En Kyrkoherde på landet har anmodat
Red. att intaga nedanstående anmärkningar i
den flera gånger vidrörda frågan om Adjunk-
ters aflöning. Af uppsatsen finner läsaren, utom
hvad sjelfva saken angår, att Insändaren icke
legat af sig i latinet.
Anmärkningar öfver Artikeln: några ord
om Ådjunkters aflöning på landet, sär-
deles i Erkestiftet, införd i Aftonbladet
N:o 210 Tisdagen d. 10 Sept. 1833.
Qvid est tam facile, qvam qvidqvam adprobare
non cognitum:
Då artikelförfattaren klandrar och ogillar
Adjunkters på landet aflöning i allmänhet,
terde det icke anses olämpligt, att till led-
ning för allmänhetens omdöme, uppgifva för-
hållandet bärmed uti Göteborgs Stift, jemte
egen åsigt öfver ämnet, med anhållan att lä-
saren täktes erindra: fieri potest, ut recte
gvis sentiat, et id, quod sentit , polite
eloqvi non possit. Att en S. M. Adjunkt,
ifrån ordinationsdagen får beräkna meriter i
afseende på framtida befordran, torde innefat-
ta en icke ringa förmån. Som prestcandidat
uppgör han ofta sjelf sitt årliga apointement,
med den ordinarien hvilkens vokation ban
erhåller. Detta är, med någon åtskilnad på
ett och annat ställe, i det närmaste lika inom
st iftet. Utom den öfverenskomna summan ji
penningar njuter han fritt underhåll. Lik-
som i annan väg, saknar icke Adjunkten sport-
ler, hvilka ordinarien gerna förunnar och
tillskyndar sin broder och medarbetare, t. e,
då vigsel eller barndopsförrättningar af gill-
tige skäl begäras hemma: då likpredikningar.
åstundas o, s. v. Utom dessa extra inkom-
ster erhåller Adjunkten offer minst en gång
om året uti pastoratets kyrkor på Altaret.
Offer i Bohus Län är, enligt 1722 års före-
ving en presternas lagliga rättighet; om detta
icke alldeles de jure tillkommer Adjuokten,
kan han likväl påräkna det såsom en säker
inkomst, hvilken har urminnes häfd för sig. All-
drig har man förnummit att någon allmoge med
beskedlig sinnesstämning, beklagat sig öfver
denna afgift såsom en påtvingad tunga på
den nog beskattade, icke eller vill man för-
moda, att den någonsin därtill låter impone-
ra på sig, Denna benifice har också intet
emot sig; tvärtom uppmuntras åhörare uti
författningar om presträttigheter till välvilja
emot sina lärare och Adjunktsoffret bör så
mycket mindre kallas beskattning eller tunga.
Som hvar och en äger offra om han vill och
huru mycket han behagar, Är Adjunkten äl-
skad, det vill säga, har han gjordt sig känd
för presterligt förhållande uti lära och lefver-