Ett Fransyskt blad har gjort en besynnerlig kalkyl öfver antalet af tjenstemän vid den Fransyska administrationens byråer, och dervid uträknat, huru mycken tid går förlorad genom deras försummelse i tjensten. För jemförelsen skull torde denna lilla artikel intressera äfven Svenske Läsare, helst då äfven här icke utan skäl klagas öfver det gamla löningsoch arbets-systemet, som gör att en tjensteman måste vara engagerad på många ställen, för att hfnära sig, hvaraf följer mycken tidsförlust och svårighet att initiera sig i eller fatta en större håg för någon viss sysselsättning: Uti Frankrikes förvaltningsbyråer är det ett sammalt bruk, som redan öfvergått till häfd. att en tjensteman, som borde infinna sg på sitt arbetsrum kl. 9, aldrig synes der före kl. 10, till och med 1i:1, samt om han har en högre plats, ännu senare. Klockan precist nie är ett uttryck, som endast finnes för surnumerärer. Uti de flesta byråer slå tjenstemännen sig tillsammans att hålla en jurnal. Hvar och en af de yngre skall i sin tur läsa den högt för de öfriga; en annan formera pennorna, afligga besök på nästa embetsrum, hvarefter en halftimme egnas åt en tarflig frukost, som tillåter vederböranda att afvakta middagen utan magkramp. Om man lägger tillsamman alla dessa qvarter och halftimmar, och multiplicerar detta antal med antalet af personer, som äro anställda vid fivans-ministeren, som har det största antalet tjenstemän, så befinnes det, att 1,327 iimmar om dagen (2?) gå förlorade (Le voleur).