det var Borgmästarens dotter. Farl! kära
Far! sålunda slutade Sonen sin bekännelse,
Ni måste straxt skaffa mig denna flicka,
annars dör jag af sorg innom åtta dagar.
— Nå ja, när sakerna stå så väl, svarade
Fadren ganska vänligt vilja vi straxt lägga
hand vid verket.? Gubben, en man utan krus
och komplimenter, tog genast sin hatt och
käpp, och skyndade att uppsöka Borg mästa-
rev. Hr Borgmästare, sade han i det han
inträdde. Jag måste säga er, att min son äl-
skar er dotter.? Öfverhetspersonen kastade
en föraktlig blick på bonden, och svarade
med en likgiltig ton: Det kan väl vara;
många andra hafva redan förälskat sig i hen-
ne. — Men min son påstår, att han förgås
om han icke får henne till hustru, Jag kom-
mer alltså till er för att anhålla om henne.
— äÄr ni förryckt! Aldrig skall er son ega
min dotter.? Jag bovpas, stränge herre!
att detta icke skall blifva edert sista ord. —
Som jag sagt er! gå! En Borgmästares dot-
ter, och bennes utstyrsel meå 200,000 gyllen,
är icke för folk af ert stånd. — 200,000
gyllen? — Så förhåller det sig, Förspill
alltså icke längre ord och tid här.? — Nå,
det gör mig ondt; ty jag inbillade mig alt
giftermålet det oaktadt kunde äga rum.? Jag
gifver min son 400,000 gyllen. — Hvad är
det ni säger gamle man ? Fyrahundratusen
gyllen säger jag, har min son att vänta af
Är ni kanske den rika bonden, som bor
helt nära staden.? — Till er tjenst, Hr Borg-
mästare. — Nå så sätt er, käre vän; vi må-
ste väl språka litet med hvarandra.
Bonden nyttjade sin beqvämlighet och intog
soffan, och Borgmästaren, som var en stor
älskare af penningar, blef ganska förekom-
mande .mot den okonstlade bonden. Men
när, frågade han, lärde då er son känna
min dotter? — För en half timme sedan,
Herre!? — Och hvar har haa lärt känna
henne?? — I förbigående på gatan. — Jag
måste tillstå, det är ett ganska eget sätt att
välja sig en brud, sade Borgmästaren, och
skrattade rätt bjertligt. Det beror nu på
om min dotter billigar detta anbud.
Flickan inkallades. Här är åter en som
friar till dig, sade fadren idet hon inträdde,
Iter en, svarade flickan med en tvekande
ton. Åh! jag slår vad fortfor hon, efter en
stunds betänkande, det är den unga bonden
som för en half timme sedan med så mycken
nyfikenhet betraktade mig på gatan. — Gan-
ska riktigt Jungfru svarade bonden. — Han
äger en förmögenhet af 400,000 gyllen , til-
lade Borgmästaren. Flickan drog sig tillbaka,
och sade med en glädtig mine: Ja, min far,
om det så förhåller sig, så gifver jag den
unge mannen min hand; han skall ganska sä-
kert göra mig lycklig. — Gubbarne blefvo
nu snart ense om giftermåls-kontraktet, och
fästmannen blef vid underrättelsen härom u-:
tom sig af glädje. Några dagar dereiter blef
brölloppet bestämdt, och detta förorsakade
allmän munterhet i den Lilla staden.
- Yu rr 2 oo I
TA nn
Fö SA