En Kyrkoherde på landet har anmodat Red. att intaga nedanstående anmärkningar i den flera gånger vidrörda frågan om Adjunkters aflöning. Af uppsatsen finner läsaren, utom hvad sjelfva saken angår, att Insändaren icke legat af sig i latinet. Anmärkningar öfver Artikeln: några ord om Ådjunkters aflöning på landet, särdeles i Erkestiftet, införd i Aftonbladet N:o 210 Tisdagen d. 10 Sept. 1833. Qvid est tam facile, qvam qvidqvam adprobare non cognitum: Då artikelförfattaren klandrar och ogillar Adjunkters på landet aflöning i allmänhet, terde det icke anses olämpligt, att till ledning för allmänhetens omdöme, uppgifva förhållandet bärmed uti Göteborgs Stift, jemte egen åsigt öfver ämnet, med anhållan att läsaren täktes erindra: fieri potest, ut recte gvis sentiat, et id, quod sentit , polite eloqvi non possit. Att en S. M. Adjunkt, ifrån ordinationsdagen får beräkna meriter i afseende på framtida befordran, torde innefatta en icke ringa förmån. Som prestcandidat uppgör han ofta sjelf sitt årliga apointement, med den ordinarien hvilkens vokation ban erhåller. Detta är, med någon åtskilnad på ett och annat ställe, i det närmaste lika inom st iftet. Utom den öfverenskomna summan ji penningar njuter han fritt underhåll. Liksom i annan väg, saknar icke Adjunkten sportler, hvilka ordinarien gerna förunnar och tillskyndar sin broder och medarbetare, t. e, då vigsel eller barndopsförrättningar af gilltige skäl begäras hemma: då likpredikningar. åstundas o, s. v. Utom dessa extra inkomster erhåller Adjunkten offer minst en gång om året uti pastoratets kyrkor på Altaret. Offer i Bohus Län är, enligt 1722 års föreving en presternas lagliga rättighet; om detta icke alldeles de jure tillkommer Adjuokten, kan han likväl påräkna det såsom en säker inkomst, hvilken har urminnes häfd för sig. Alldrig har man förnummit att någon allmoge med beskedlig sinnesstämning, beklagat sig öfver denna afgift såsom en påtvingad tunga på den nog beskattade, icke eller vill man förmoda, att den någonsin därtill låter imponera på sig, Denna benifice har också intet emot sig; tvärtom uppmuntras åhörare uti författningar om presträttigheter till välvilja emot sina lärare och Adjunktsoffret bör så mycket mindre kallas beskattning eller tunga. Som hvar och en äger offra om han vill och huru mycket han behagar, Är Adjunkten älskad, det vill säga, har han gjordt sig känd för presterligt förhållande uti lära och lefver