Alla stodo med spänd väntan, då de för-
seglade packorna skulle öppnas i tullhuset.
Det var efter det stora beslaget på stenkroser
utanför Horns tull, som förut är omnämdåt.
Värden som föregifvit, att en resande hade
nedsatt packorna bos honom, var raturligtvis
inkallad, för att sjelf få öfvervara högtidlighe-
ten. Man lyfte, vände och gissade änvu en
stund öfver det tunga godset. Ändtligen fram-
kallas en vaktmästare, och öppnar den för-
sta pacåan. En stum förvåning bland hele
sällskapet, svordomar hos beslagarne, ett små-
löje hos den instamda värdvo! Det andra pa-
ketet likaså. På samma sät det tredje.
Alltsammans var en tillställning för att gäc-
kas med Tullstaten, Tegelstenar, grus, gamla
skinnbyxor och andra trasor hade blifvit om-
sorgsfullt: hoppackade: och förseglade samt pla-
cerade på Stenkrogen, hvilket: stalle tillförene.
lärer väckt misstankar. Någon beställsam an-
gifvare hade låtit förstå, att här vore ett godt
kap; också blefvo packo:na högtidligen införda
tilistaden. Värdens oskuld blef honom naturligtvis
tillerkänd och hedern af tillställningen på köpet.
- Beslagaren är Hr Tullinspektoren Brodin i
Horns Tull, och värden är en törpare vid
namn Holst: Den senare var icke litet stolt,
att hafva förorsakat så mycket besvär åt tull-
tjeningen; och påstod i förnöjelsen öfver den lyc-
kade bragden, att: tullvaktmästarne borde till-
förbindas åter inpacka hela: skräpet och åter-
ställa det på: Stenskrogen till den rättmälige
ägaren.