I Ma: BV MR Al LV Aa My bang ) ALTELI IJSTIIVA SMU FREE mer behofvet af vörelsekapitalet, är öfverhbuf I vud ingalunda större i Frankrike än här. Således skulle, efter den uppställda jemförelsen, ett tre gånger större belopp, än Bankensiutelöpande sedelstock utgör, först behöfva att fyllas i klingande mynt, innan Banken kunde honorera sina egna sedlar — hvilka nu äro det enda myntet! I Sådant kan i sanning kallas klingsande skäll Och detta är likväl samme publicist, som nyligen hos de blifvande Riksdagsmännen frandHör allt fordrade ett sundt, redibart omdöme, praktisk anda, sakkännedom och positiv insigt i de ämnen, som vid Riksdagen Hförekomma! ! Af det radotteri, som: vi här ofvan framdraisit, synes det tydligen att Argus icke känner den enkla omständigheten, att myntverket här 1 landet icke endast myntar guld och silfver åt. banken, utan äfven åt hvar och en enskilt, som deraf vill begagna sig, emot en högst obetydlig slagskalt; att säledes i samma stund som Bani oluckan öppnas, icke blott Bankens valuta, utan äfven allt det silfver hvår och en har i sin ägo, på sådant sätt kan förvandlas till gångbart mynt och öka rörelsekapitalet; samt att detta afven kan ske genom varuexportens diehta utbyte mot metalliska valutor. Han hesriper icke den enkla omständigheten, att i samma mån silfhret i början af en vexlingsepok kan stå högre än sedelvärdet, blir det sålunda en spekulation för handeln, att medelst såväl sina .varulager, som sin kredit, utifrån införa guld och silfver till rörelsens bedrifvande; och oaktadt allt Itt finansiella skroderi har han icke lärt sig inse, alt just häri, nemligen uti mynutoch peaningesstockens fria utvidgande efter behofvet, och ej, såsom nu, dess inskränkning till ett bestämdt selopp af Backooch Riksgäldssediar med desas vädliga surrogater: assignationerna på Bansen, — Just häri, säga vi, igenfinnes en af den ria myntvexlingens största och vigtigaste fördedar. Argus har nyligen berömt framl. Grefve Wirsens aåsigter öfver bånkens organisation; amen om han äfven vill göra sig mödan att läa något af samme mans finansiella åsigterv i allmäohet, så hänvisa vi honom: till ett utförigt yttrande af Grefve Wirsäen i början af år 1523 års riksdag, uti hvilket just detta katel äf Grefven utvecklades med den klarhet och enkelhet, som tillhörde honom i så ovanigt hög grad. Om Argus icke kan likna Grefve Wirsta häruti, så bör man icke smäda honom derföre; men oförlåtligt är det att utan Mervändo söka genom falska premisser och ett gränslöst chariataneri vilja inveckla, bortblanda och förrycka mängdens omdöme i er sak, hvari man visar sig sjelf icke förstå de enklaste grundsanningar, enär vi icke vilja antaga, att det är emot bättre vett Argus vill afskräcka ifrån all myntvexling, så framt sicbanken kan förut fylla hela landets behof af silfver, innan den kan påräkna att uppfylla sina egna förbindelser. Det behöfves blott en: ringa eftertanka för att finna, det myntbestämningen är gjord, ej blott för Banken — utan för att gifva ett fast värde åt alla i Bankosedlar ställda förskrifningar och efhandlingar, man och man emellan. Detta är en sanning hvarifrån er