Ett Fransyskt blad har gjort en besynner-
lig kalkyl öfver antalet af tjenstemän vid den
Fransyska administrationens byråer, och der-
vid uträknat, huru mycken tid går förlorad
genom deras försummelse i tjensten. För jem-
förelsen skull torde denna lilla artikel intres-
sera äfven Svenske Läsare, helst då äfven här
icke utan skäl klagas öfver det gamla lönings-
och arbets-systemet, som gör att en tjensteman
måste vara engagerad på många ställen, för att
hfnära sig, hvaraf följer mycken tidsförlust
och svårighet att initiera sig i eller fatta en
större håg för någon viss sysselsättning:
Uti Frankrikes förvaltningsbyråer är det ett
sammalt bruk, som redan öfvergått till häfd.
att en tjensteman, som borde infinna sg på
sitt arbetsrum kl. 9, aldrig synes der före kl.
10, till och med 1i:1, samt om han har en hö-
gre plats, ännu senare. Klockan precist nie är
ett uttryck, som endast finnes för surnumerä-
rer. Uti de flesta byråer slå tjenstemännen sig
tillsammans att hålla en jurnal. Hvar och en
af de yngre skall i sin tur läsa den högt för
de öfriga; en annan formera pennorna, afligga
besök på nästa embetsrum, hvarefter en half-
timme egnas åt en tarflig frukost, som tillåter
vederböranda att afvakta middagen utan mag-
kramp. Om man lägger tillsamman alla dessa
qvarter och halftimmar, och multiplicerar detta
antal med antalet af personer, som äro anställda
vid fivans-ministeren, som har det största an-
talet tjenstemän, så befinnes det, att 1,327
iimmar om dagen (2?) gå förlorade (Le voleur).