KTOCKHOLM Den 18:de November. Vi skrifva i dag den 18 November, och detfå datum påminner oss, att kallelsen till den utsatta Riksdagen redan nästkommande Söndag lärer komma att uppläsas i hufvudstadens kyrkor. Hvad bar det Svenska folket af den blifvande Riksdagen att hoppas och vänta? är cn fråga, som hvarje tänkande faesterlandsvän utan tvifvel vid detta tillfälle gör sig; icke utan oro, när tankan på det kommande sammanbindes med minnet af förflutna Riksdagars resultater. Om denna fråga skulle på förhand besvaras, endast efter den lika högt som allmäat yttrade öfvertygelsen om beskatfenheten af vårt representationssätt, så skulle svaret också i sanning föga lemna rum för några förhoppningar. Erfareoheten af de sedan 1809 förflutna Riksdagarna bar tillräckligt ådagalagt, att någon framgång till verklig förkofran och lycka för den stora massan af folket icke är att vänta, så länge dena fyrdelta representations-formesr fortfar att utesluta den talrikaste delen bland Sverges upplysta medelklass från rättigheten att deltaza i rådplögningen om de allmänna ärenJerna, öfver all höfva förtynger och förlänger dessa ärenders gång och blottställer representanterna för dessa inflytanden af korruption eller ensidiga intressen, som våra häfder ifrån uråldriga tider, med få undantag, visat utgöra en medfödd sjukdom hos denna del afstatskroppen. Den välsinnade medborgaren tillhör det Jikväl, att, äfven under mindre gynvande förebud, Micke förtvifla om republiken. Om misslyckandet af de flesta förhoppningar, man så gerna velat fssta vid början al byarje ny Riksdag, härrörtifrån der representativa korpsens sammansättning, så