åligger naturligtvis lärarepersonalen; att befrämja de sig anförtrodda lärjungarnes fullkommande, ej mindre i -moraliskt än intellektuelt afseende, och att genom goda exempel, varninar, råd och efter felen lämpade bestraffningar, rätta och förbättra de felande. Det är ock på sådan grund som nu gällande Svenska skolordning bestämmer vissa bestraffningsgrader för vanartige ynglingar, och, såsom den högsta, utsätter förvisning för alltd från läroverket. Att denna rätt, att från läroverket för alltid. förvisa en yngling, ej bör användas, utom vid. inträffande svårare förbrytelse, eller fortfarande vanart, och då ifrågavarande yrglings vistande vid läroverket. synes menligt inverka på de öfriges sedlighet, foljer af sakens natur, och ger öfven skoiordningen detsamma nogsamt vid handen. Att således på blotta misstankar, eller för obetydligare förseelser och små ungdomliga förvillelser, som ej hafva sin rot i ett förderfvadt sinne, dömma en yngling till relegation för alltid, är icke endast hårdt och kärlekslöst, utän äfven stridande emot skolordniagen Hvad skall man då tänka om det collegiuvm gymnasticum, som ej anseende denna högsta bestraffaingsgrad, vid inträffande ringa förseelse hos lärjunge, nog sträng och sårande för det känslofulla ynglingasinnet, och nog nedslående för den kanske förut hoppfull: ansedde ynglingens anförvandter, långt 1 från alt vilja befordra de sig avförtrodda — lärjnngarnes framtida väl, hvilket äfven kan ingå ibland lärares skylligheter, synes fastmera arbeta på förstörande af hela deras fremtida lycka. Sådant kan nmeml. vara följden af prejudikaterne, att på allt sätt föreBygga den förvisade ynglingens intagande vid akademien. Har nu en sådan yogling fattat last för studier och önskat i och gerom dem vinna förkofran och fortkomst, så ser han sira förhoppningar, i detta afseende, plötsligen tillietetgjorda, och nödgas, mot sin vilja, tillgripa ett lefuadsyrke, för hvilket han antingen icke har någon böjelse, eler hvarvid alla dessförinnan, kanske med svårighet hopsparda i och för studier använda, medel synas ändamålslöst och onödigtvis medtagna. Visserlgen bör ej den uppenbara och fortfarande vanarten på någo! sätt försvaras och medömkas, men mot den ofta Barneliga och nästen oskyldiga lättsinnigheten borde väl ej så strängt förfaras. Afskrväckande kunna och böra sådane exempel vara för alla, om sina barns väl ömma, föräldrar, att ej anförtro dem åt ett läroverk, der de ofta af partiske lärare, bvilkas ynnest ynglingarnes egen rättlskänsla och berömliga stolthet förbjudit dem att söka, orättvist behandlas, ja, der den skyldiga fäderliga omvårdnaden synes gå derpå ut, alt en ringa ungdomsförvillelse eller obetönksamhet skall hafva menlig inverkan på den felande yngliogens hela framtida lycka, då deremot, genom envändande af lindrigare bestraffning, den vilseförda kunnat rättas, och: blifva en liKaså duglig och hederlig samhällsmedlem, som mången bland hans nu af lärarne ofta med orätta evunade kamrater. .