Alla stodo med spänd väntan, då de förseglade packorna skulle öppnas i tullhuset. Det var efter det stora beslaget på stenkroser utanför Horns tull, som förut är omnämdåt. Värden som föregifvit, att en resande hade nedsatt packorna bos honom, var raturligtvis inkallad, för att sjelf få öfvervara högtidligheten. Man lyfte, vände och gissade änvu en stund öfver det tunga godset. Ändtligen framkallas en vaktmästare, och öppnar den första pacåan. En stum förvåning bland hele sällskapet, svordomar hos beslagarne, ett smålöje hos den instamda värdvo! Det andra paketet likaså. På samma sät det tredje. Alltsammans var en tillställning för att gäckas med Tullstaten, Tegelstenar, grus, gamla skinnbyxor och andra trasor hade blifvit omsorgsfullt: hoppackade: och förseglade samt placerade på Stenkrogen, hvilket: stalle tillförene. lärer väckt misstankar. Någon beställsam angifvare hade låtit förstå, att här vore ett godt kap; också blefvo packo:na högtidligen införda tilistaden. Värdens oskuld blef honom naturligtvis tillerkänd och hedern af tillställningen på köpet. Beslagaren är Hr Tullinspektoren Brodin i Horns Tull, och värden är en törpare vid namn Holst: Den senare var icke litet stolt, att hafva förorsakat så mycket besvär åt tulltjeningen; och påstod i förnöjelsen öfver den lyckade bragden, att: tullvaktmästarne borde tillförbindas åter inpacka hela: skräpet och återställa det på: Stenskrogen till den rättmälige ägaren.