det var Borgmästarens dotter. Farl! kära Far! sålunda slutade Sonen sin bekännelse, Ni måste straxt skaffa mig denna flicka, annars dör jag af sorg innom åtta dagar. — Nå ja, när sakerna stå så väl, svarade Fadren ganska vänligt vilja vi straxt lägga hand vid verket.? Gubben, en man utan krus och komplimenter, tog genast sin hatt och käpp, och skyndade att uppsöka Borg mästarev. Hr Borgmästare, sade han i det han inträdde. Jag måste säga er, att min son älskar er dotter.? Öfverhetspersonen kastade en föraktlig blick på bonden, och svarade med en likgiltig ton: Det kan väl vara; många andra hafva redan förälskat sig i henne. — Men min son påstår, att han förgås om han icke får henne till hustru, Jag kommer alltså till er för att anhålla om henne. — äÄr ni förryckt! Aldrig skall er son ega min dotter.? Jag bovpas, stränge herre! att detta icke skall blifva edert sista ord. — Som jag sagt er! gå! En Borgmästares dotter, och bennes utstyrsel meå 200,000 gyllen, är icke för folk af ert stånd. — 200,000 gyllen? — Så förhåller det sig, Förspill alltså icke längre ord och tid här.? — Nå, det gör mig ondt; ty jag inbillade mig alt giftermålet det oaktadt kunde äga rum.? Jag gifver min son 400,000 gyllen. — Hvad är det ni säger gamle man ? Fyrahundratusen gyllen säger jag, har min son att vänta af Är ni kanske den rika bonden, som bor helt nära staden.? — Till er tjenst, Hr Borgmästare. — Nå så sätt er, käre vän; vi måste väl språka litet med hvarandra. Bonden nyttjade sin beqvämlighet och intog soffan, och Borgmästaren, som var en stor älskare af penningar, blef ganska förekommande .mot den okonstlade bonden. Men när, frågade han, lärde då er son känna min dotter? — För en half timme sedan, Herre!? — Och hvar har haa lärt känna henne?? — I förbigående på gatan. — Jag måste tillstå, det är ett ganska eget sätt att välja sig en brud, sade Borgmästaren, och skrattade rätt bjertligt. Det beror nu på om min dotter billigar detta anbud. Flickan inkallades. Här är åter en som friar till dig, sade fadren idet hon inträdde, Iter en, svarade flickan med en tvekande ton. Åh! jag slår vad fortfor hon, efter en stunds betänkande, det är den unga bonden som för en half timme sedan med så mycken nyfikenhet betraktade mig på gatan. — Ganska riktigt Jungfru svarade bonden. — Han äger en förmögenhet af 400,000 gyllen , tillade Borgmästaren. Flickan drog sig tillbaka, och sade med en glädtig mine: Ja, min far, om det så förhåller sig, så gifver jag den unge mannen min hand; han skall ganska säkert göra mig lycklig. — Gubbarne blefvo nu snart ense om giftermåls-kontraktet, och fästmannen blef vid underrättelsen härom u-: tom sig af glädje. Några dagar dereiter blef brölloppet bestämdt, och detta förorsakade allmän munterhet i den Lilla staden. Yu rr 2 oo I TA nn Fö SA