j 0, OM a00 1r:dr rgs — kan hända på flera ställen till dubbelt. Hurn kan det kallas oanständigt att emottaga en iså långliga tider öflig diseretion? Är Adjunkten församlingens allmoshion då han emottager det häftdvundna offret så har sannerligen något hvar den hedern vara allmoshjon. Om pu Adjunktens inkomst med allt, icke uppgår tll mer än omkring 200 Rdr Bko, utom underhållet, så bar han vid jemförelse med andra, hvilka äro mindre lönte men hafva vigtiga och ansvarsfulla tjenstebefattningar, icke skäl att klaga. Huru mången inom militäreller civilstånden, äfven inom läroverken måste icke åtnöjas med Ad-junktsinkomster — och ändock underhålla sig sjelfva — och ofta hustru och barn — betaJa skatt, hushyra m. m. Huru mången yngling, som efter slutad akademisk kurs, väljer ett annat vilge genus, måste icke i flera år tjena utan lön, och kanske utan den lagliga rättigheten Adjunkten äger, räkna befordringsmeriter. Det vill synas, som hade Adjunkteroa det rätt bra. Qwis sit divitiarum modus queris? Primus, habere quod necesse est: proximus quod sat est. Jag har aldrig haft en så nöjsam och bekymmerslös tid, som den, då jag i 5 år var Adjunkt på ett ställe med 25 Rdr Rgs lön. Jag saknade icke medel för nödige behof. Det har händt, att Adjunkt, befordrad till Komminister, afsagt Komministraturen, emottagit missiv till Pastors-vikariat och således återgått till en tjenst, 1 det hela förenad med Adjunktur, — Den, som ingår i prestståndet, känner ju sina vilkor. Adjunkturens stat är honowmieke obekant. Försäkrad om hvad som erfordras för de nödige och lofliga behofven, är han nöjd. Hans ändamål är att uppbygga Guds församling — icke att samla — och minst kan det falla honom in: det biifver väl Riksdag; ty det blifver väl aldrig någon Riksdag, på hvilken befattning tages med enskiltes löneackorder — en tanke, lika så orimlig, som om man som Adjunkt skulle tänka sig blifva Riksdagsman. Knappast finnes något pastorat inom Göteborgs stift, som lemnar sin innehafvare 3 aå 4000 Rdr Rgs; åtminstone är säkert, att de bäste i Bohus Län, der ordinarie inkomsten består i korn, i likhet med kronotionden, gifva vida under nämde summa. De fleste i denna provins kunna uppskattas till 6—800 å 1000. Någre få, högst 1500 å 2000 Rdr Bags Adjunktslönen kan således icke blifva stor: Dant gqvantum maxime possunt: daturi armplius, si possent. Posse liberalitate uti, non spoliantem se patrimonio, nimirum is est pecunie fructus maximus. Om nu en ordinarius med förmögenhet skulle, likasom hvilken än annan embetsman med god råd, gifva sin medarbetare en lönmer och mindre öfverstigande den vanliga behölliga t, ex. dubbelt så mycket som en annan, vore detta det rätta? Skulle detta blifva en regel för andre? — Nej — det kunde icke blifva det; men följden af en större olikbetl är påtaglig, nemligen missnöje och beständiga ansökningar om flyttning till de bättre stationerne. HärafskulTT Pa a Jeg Am I SS