j
0, OM
a00 1r:dr rgs — kan hända på flera ställen
till dubbelt. Hurn kan det kallas oanstän-
digt att emottaga en iså långliga tider öflig
diseretion? Är Adjunkten församlingens all-
moshion då han emottager det häftdvundna off-
ret så har sannerligen något hvar den hedern
vara allmoshjon. Om pu Adjunktens inkomst
med allt, icke uppgår tll mer än omkring
200 Rdr Bko, utom underhållet, så bar han
vid jemförelse med andra, hvilka äro mindre
lönte men hafva vigtiga och ansvarsfulla tjen-
stebefattningar, icke skäl att klaga. Huru
mången inom militär- eller civilstånden, äf-
ven inom läroverken måste icke åtnöjas med Ad--
junktsinkomster — och ändock underhålla sig
sjelfva — och ofta hustru och barn — beta-
Ja skatt, hushyra m. m. Huru mången yng-
ling, som efter slutad akademisk kurs, väljer
ett annat vilge genus, måste icke i flera år
tjena utan lön, och kanske utan den lagliga
rättigheten Adjunkten äger, räkna befordrings-
meriter. Det vill synas, som hade Adjunkter-
oa det rätt bra. Qwis sit divitiarum modus
queris? Primus, habere quod necesse est:
proximus quod sat est. Jag har aldrig haft
en så nöjsam och bekymmerslös tid, som den,
då jag i 5 år var Adjunkt på ett ställe med
25 Rdr Rgs lön. Jag saknade icke medel för
nödige behof. Det har händt, att Adjunkt,
befordrad till Komminister, afsagt Kommini-
straturen, emottagit missiv till Pastors-vika-
riat och således återgått till en tjenst, 1 det
hela förenad med Adjunktur, — Den, som in-
går i prestståndet, känner ju sina vilkor. Ad-
junkturens stat är honowmieke obekant. För-
säkrad om hvad som erfordras för de nödige
och lofliga behofven, är han nöjd. Hans än-
damål är att uppbygga Guds församling —
icke att samla — och minst kan det falla ho-
nom in: det biifver väl Riksdag; ty det blif-
ver väl aldrig någon Riksdag, på hvilken be-
fattning tages med enskiltes löneackorder —
en tanke, lika så orimlig, som om man som Ad-
junkt skulle tänka sig blifva Riksdagsman.
Knappast finnes något pastorat inom Göte-
borgs stift, som lemnar sin innehafvare 3 aå
4000 Rdr Rgs; åtminstone är säkert, att de
bäste i Bohus Län, der ordinarie inkomsten
består i korn, i likhet med kronotionden,
gifva vida under nämde summa. De fleste
i denna provins kunna uppskattas till 6—800
å 1000. Någre få, högst 1500 å 2000 Rdr Bags
Adjunktslönen kan således icke blifva stor:
Dant gqvantum maxime possunt: daturi arm-
plius, si possent. Posse liberalitate uti, non
spoliantem se patrimonio, nimirum is est
pecunie fructus maximus. Om nu en ordi-
narius med förmögenhet skulle, likasom hvil-
ken än annan embetsman med god råd, gif-
va sin medarbetare en lön- mer och mindre
öfverstigande den vanliga behölliga t, ex. dub-
belt så mycket som en annan, vore detta det
rätta? Skulle detta blifva en regel för andre?
— Nej — det kunde icke blifva det; men
följden af en större olikbetl är påtaglig, nem-
ligen missnöje och beständiga ansökningar om
flyttning till de bättre stationerne. Härafskul-
TT Pa a Jeg Am I SS
