g väl i ögat. Denna kyrka står på ett stort
org, som för öfrigt har ingen likhet med
sondons Squares. Det är en stor, icke stenlagd,
lats, utan något grönt, och rundt omkring
vilken några hus stå. I andra delen af sta-
en äro smärre Grekiska kyrkor. Det katol-
ka kapellet är väl icke stort, men vackert,
fven finnes der en liten Luttersk kyrka och
udarne hafva en stor och rymlig synagoga.
För några dagar sedan bevistade jag en dö-
elseakt uti en Grekisk kyrka. Presten, en ung
nan, bar en slags mässhake, hvarpå flera
ors voro broderade; hang kastaniebruna hår
lättstruket öfver pannan, föll honom i flätor
ed på axlerne, I en hvarken snygg eller
acker dopfunt var vattnet; rundt) omkring
todo sinå vaxljus; presten asisterades af två
må gossar, som sjöngo svaren. Barnets far
ch mor höll hvardera ett vazxljus i handen
ch under första delen af akten böll modren
jarnet på sina armar; efter några föregående
söner besmorde presten det med någon fly-
ande vätska ur en flaska, hvarmed han
varje gång gjorde korstecknet; derefter tog
jan det ifrån modren, och doppade det i vatt-
wet, under det han betäckte dess lilla mun
ch ögon, och lemnade det sedan åt fadren,
om emottog det på en nyservet. Nu klippte
1an några hårstrån af dess hufvud, dem han
af åt modren, som hoprullade dem och ka-
tade dem i funten, hvarefter presten doppade
n svamp i dopvattnet, och dermed gjorde
corstecknet öfver åtskilliga delar af barnets
sropp, slog så ett stycke lärft med en band-
:os om den nyföddas nacke, så att det räckte
ned på halsen, satte, efter några ceremonier
och sånger, en stickad mössa på dess hufvud,
og det så i sina armar, gick med detsamma
ett par hvarf omkring kyrkan och återlem-
nade det åt fadren, hvilken han, likasom mod-
ven, gaf ett krucifix att kyssa, hvarefter båda
kysste prestens hand. Sedan allt detta skett,
af mannen något penningar åt den andeliga
och åt korgossarne, emottog deras välsignelser
och lyckönskningar och familjen lemnade
cyrkan.
De Grekiska kyrkorna äro prydda med bhbel-
oonbilder, taflans botten är nästan alltid för-
sylld. Sången är ganska vacker — någon in-.
strumentalmusik förekommer icke i dessa kyr-
kor, och jag måste tillstå att den är af utom-
ordentlig effekt. Då jag första gången hörde
den, förtjuste den mig till den grad, att jag
uppsökte sångaren, Jag hade den romantiska
deen, att denna himmelska harmoni endast
kunde komma från en kör unga och blom-
strande jungfrur; en oemotståndlig dragnings-
kraft förde mig till det stället, der jag trodde
alt dessa, af innerlig andakt genomträngda
varelser, gömda bakom ett förhänge, sjöngo
sina hymner. Ack, om jag endast i förbigå-
ende kunde få kasta en förstulen blick på
dem, få se dessa ögon som måste stråla af
religionens och kärlekens eld! Men man fö-
ställe sig min öfverraskning och förskräckelse,
då jag såg fyra eller fem gamla smutsiga och
otäcka figurer, höljda i trasor och med de
pöbelaktigaste anletsdrag, sitta hopträngda på
on oren och vämilelie hänk! dacca warn CANS