se om ;jagten efter en OrangOutang: Briggen:
Mary Anna Sophie -hade vid vestra kusten af!
Sumatra skickat en båt i land, för att hämta
ved. På ett ställe, der det fanns mycken od-
lad mark, men få träd, upptäckte manskapet
på ett af dessa en reslig apa. Då de kommo
närmare, steg hon ned, och försökte, då hon
förföljdes, att taga sin tillflykt till ett annat
träd på något afstånd. Hon liknade till utse-
endet en smärt menniska, var betäckt med
glänsande bruna hår, gåhgen upprätt, men nå-
got vaggande; ofta tog hon sina händer till
hjelp -eHer svängde sig på trädgrenarne för att
komma vidare. Det syntes :tydligt, att hennes
rörelser på marken icke voro hennes naturliga
gång, ty de voro långsamma och osäkra, till
och med då hon tog sina händer eller en käpp
till hjelp. För att få rigtigt begrepp om hen--
nes vighet och styrka, måste man se henne i:
träden. Då man äateligen lyckats jaga henne
i-ett enstaka träd, uppnådde hon med et!
språng en mycket hög gren, och svångde sig
sedan med en annan apas lätthet och vighel
från den ena grenen till den andra. Had:
trakten varit skogbeväxt, så hade man knapp!
kunnat hindra henne att undkomma, emedan
hon sprang från träd till träd, med sammn
snabbhet som en häst på jemna marken; till
och med emellan de få tad, som funnos på:
stället, voro hennes rörelser så snabba, att man
med mycken svårighet kunde få sigtkorn på
henne, och hennes förföljare blefvo blott der-
derigenom, att de nhedhöggo det ena trädet ef-.
ter det andra, och sålunda allt mer inskränkte:
Hennes utrymme, iståndsatte, att efter hand:
gifva henne flera skott, af hvilka några gingo
henne genom urderlifyvet. Sedan hona fått fen
kulor upphörde hennes ansträngningar: hor
stödde sig utmattad emot en gren och en aän-
senlig mätgd blod strömmade ur hennes så.
Jägernes ammunition var nu slut, och de nöd-:
sakades fälla trädet, för att komma åt apan:
fullt öfvertygade, att hennes krafter voro så
uttömde, att de utan möda kunde fånga hen-;
ne; men blefvo icke litet förvånade, att se apan,
då trädet föll, med efter utseendet oförmin-
skad kraft verkställa sitt återtåg till ett an
nat träd. De blefvo också verkligen tvungne:
att hugga ned alla träden, innan de förmådde.
henne bekämpa sina fiender på jemna marken;
pen till och med ännu visade hon prof på en
förvånande styrka och vighet, ehuru ho:
slutligen, öfvermanpnad af mängden, dödedes
med lansstötar och stenkastning. I sjelfva döds-.
stunden fattade hon en lans, som skulie hafva
emotstått den starkaste menniskas kraft, och
bröt sönder honom som en rö. De som hjelp-
te tillsatt döda henne sade, att det mennvisko-
lika uttrycket i hennes ansigte och det röran-
de sättsshvarpå hon höll händerna på såren.
lifligt upprört deras känslor, och nästan ingif-
vit dem den tankan, att de begingo ett bro:t.
Då hona var ibjelslagen, betraktade de infödde
och Europeerne hennes kropp med förvåning,