ärnar han nemigen ofordrojligen hegifva sig In
på reformernas hbanazs hvarvid han har den
försigtigheten att särskilt och med stora bokstäf-
ver utlofva att vara försedd med sundt förnuft,
som N.b. icke är förvilladt af några allmän-
na satser (hvilka numera icke lära höra un-
der förnuftets gebit) men som är utrustadt med
en riktig praktisk uppfattning af förhållander-
n2, det vill säga, som han vidare upprepar —
Vett äkta, sund, praktiskt förnuft.
Läsaren lärer nu haft nogaf detta program,
som 1 märkvärdighet öfvergår allt hvad vi för-
ut sett af den litterära skojaren. Det är, om
skämtet lemnas å sido, verkligen svårt att af-
göra, antingen det är mera löjligt eller öm-
kansvärdt att läsa denna sammangyttring
af sofistiska fraser om skilnaden emellan mou-
sement och liberalism å ena, samt reform å
andra sidan. Ivar och en vet, att ordet re-
form, hvilket efter vanvligt språkbruk är det-
samma som förändring, så vidt det lämpas
ull samhället och dess institutiyner, måste in-
nefatta begreppet om rörelse, antingen framåt,
till civilisationens och det lagbundna sa mhälls-
skickets utveckling, i hvilket fall man devråt
sifvit namnet mouvement , eller ock tillbaka
li godtycket och de gamla monarkiernas fa-
derliga styrelse,? hvilget allmänneligen förstås
med uttrycket reaktion, i hvilket fall ut-
trycket reform icke plägar lämpas derpå.
Hvad den förra, eller rörelsen framåt beträf-
far, så är det i sättet den skiljer sig emel-
lan hvad man egentligen kallar det refor-
merande , som åsyftar att på laglig väg små-
ningom tillvägabringa de förändringar, bhvar-
af samhället är i behof, och det revolutio-
nära, som består deruti, att våldsamt nedrif-
va det bestående. Folkets upplysving, den of-
feniliga diskussioaen och det allmänna tänoke-
sältets lugna öfvertygande äro de medel, den
förra åsigten vill begagna för sitt ändamål;
den råa styrkan den senares. Liberalism och
mouvement äro således synonymeri begreppet
om reform såsom ändamål, men skilja sig i
sättet ifrån revolutionen, som ligger utom sam-
hällsordningen.
Nu känner dock hvar och en, att i Frank-
rise fiones ett parti, som antagit namn af den
rätta medelvägens, hvilket i sak motar-
betar den nyare tidens riktning till populära
inrättningar, ulaa att öppet våga bekädgna sig
till reaktionen, som det likväl i sjelfva verket
uällhör. Desse bemöda sig nu, att göra det
iiberala eller reformerande partiet förhatligt,
dymedelst, att de oupphörligt söka i sina
skrifter göra ordet mouvement, hvarmed re-
formernas riktning beteckaas, liktydigt med re-
volution, eller åiminstone vilja visa, det rörvel-
sen fre nåt skall föra revolutionen i spåren.
bemödande hos reaktionens män, att,
t de sjelfve föra ordet reform i mun-
ämpla alla reformerande bemödanden så-
vohutionäras eller åtminstone utgångna
exaltereadt nyhbetsbegär, i sinnena o. 5.
ast emedan deras eget ändamål är att mot-
arbeta alla verkliga reformer, är visserligen
ingenting nytt, utan har tvertom i alla tider
varit brukligt hos fienderne till såväl reli-
giös som poli tisk fribet. IHvad är då. orsaken,
at b denna utnötta taktik ännu kan ntöfvas med