nastan ofrånskiljehg beståudsdel deraf. Denna
bevisnings uteblifvande torde redan kunna an-
ses som ett tecken att man ej förmått uppleta
nåsot dylikt hinder, Vi skola nu försöka at,
genom en kort sammanställning af forhållander
Tar inom; Sverge, och Norge närmare utveckla
g underna för der förmodan vi då yttrade,
Om man kastar en blick på Norges natur.
klimat, språk och folkets allmänna lynne, finner
man, att det endast är en fortsällnivg af Sver-
8 3 måbända nödgas man härvid tiilstå, att den-
na karakter af kraft, enfald, hjert lighet och re-
na seder, dessa ez senskaper, hvaröfver vi i ali-
mänhet brösta Oss såsom en typ af Nordisk
heten, nästan snarare igenfinnes i Norge, än i
Sverge. Vi vilja dermed icke ne dsätta vår!
eget land, som i synnerhet i historisk bety-:
denhet och storhet visserlicen icke har nå-
got att afnundas Norge. Vi to endast, at
det urartande af den medfödda national-
karakteren, som man vågongång med smär-
ta varseblir hos oss, hufvudsakligen får an
ses som följten af åtskilliga förder fliga state
institutiorer, af arstokraiens öfvervägande in-
flyrelse, samt dess strider mot kovungamakter
och folket, och den syftning till ytughet, flärd,
lycksökert och oöfverlagdt harmnivgsbegär 8
utländska mönster, som derifrån leda sitt w-
sprung. Så obestridfigt det nemligen är, at
seder och folkiynne bilda lagarne, så omisskär-
peligt är det likveål å andra sidan, att dessa ut-
öfva en bestämd vexelverkan. på de förra, och
man bör således hoppas, att med de menligz
orsakernas upphörande afven deras följder sto
Ja försvinna. Jemför man Svenska och Norskz
folkens styrelse och statsinrättningar, så upptäc-
ker man dem emellan dena väseatliga åskilna-
åen, att under det Norrmännen med hvarje dat
alltmer och mer Bbefausta sig i kärlek för sin kon-
stitution och. åen styrelse, af hvilken de förmått
göra henne respekterad, stadgas Svenskarne all
mer och mer i öfvertygelsen om sina samfunds-
förhållandens olämplighet för tiden och dess
Behof, och deras kärlek för vissa delar af de!
bestående, som allt ifrån dess införande, elle
rättare återupplifvande; aldrig varit öfverdrif-
ven, synes nästan svalna allt mer och mer. Ha
man: någonsin riktigt öfvervägt, hvad verkan cn
sådan obelåtenhet med det samhällsskick, hvar-
under man lefver, måste hafva på en nations
seder och tänkesätt? Det är ungefärligen det-
samma som vi dagligen erfara i det enskilta
lifvet, när vår ställning derinom icke harmo
nierar med våra. önskningar. Ingen förvånar
sig öfver att detta verkar på industrien 5: men hvad
är en nation annat än en samling af individer?
Nu hafva likväl Svenskarne i mer än ett sekel,
med få undantag, lefvat i denna pinsamma
känsla, och 19809 års revolution, som lofvade
afbjelpa anledningarne dertill, höll, som vi veta.
blott alltför få af sina löften: Låt en förbätt-
ring i denna sakernas ordning inträda, lär fol-
ket alska den derigenom, att: det känner de våäl-
görande följderna af: dess inflytelse;: och de små
lyten i folkkarakteren, som man kan: förebrå
oss, skola bli: allt mindre och mindre märk-
baras.-
Vi våga på grund! häraf påstå, att de all-
ränna sederna, i moraliskt hänseende, icke