nastan ofrånskiljehg beståudsdel deraf. Denna bevisnings uteblifvande torde redan kunna anses som ett tecken att man ej förmått uppleta nåsot dylikt hinder, Vi skola nu försöka at, genom en kort sammanställning af forhållander Tar inom; Sverge, och Norge närmare utveckla g underna för der förmodan vi då yttrade, Om man kastar en blick på Norges natur. klimat, språk och folkets allmänna lynne, finner man, att det endast är en fortsällnivg af Sver8 3 måbända nödgas man härvid tiilstå, att denna karakter af kraft, enfald, hjert lighet och rena seder, dessa ez senskaper, hvaröfver vi i alimänhet brösta Oss såsom en typ af Nordisk heten, nästan snarare igenfinnes i Norge, än i Sverge. Vi vilja dermed icke ne dsätta vår! eget land, som i synnerhet i historisk bety-: denhet och storhet visserlicen icke har något att afnundas Norge. Vi to endast, at det urartande af den medfödda nationalkarakteren, som man vågongång med smärta varseblir hos oss, hufvudsakligen får an ses som följten af åtskilliga förder fliga state institutiorer, af arstokraiens öfvervägande inflyrelse, samt dess strider mot kovungamakter och folket, och den syftning till ytughet, flärd, lycksökert och oöfverlagdt harmnivgsbegär 8 utländska mönster, som derifrån leda sitt wsprung. Så obestridfigt det nemligen är, at seder och folkiynne bilda lagarne, så omisskärpeligt är det likveål å andra sidan, att dessa utöfva en bestämd vexelverkan. på de förra, och man bör således hoppas, att med de menligz orsakernas upphörande afven deras följder sto Ja försvinna. Jemför man Svenska och Norskz folkens styrelse och statsinrättningar, så upptäcker man dem emellan dena väseatliga åskilnaåen, att under det Norrmännen med hvarje dat alltmer och mer Bbefausta sig i kärlek för sin konstitution och. åen styrelse, af hvilken de förmått göra henne respekterad, stadgas Svenskarne all mer och mer i öfvertygelsen om sina samfundsförhållandens olämplighet för tiden och dess Behof, och deras kärlek för vissa delar af de! bestående, som allt ifrån dess införande, elle rättare återupplifvande; aldrig varit öfverdrifven, synes nästan svalna allt mer och mer. Ha man: någonsin riktigt öfvervägt, hvad verkan cn sådan obelåtenhet med det samhällsskick, hvarunder man lefver, måste hafva på en nations seder och tänkesätt? Det är ungefärligen detsamma som vi dagligen erfara i det enskilta lifvet, när vår ställning derinom icke harmo nierar med våra. önskningar. Ingen förvånar sig öfver att detta verkar på industrien 5: men hvad är en nation annat än en samling af individer? Nu hafva likväl Svenskarne i mer än ett sekel, med få undantag, lefvat i denna pinsamma känsla, och 19809 års revolution, som lofvade afbjelpa anledningarne dertill, höll, som vi veta. blott alltför få af sina löften: Låt en förbättring i denna sakernas ordning inträda, lär folket alska den derigenom, att: det känner de våälgörande följderna af: dess inflytelse;: och de små lyten i folkkarakteren, som man kan: förebrå oss, skola bli: allt mindre och mindre märkbaras.Vi våga på grund! häraf påstå, att de allränna sederna, i moraliskt hänseende, icke