Stockholm, hit på arbete, och på hösten till nämda gård, der ban, då mästaren återvände till hufvudstaden, qvarstannade, för att fullända derstädes påbörjade arbete. Tisdagen den 19 Nov. bhegaf han sig in till staden och, återkommen kl. omkring 8 på qvällen, gick ban, som vanligt, in i det rum der värdinnan med en piga nu vistades, och satte sig på en stol. Efter en stund fattar han en på bordet liggande tälgknif och stöter knifspetsen mot bröstet, i det han yttrar: Si, så här går det till att göra af med sig — Huj! låt bli att göra så der; det ser så hiskligt ut!? inföll värdinnan. — Men han gör ändock ånyo så, och, i det han utropar: Jo, det är visst, på detta sält går det till! gifver han sig än en stöt, och det med sådan kraft, att knifvena går in i bjertat. Derpå utrycker han den och uppreser sig, hvarvid blodet framstörtar ur det öppna såret, under det han går fram i rummet. Man ilar efter värden i huset, bvilken straxt inkommer och upphjelper den i sitt blod på golfvet liggande sjelfmördaren, som blott förmådde yttra: Nu är det gjordt! innan den arma själen lemnade en verld, der hon sannoNikt i kroglifycts döfvande hvimmel fått insnpa förakt för Gud och hans heliga bud, och genom ständig förhärdelse vunnit nog styrka att sönderslita bandet emellan himmel och jord. Hvad som ökar det fasansfulla i denna gernving, är, att ingen anledning till den ännu är känd, och att Svensson ej af starka. drycker varit förvirrad, utan mördat sig liksom för att gäckas med lifvet och menniskorna, med Gud och evigheten. (Samaren),