fri, är en så allmänt erkänd sats, att den icke lärer behöfva ve visas. Presterskapet vore lika litet, sem någon anan bildad och behållen samhällsklass, utestängd från representationen, ifall denaa bildaides efter den Norska, och hade följaktligen in senting alt derigenom förlora. Hvarföre skulle det icke vinna då fäderneslandet vann? Des: notstånd mot reformen, 1 händelse det visade ett sådant, kunde då endast utgå från någon främmande impuls, och blefve säkert hvarken :starkt eller allmänt. Det är således ifrån Adelns sida ett sådant motstånd isynnerhet skulle anses hotande. V: för vår del tro dock icke, att detta blefve faliet, i händelse icke dess sionefstämning af andra krafter bearbetades. Vi ha sett, att det varit inom Adeln, som de flesta röster höj sig emot det nuvarande representationssättet, och för införande af ett bättre 3 reformen har således redan på förhand der många vänner. Adeln har dessutom i sjelfva verket inga andra ståndsprivilegier qvar än representationsrätten; ehuru hon afträdde dena såsom: stånd, behöfde den Ikväl icke gå individueit förlorad för dess iedamö.er, hvilka i egenskap af possessionater af alla ordningar, embetsmän, och, sora vi med tiden höra hoppas, äfven som näringsidkare troligen alltid skulle komma: att utgöra en fjerdedel af representationen. Dess öfriga rättigheter äro så obetydliga, att de troligen lika litet komma att antastas, som det vore henne mnåson verklig saknad om hon miste dem. I egenskap af egendomsinnehafvare, är Svenska adeln icke nog rik att i ekonomiskt hänseende vara att frukta: såsom en särskilt makt utanför de